Värtahamnen

Värtahamnen med terminalen mitt i bilden. Bild från nätet tagen 2024.

Så här presenterar Stockholms stad utbyggnaden av Värtahamnen:
Värtahamnen är ett område i nordöstra Stockholm, som är under utbyggnad. Området är en del av Norra Djurgårdsstaden.
Som en öppen port mot havet har Värtahamnen haft en lång och livlig historia. Här har bananerna mognat, sillen packats, sejdlar svingats och näsdukar viftats.
Här har blicken kunnat sträcka ut sig mot fjärran land och världen har aldrig varit längre än ett handslag bort.
Nu börjar en ny epok i hamnens historia. Containrarna har flyttat och biltrafiken fått maka på sig medan sjöfarten åter blivit livligare. Här renoveras gamla magasin och det byggs nytt. Det växer fram en ny stadsdel med bostäder, kontor och restauranger.
När Stockholms hamnkvarter står klart kommer ungefär 5000 människor att kunna bo här och 20000 att arbeta. Flanörer kommer kunna röra sig fritt längs kajerna och barnen kunna leka i parkerna. Det blir en plats dit man enkelt tar sig med båt, t-bana, buss eller cykel. 

Värtahamnen är ett område jag känner väl till, men mest på avstånd. Jag bor på andra sidan vattnet. Jag har naturligtvis åkt igenom området många gånger och visst har jag tagit en båt härifrån vid några tillfällen, men nu var det dags att stanna till och gå runt litet och titta närmare både på nybyggnationen och en del av de äldre byggnaderna. 
Jag hade sådan tur att Stockholms stad just hade lagt ut en guidad vandring på sin hemsida. Den finns att hitta under Hamnkvarter i förändring.  

Vandringen börjar i Finlandsparken. Vid sidan av parken finns Värtans stationshus, den enda kvarvarande stationen längs Värtabanan. Byggnaden uppfördes 1882 och är ritad av Adolf Wilhelm Edelsvärd i nyrenässansstil. I dag används byggnaden som kontor.

Kommunalhuset på Södra Hamnvägen är en byggnad i jugenstil ritad av arkitekten Georg Ringström. Från början rymde huset flera funktioner kopplade till hamnens verksamhet. I dag endast kontor och verkstad.

Grid 17. Kontorshus, som beräknas vara klart under 2025. Namnet på byggnaden anspelar på fasadens utseende i form av ett rutnät - grid på engelska.

Restaurang Skeppet var länge en viktig samlingsplats i Värtahamnen. På 1970-talet blev restaurangen rikskänd tack vare Hasse&Tages 88-öresrevy, som spelades här.

Entréparken är en tillfällig park som välkomnar de som arbetar och besöker hamnkvarteren. Parkens containrar pryds av konstverket "Flyttar in & Hamnar i" av Josefina Anjou.






Kranverkstaden som är byggd 1921 är ritad av Åke Tengelin. Den  är en del av Värtahamnens industriella arv. Idag används den som ateljé.





Kvarteret Rotterdam. Hit kommer TV4 flytta 2026.

Hotell Scandic Södra Kajen. Med sina två höga tornbyggnader är detta hotell ett landmärke i Värtahamnen. Byggnaden färdigställdes 1991.
Kan tipsa om att här kan man ta en fika i hotellets reception (och låna en toalett).
På Södra kajen pågår för övrigt en omfattande ombyggnad, som jag tror blir klar nästa år. Det kommer att bli ett tjusigt inslag i miljön med parkbänkar och utsikt över vattnet.

Magasin 1 byggdes 1919 och innehåller bland annat Uppsala auktionsverk. Den röda byggnaden som ligger tvärs över gatan är ett gammalt tullbevakningskontor. Används i dag av Sjömanskyrkan och ett företag. 

Frihamnstorget har utvecklats till en tillfällig mötesplats för konst, kultur och hantverk med containerverksamheter, konstnärsateljéer och evenemangsytor.

Banankompaniets lokaler från 1928 innehöll tidigare ett mogningsrum för bananer innan de transporterades ut via närliggande järnväg. I dag innehåller huset nattklubb och konsertlokal.

Fordhuset, även känt som Magasin 10, byggdes 1929-31 och representerar tidig svensk funktionalism. Fordhuset tog emot färdigmonterade bilar och fungerade som utställningshall, reservdelslager, verkstad och kontor. I dag finns inga bilar där längre och hela byggnaden innehåller kontor.

Min sommarläsning

En liten bok om vilda blommor av Lisa Ising är en underbar bok om våra vanligaste och mest älskade vilda blommor. Den innehåller inte bara botaniska fakta utan även kulturhistoria. Här får man möta alla de konstnärer, forskare och kungligheter som inspirerats av växterna i sina liv. I sista kapitlet får man också veta en del om giftiga växter.

