Jag har just läst ut den nyutkomna biografin över Elsa och Natanael Beskow.
Boken är skriven av Annika Persson och heter Elsa och Natanael Beskow - en kärlekshistoria.
Ja, det var verkligen en fin skildring av ett äktenskap, där två personer kom att betyda mycket för varandra.
Två begåvade personer, som fick möjlighet att utvecklas inom sina respektive områden, men där man också fann mycket gemensamt. Dels i familjelivet, men också inom tron, konsten och det sociala livet.
Paret bodde i Djursholm, som i början av 1900-talet var ett villaområde dit många socialt och kulturellt engagerade personer flyttade. Där bodde bland annat Alice Tegnér, som blev en nära vän till Elsa.
Elsa och Natanael fick sex söner. En gick tyvärr bort i unga år.
Elsa Beskow föddes 1874. Hon utbildade sig till teckningslärare. Efter några års yrkesarbete gifte hon sig med Natanael Beskow och flyttade till Djursholm.
Natanael arbetade som predikant och konstnär och kom senare att ägna sig åt mycket annat.
Elsa fortsatte att utveckla sitt konstnärskap genom att måla och skriva barnböcker - som läses och älskas av många barn än i dag.
Hennes första bok är Sagan om den lilla lilla gumman, som utkom redan 1897. Den enkla lilla sagan hade hennes egen mormor berättat för henne när hon var liten och hon lockades att illustrera den. En underbar högläsningsbok för de minsta.
Höjdpunkten i Elsa Beskows produktion kom några år senare. Då kom Putte i blåbärsskogen, Tomtebobarnen och ytterligare flera böcker där naturen var huvudmotiv.
En ny motivkrets uppstod med böckerna om Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Det var minnen från barndomen där mor, mormor och mostrar är förebilder. Farbror Blå, som förekom i en del av böckerna, har morbrodern som förebild.
Under 1930-talet fick Elsa ett hedersuppdrag. Hon fick delta i utformningen av en ny läsebok för folkskolan.
Elsa och Natanael Beskow avled båda 1953.
