Galleri fredag - stor och liten

Jag har prenumererat på Dagens nyheter sedan jag flyttade hemifrån. Det är 45 år sedan. För tio år sedan tröttnade jag på DN och övergick till Svenska dagbladet. Jag gillade deras mera mogna tilltal.
Jag tycker att båda tidningarna är bra, var och en på sitt sätt och skulle gärna ha båda två om det inte blev så kostsamt och att jag inte tycker att jag har tid att sitta och läsa två dagstidningar varje dag.
För ett år sedan återvände jag till Dagens nyheter. Det berodde på att jag inte var så intresserad av näringsliv, som ju Svd skriver mycket om.
Det är naturligvis sorgligt att se att dagtidningarnas försäljning sjunker, men det är ju den nya tiden. Många nöjer sig med att läsa tidningarna på nätet. Har gått in på mediekompass.se och läst litet statistik. 2011 hade DN en upplaga på 285 700 exemplar och Svd 185 600.
På vardagarna läser 79% av Sveriges befolkning mellan 15 och 79 år någon betald dagstidning. Det är 65plussarna, som är flitigast läsare. Hur man räknar de digitala prenumeranterna framgår inte. Antal unika besökare på aftonbladet.se under vecka 10 2012 var nästan 6 miljoner. 
Jag tror att det är så, att betalar man för en dagstidning, vare sig det är papperstidningen eller den digitala upplagan, så läser man mer i tidningen.  Webbupplagan, som ju inte är komplett, kikar man bara in på och läser någon enstaka artikel. Så gör jag i alla fall.

Galleri Fredag - böcker, böcker

Jag har en gammal bok i min bokhylla. Ja, det är faktiskt den äldsta bok jag äger. Bunden i blått skinnband med gulddekor. Den kommer ursprungligen från mitt föräldrahem.
Boken är skriven av Madelaine de Puisieux och heter Anwisning til ett försicktigt upförande i werden, enkannerligen i anseende til giftermål, gifwen af ett förnämt fruentimmer åt en des unga wän. Boken är tryckt 1751 i Stockholm.
Det står Olivia Öhman 1863 på insidan av pärmen. Olivia Öhman var min fars mormor.
Den är tryckt med frakturstil, så jag har svårt att tyda allt, men kan i alla fall se att den innehåller diverse förmaningar.
I Wikipedia står det att Madeleine de Puisieux levde 1720-1798 och var en fransk feminist och författare. Hon påstås ha arbetat ihop med Diderot.
Boken finns upptagen på antikvariat.net och där framgår det att den är värd några tusenlappar.
Visst svindlar det när man sitter och håller ett sådant gammalt föremål i handen!

Stella - från valp till unghund

Min hund Stella är nu åtta månader gammal och kan därmed betraktas som unghund.
Jag har haft henne i sex månader och om någon undrar hur dessa månader har varit, så kan jag säga att det har varit en underbart rolig tid, men väldigt jobbig. Stella är ett riktigt charmtroll, oerhört tillgiven och visar en stor livsglädje, vilket uppväger alla ansträngningar.
Naturligtvis hade jag förberett mig noga och läst på inför hundköpet. Först för att bestämma vilken ras jag skulle välja, därefter allt om vad man skall tänka på inför valpköpet. Att man skulle ha gott om tid för att ta hand om en hund, framgick klart. Man skulle valpsäkra hemmet, vara beredd på att ta bort mattor och gå ut och rasta hunden flera gånger om dagen. Ja, det var väl inte så svårt. Tid har jag ju, eftersom jag är pensionär. Mattorna åkte upp på vinden och elsladdar undanröjdes.
Första överraskningen var att en del valpar äter dåligt. Jag fick sitta och handmata henne första månaden.
Nästa överraskning var att valpar vill stoppa i sig ALLT som ligger på marken utomhus. Något motsägelsefullt faktiskt! Det var alltså oerhört ansträngande att gå ut med henne. Hade aldrigt tänkt på att det ligger  så mycket kottar på marken. Och alla dessa fimpar!
Att gå litet längre promenader och att åka buss eller tunnelbana med henne innebar att jag måste bära henne vid vissa tillfällen. Då var det besvärligt att ha en kasse i handen, när jag måste böja mig ner och lyfta upp henne. Tur att man hade en ryggsäck att ta till.
Ja, nu är allt detta över och Stella glufsar i sig sin mat med god aptit, ratar fimparna och kan gå ombord på en buss på egen tass.
Vi kan också gå litet längre promenader och hon klarar av vara ensam hemma upp till två timmar.
En sak som jag verkligen hade oroat mig för, var att bli väckt klockan fem varje morgon. Så blev det inte! Stella uppfattade direkt att hon hade kommit till en morgontrött person och anpassade sig snabbt.
Lycka är att varje morgon, då klockradion sätter igång men stilla musik, bli uppvaktad av en pigg och svansviftande liten vovve, som försynt lägger upp tassarna på min sängkant.


