Poesiböcker

                                                              

En poesibok var en anteckningsbok med eleganta pärmar, som man lät sina vänner skriva i. Det skulle vara en dikt eller något annat tänkvärt. Riktigt fint blev det, om de dessutom kunde göra en teckning. Det ni ser på bilden ovan är min mormors poesibok från 1892. Tänk om hon vetat att den skulle komma att visas upp på internet. Tanken svindlar...
Poesiböcker har alltså förekommit sedan lång tid tillbaka och åtminstone in på 1950-talet, då jag själv hade en. 

Min poesibok

Jag kontaktade Nordiska museets arkiv och det visade sig att de har en del material, så om någon är intresserad av att få veta mer,  kan man ta kontakt med dem.
Min dotter, som är född 1970 berättar att det på 1980-talet förekom en typ av anteckningsböcker, som hette "Mina vänner". Några dikter skrevs inte där, utan bara uppgifter om vännerna och ett fotografi.

Här är några sidor ur min mormors poesibok:

Min mormor Hilda fick denna bok på sin födelsedag 1892 av sin bror Albert

Här är två sidor i min mormors poesibok

För flera år sedan gjorde jag en efterlysning både på Facebook och på Seniornets forum och fick glädjande nog några svar. Här nedan kommer omslaget på Ingrids poesibok från 1950-talet samt två sidor ur den boken. På den första är det Ingrids skolfröken, som skrivit!

Här kommer två sidor ur en annan poesibok:

Slutligen ytterligare några utdrag ur andra poesiböcker:

Döm ej alltid efter ytan
sök ej där ditt ideal
ty dess skönhet är förgänglig
kanske du ångrar ditt val
Pröva hellre själens skatter
pröva vad i hjärtat bor
och du kanske där skall finna
vad du ej på förhand tror.

Skrivet av Barbro julafton 1947.

"Sist i boken vill jag stå, främst bland vännerna ändå

Skrivet av Gösta 5 oktober 1950.

Glad påsk

 

Tomas Tranströmer

Jag har tidigare berättat att jag nu på gamla dar börjat ägna mer tid åt att läsa lyrik. Som många har jag insett att denna typ av litteratur har så mycket att ge, bara man tar sig tid att reflektera över det man läser.
Jag deltar i en poesigrupp på ett bibliotek. Det är väldigt roligt att titta in på bibliotekens hemsidor och leta upp deras programverksamhet. De erbjuder massor av poesiprogram, som man kan besöka.
Stockholms stadsbibliotek erbjuder också flera intressanta program digitalt. Ett av dem är en vandring på Tranströmers Södermalm . Man kan göra den hemma i soffan eller ute på stan.

Tomas Tranströmer - ett diktarporträtt av Staffan Bergsten

Tomas Tranströmer levde 1931 till 2015. Det är  alltså 10 år sedan han gick bort.
Han är en av Sveriges absolut största diktare och fick Nobelpriset 2011. Hans poesi var jag naturligtvis bekant med sedan tidigare, men jag ville gärna veta litet mer om honom och hur han arbetade.
Jag hittade en biografi skriven av litteraturvetaren Staffan Bergsten. Han förklarar redan i början av boken att han vill inte kalla den biografi utan hellre ett porträtt. Boken innehåller inte så väldigt mycket om Tranströmers privatliv däremot väldigt mycket om hans diktargärning. 
Boken är oerhört välskriven och intressant, men rätt mastig.
Tomas Tranströmer skrev inte bara lyrik utan även korta prosatexter. Här är en, som jag tycker passar bra att läsa just nu, inte bara för att det är vår, utan också med tanke på den tid vi lever i just nu.
Den heter Blåsipporna (ingår i diktsamlingen Det vilda torget).

Att förtrollas - ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. "Karriär" - ovidkommande! "Makt" och "publicitet" - löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh.* Högt i tak - över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. I stället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.
* "the giordo rusk" etc är ett citat ur Erikskrönikan  från 1300-talet och beskriver musikutövning.