Bruno Liljefors en biografi av Fredrik Sjöberg.

Vilken bok!
En helt underbar biografi, eller berättelse om man så vill, om konstnären Bruno Liljefors.
Bruno Liljefors är en av våra främsta konstnärer och blev ju också mycket uppskattad redan under sin livstid. Han var genuint naturintresserad. Ägnade sig inte bara åt att måla tavlor utan också åt jakt och djuruppfödning.
Han skaffade sig en stor familj. Ja, egentligen två, för han skilde sig från sin första fru och gifte om sig med hennes syster. Massor av barn i båda äktenskapen.
Fredrik Sjöberg skriver väldigt bra och levandegör både konstnären Bruno Liljefors och hela den tid han levde i. Tyvärr litet tråkiga bilder.

Sommarens klassiker blev Den mänskliga komedin av William Saroyan. 

Boken är en berättelse om en ung pojke, som heter Homer. Han bor i en amerikanskt småstad och arbetar som telegrambud. Han är en filosof som reflekterar över mänskligheten och har som ambition att sprida glädje och förståelse. Tiden är 1940-tal.
En underbar bok!

Chess på Dalhalla

Chess är en svensk/brittisk musikal från 1986. Benny Andersson och Björn Ulvaeus har skrivit musiken och Tim Rice har skrivit sångtexterna. Urpremiären skedde på Prince Edward Theatre i London. 
Musikalen har framförts i olika format, på svenska och på engelska och även med litet olika innehåll i handlingen.
Jag köpte en sista minuten-biljett hos en resebyrå och åkte iväg och såg denna musikal på Dalhalla, som ligger strax utanför Rättvik.
Det var en konsertversion med sång på engelska, som spelades denna kväll. Huvudrollerna spelades av Philip Jalmelid, Tuva B Larsen, Peter Johansson, Malena Tuvung och Loa Falkman.
Chess skildrar en känslomässig resa genom kärlek, lojalitet och personliga val där schack speglar de strategiska och psykologiska spelen människor emellan.
Musikaler är väl egentligen inte min favoritgenre, men jag kan ändå säga att jag var djupt imponerad av denna fina föreställning. Philip Jalmelid sjöng oerhört bra! Att få se och höra denna föreställning just på Dalhalla var en helhetsupplevelse. 

Dalhalla

Dalhalla är en utomhusarena för teater- konsert- och operauppföranden. Den invigdes 1993 i det nedlagda kalkstensbrottet Draggängarna utanför Rättvik. Arenan har en kapacitet på 6000 åskådare.
Det hade förvarnats om säkerhetskontroller med kroppsvisitering vid entrén. Jag såg framför mig att det skulle se ut som på Arlanda. Men jag hade oroat mig helt i onödan. Det gick snabbt och smidigt.
Jag hade också varit litet orolig för att det kunde bli svårt om man skulle behöva gå ifrån under konserten. Men det var inga problem alls. Det fanns möjlighet att gå ifrån för att köpa dryck eller för att gå på toa. Man behöver alltså inte alls känna sig instängd, trots att man sitter tillsammans med 5999 andra människor. Det var bra stämning i publiken. Många av oss var 60+. Vi hade dessutom tur med vädret. Det var en underbar sensommarkväll. 18 grader och inte en droppe regn. Självklart hade vi sett till att klä oss varmt.

Här har några av oss lyckats ta oss till våra platser

Föreställning pågår

Nu är vi på väg hem igen efter kvällens föreställning

På väg till Dalhalla stannade vi i Falun för att äta middag. Vi åt på en restaurang, som heter Blackstone. Där serverades vi en köttbit placerad på en 400-gradig glödhet lavasten och fick alltså steka köttet själva vid bordet. Potatisgratäng, sallad och dressing fanns som tillbehör. Det smakade utmärkt

Vi övernattade på Gysinge herrgård, vackert belägen vid Dalälven.  
Gysinge är en gammal bruksort med anor från 1600-talet. Den ståtliga herrgården med sin välskötta park , långa rader av smeds- och arbetarbostäder, kallbadhus, orangeri, brukshandel, magasin och smedja är några av de bevarade byggnaderna från bruket. Själv inhystes jag i det gamla stallet!