Här ligger Stella och myser

Hoppsan...

Stella hälsar på två vårdhundar på Hundens dag i Lidingö centrum

 

Med sin nya leksak




Slutlekt för idag!

Boholmen

Det ligger en liten holme i Kyrkviken på Lidingö. Den heter Boholmen. Jag brukar promenera dit ibland. I folkmun kallas denna lilla ö "kärleksön". Ja, det kan jag förstå. Här finns en bänk med avskilt läge, som säkert passar att sitta och svärma på. Jag får dock hålla till godo med min lilla hund och en kaffetermos denna fina höstdag.

Bron till Boholmen



Stella spanar in änder

Kyrkviken sedd från Boholmen





Här kan man svärma, fika eller grilla

 

 

Ännu en bild över Kyrkviken, sedd från Boholmen

 

 

På vägen från Boholmen ser vi denna ekstubbe, där någon markerat årsringarna



Den stygga flickans rackartyg

Den stygga flickans rackartyg är en underbar bok av nobelpristagaren Mario Vargas Llosa. Huvudpersonen Ricardo är femton år gammal och bor i Lima, då han träffar flickan Lily. Han blir häftigt förälskad i henne, men deras vägar skiljs åt. Några år senare flyttar Ricardo till Paris och där träffas de igen under en tid, innan Lily sedan åker till Kuba. Ödet vill att deras vägar sedan korsas många gånger under de kommande decennierna.
Boken är framför allt en kärleksroman, men handlar även om vänskap och yrkesliv. Många olika miljöer bildar bakgrund: Lima, Paris, London,Tokyo och Madrid. Politiska skeenden påverkar också handlingen i boken.

En vanlig torsdag

Först av allt ut för att rasta hunden Stella. Därefter iväg till jobbet. Det är roligt att kunna fortsätta att arbeta även efter pensioneringen. Jag arbetar några timmar då och då på Lidingö stadsbibliotek.
På eftermiddagen hade Stella och jag en stund med övningar och lek på den fina gräsmattan utanför min bostad. Senare dök några av hennes kompisar  upp. Då blev det full rulle.
När vi sedan kom in, så var Stella så trött att hon sov ett par timmar. Då passade jag på att sitta vid datorn för att förbereda en cirkel om Google som jag, tillsammans med Hans, skall leda i vår Seniornetklubb.
Dagens middag bestod av kycklinggryta med broccoli och ris. Stella åt sin hundmat.
På kvällen tittade jag på TV. Stella är ofta intresserad av det som händer i rutan. Om någon skrattar viftar hon på svansen. Dyker det upp djur i rutan blir hon alldeles till sig och hoppar upp mot TV-n. Är det hundar som skäller, börjar hon också att skälla.
Kvällspromenaden runt kvarteret är rätt trevlig. Det är skönt med en nypa frisk luft innan man skall gå och lägga sig.





På jobbet





Här är något av det som finns i magasinet



Wilma, Pompe och Stella





Rörstrands slott - ett okänt palats mitt i stan

Jag hade aldrig hört talas om Rörstrands slott förrän en bekant nämnde det helt nyligen. Det är den gamla fastigheten som ligger i hörnet av Bråvallagatan och Rörstrandsgatan i Stockholm. Huset ägs sedan 1926 av  Filadelfiaförsamlingen. Jag undrade hur det kunde se ut inuti och bokade in mig på en visning. Det som imponerade mest var alla fantastiska kakelugnar.
Rörstrands slott blev klart 1635. Från 1726-1926 tillverkades det porslin på området av Rörstrands Porslinsfabrik. 1926 köpte Filadelfiaförsamlingen ett, vid det laget, stympat slott och byggde en kyrka bredvid. Slottet används idag som samlingslokal och för administration.  Inte är det hela särskilt vackert, det kan man inte påstå. Två byggnader i helt olika stil ihopbyggda.

Barn 312

Kommer ni ihåg  berättelsen om Barn 312 av Hans Ulrich Horster? Den gick som följetong i Allers i mitten av 1950-talet. Finns även i bokform och är också filmatiserad. Det som gör att man minns den så väl är naturligtvis själva historien, men också teckningen av huvudpersonen. Den ritades av Kurt Ard och föreställde en oerhört söt flicka i tioårsåldern. Precis så söta drömde alla flickor om att vara, som var i den åldern vid den tiden. Kurt Ard gjorde många andra underbara illustrationer i Allers.
Nu har jag just läst om boken och tycker faktiskt att den håller. Inte stor litteratur, men en intressant tidsskildring. Man kan tycka att en del verkar osannolikt, men man får inte glömma att tiden i berättelsen är början av 1950-talet i Österrike. Krigets efterdyningar finns där och könsrollerna var mer befästa. På boken omslag står bland annat "läs om en mors kamp för sitt barn". Det stämmer, men det intressanta i boken är faderns kamp och beskrivningen av den.

Första sommaren med Stella

Hunden Stella och jag har varit hemma på ön större delen av sommaren. Några aktiviteter har vi dock ägnat oss åt. Vi har gått på valpkurs på Hunduddens träningscenter, som ligger på Södra Djurgården. Där fick vi lära oss mycket och har fortsatt att öva på egen hand. Det som är svårast för Stella är att hålla sig lugn, då hon träffar andra hundar och även människor för hon äääääääälskar ALLA!
I slutet av sommaren var vi en vecka på Gällnö i Stockholms skärgård. Där blev det tillfälle att doppa tassarna i sjön, gräva i den blöta sanden samt att gå på dagliga promenader och känna på nya, spännande dofter.

Stella med några av sina kurskamrater

Stella har fått smak på hallon

Grävjobb

Vattenplaskande på Gällnö

Harpaviljongen på Norra Djurgården

På en skylt vid caféet får vi veta följande:
Harpaviljongen, med adress Fiskartorpsvägen 29, uppfördes till de olympiska tävlingarna 1912. Paviljongen fungerade som en lokal där vissa tävlande kunde laga sin mat och har även fungerat som vattenförsörjningsställe för maratonlöpare.
Några år efter de olympiska spelen, öppnades här ett café och 2004 tillkom även en restaurang.
Det är ett mysigt uteställe med en väldigt fin liten trädgård.
Varför det heter Harpaviljonen? Jo, caféet ligger vid korsningen Planterhagsvägen, som tidigare hette Harvägen.

Nyköping

I våras besökte jag den trevliga staden Nyköping. Stadens mest berömda byggnad är Nyköpingshus, vackert belägen vid Nyköpingsån. Själva fästningen byggdes under 1100- och 1200-talen och slottsdelen på 1500-talet. På stadens hemsida får man tips om andra intressanta sevärdheter.
Jag har redigerat några av bilderna i Lomo-stil.

Nyköpingshus

Bryggeriet

Skutskepparhusen

Hellmanska gården

Bro över ån

Nyköpingsån