Byggnader från brukstiden

Herrgårdsbyggnaden

Dalälven

Odlingar på Skansen

Vad odlar man på Skansen? 
Skansen i Stockholm har inte bara djur och gamla byggnader. Det finns så mycket annat, som är värt ett besök. Denna sommar bestämde jag mig för att titta närmare på de olika trädgårdsodlingarna.
Mitt första stopp blev vid Gubbhyllan, som ligger nära entrén. I det huset finns Snus- och tändsticksmuseet. Museet har en liten tobaksodling utanför huset. Där odlas bondtobak och virginatobak. Båda arterna är ettåriga och användes för tobaksframställningen som förr var utbredd i Sverige.
Tobaken i Sverige har en historia som går ända tillbaka till början av 1700-talet. Det var främst i städerna som tobaksodlandet får stor genomslagskraft, men så småningom började man  odla även ute på landsbygden. Under 1800-talet går det mesta av tobaksskörden till snustillverkning. 1939 upphör tobaksodlingen i Stockholm och den sista svenska tobaken som odlas för kommersiellt bruk skördas 1964 i Åhus.

Tobaksodling

Nästa stopp blev vid Rosengården. 
I Rosengården möts man av 100 olika sorters rosor i lysande färger, där äldre  och nyare sorter växer sida vid sida. Platsen invigdes 1964, men många av växterna har en historia som går ännu längre tillbaka.

Nära Rosengården ligger Örtagården. Här odlas läkeväxter, kryddor, prydnadsväxter och växter som används vid färgning.

Vinruta

Mitt emot Örtagården ligger några koloniträdgårdar. Kolonirörelsen introducerades i Sverige vid förra sekelskiftet. På Skansen finns två koloniträdgårdar med stugor från 1920-talet. 
Den dagen jag var där bjöds det på musikunderhållning!

Allra sist besökte jag Fjärilsträdgården, som ligger alldeles bredvid Skånegården. Den är full av doftande blommor och prunkande växter. Hit kommer olika sorters fjärilar som äter nektar och fjärilslarver som lever av gröna blad. En fjärilsanpassad trädgård måste därför innehålla både gröna och blommande växter.
På Skansens hemsida finns det mer att läsa om de olika trädgårdarna.

Trevlig sommar!

Jag önskar alla mina läsare trevlig sommar!
Bloggen gör nu uppehåll och återkommer i början av augusti.

Midsommar i Söderköping

Det är väldigt sällan jag åker bort på midsommar, men i år blev jag sugen på att följa med på en sällskapsresa till Söderköping, där jag aldrig har varit tidigare.
Söderköping är en charmig liten stad i Östergötland. Vi bodde två nätter på Söderköpings Brunn, ett hotell som har anor från 1774. Göta kanal går tvärs igenom staden och hotellet ligger nära kanalen.
På midsommaraftonens förmiddag tog vi en promenad genom staden. Drothemskvarteren är ett område som fortfarande ger en känsla av Söderköpings medeltida utseende. Små låga trähus på små tomter vid smala gränder.

Sveriges äldsta ännu fungerande bokhandel

Glass inköpt i den världsberömda glasskiosken Smultronstället

På eftermiddagen blev det naturligtvis fullspäckat program. Vi åt sillunch och jordgubbstårta. Därefter spelade brunnsorkestern upp och midsommarstången restes. Det var vackert väder och mycket folk.

Nästa dag gjorde vi en båttur på Göta kanal. Vi passerade genom två slussar och åkte ut till Sankt Annas skärgård. Vi gjorde ett strandhugg på ön Västra Gärdsholmen, där vi besökte Capella Ecumenica. 
Vid Arkösund väntade bussen, som tog oss hem till Stockholm.

Grönt är skönt

Den gröna färgen sägs vara lugnande och uppfriskande. Den ger harmoni och är också en symbol för säkerhet (nu är det grönt, nu kan vi gå över gatan). Det är ju också den mest dominerande färgen i vår natur.
Jag tittade igenom mina bilder och hittade några som jag tycker passar till denna rubrik.

Lake District i norra England

 



Ulriksdals slottpark. Den här bilden är jag faktiskt ganska stolt över. Tagen med kompaktkamera, inställning bladverk.
 



Liten sallad med kräftstjärtar. Jag gick en matlagningskurs för några år sedan. Då fick vi lära oss att göra denna som förrätt. Det är dressingen som är litet speciell. Den innehåller bland annat chili och honung.

 



Äntligen får jag visa upp denna bild, som är tagen på ett kafé i Wien. Bakelsen heter Gartenfest.

 

Stadsodling i Torsviksparken. Bilden är tagen för flera år sedan. Det funkade i några år, sedan gav jag upp. Svårast var att få vattningen att fungera.



Havets hus i Bohuslän

Torsviksberget. Bilden är lånad från en mäklarsida.

Poesiparken i Fredrikshamn, Danmark

Bilden är tagen 1970 i Schwarzwald