Postmuseum

Postmuseum har en väldigt trevlig och inbjudande hemsida. Jag råkade hamna där i somras då de publicerade en massa roliga vykort på Facebook. Jag har aldrig besök museet, så nu i höst tyckte jag att det var dags att bege mig dit. 
Det är ett ganska litet museum om postens historia. Man visar och berättar om hur postverket en gång startade och hur det ser ut idag. Man visar brev, vykort, frimärken och också en del om hur vi kommunicerat genom tiderna.
Det svenska postverket grundades 1636 och det första frimärket kom 1855.
På bilden nedan ses ett typiskt skrivbord från slutet av 1800-talet. Kuvert började tillverkas i England på 1830-talet. Stålpennan har konkurrerat ut fjäderpennan. Reservoarpennan är på väg... Läskpapper ersätter sandströaren. Pappret är inte längre gjort av lump utan cellulosapapper. Skrivmaskinen har kommit och 1855 får vi frimärken i Sverige. Vi kan nu gå till de nya brevlådorna och lägga på breven själva när det passar oss.

 

 Vykortens genombrott skedde vid Stockholmsutställningen 1897. I mitten på bilden ett gammalt foto av julkortssorteringen i Centralposthuset.

I ett rum, som kallas för Skattkammaren, har man en stor utställning av frimärken. Många är mycket gamla och värdefulla. Man kan leta upp svenska frimärken efter årtal och på så sätt se hur frimärkena såg ut det år man föddes.

Svenska frimärken från början av 1940-talet

I början av 1990-talet hade Posten en kampanj, som vände sig till ungdomar. Man uppmanade dem att skriva ett brev till sig själva, tänkt att läsa i framtiden. Man fick in massor av svar. Sedan lät man svaren ligga i 20 år och skickade tillbaka dem till dem, som man kunde få tag på. I dag kan man läsa och lyssna om denna kampanj på en podd Brev till mig själv

Årets julfrimärken

Kvinnliga resenärer

Du tror att du vet vad en resa kan erbjuda, men i själva verket är det just det du inte vet. 
Karen Blixen i Brev från Afrika 18.1.1917. 

När man läser om upptäcktsresande under 1800-talet och en bit in på 1900-talet så är det alltid män man läser om. Men det fanns faktiskt en hel del kvinnor, som gav sig ut på äventyrliga uppdrag och några av dem skulle man faktiskt kunna kalla upptäcktsresande. 

Karen Blixen, som jag citerar i början av inlägget, känner väl de flesta till. Mycket tack vare hennes böcker, framför allt den självbiografiska romanen Den afrikanska farmen, som senare blev en film med titeln Mitt Afrika.
Hon föddes 1885 i Danmark och flyttade som vuxen ner till Kenya, där hon tillsammans med sin man startade en kaffefarm. De fick med tiden stora ekonomiska problem och gick skilda vägar. Karen drabbades också av sjukdomar och återvände flera gånger till Danmark, där hon sedan avled 1962.

Några årtionden tidigare stöter vi på en annan kvinna vid namn Isabella Bird. Hon föddes 1831 i England.
Hon var en riktig upptäcktsresande, men även författare och fotograf. Hon hade problem med sin hälsa, men upptäckte att hon mådde mycket bättre om hon fick miljöombyte!
Så år 1872 lämnade hon allt och gav sig ut på resor till Asien, Amerika och Stilla havet. Hon avled 1904.

Isabella Bird

Ida Pfeiffer föddes 1797 i Wien. Från 1842 gjorde hon vidsträckta resor, som hon beskrev i populära böcker. Hennes sista resa gick till Madagaskar, där hon blev inblandad i ett  kuppförsök och hölls fången en tid. Hon återvände till Wien med nedbruten hälsa och avled där 1858.

Ida Pfeiffer

Dessa kvinnor och några till kan du läsa om i boken Kvinnor jag tänker på om natten av den finska författaren Mia Kankimäki. Hon har återvänt till några av de områden, som dessa historiska kvinnor besökte. En otroligt bra och intressant bok! 

En vanlig onsdag i november

Varje onsdag denna höst deltar jag i en studiecirkel, som heter På spaning i poesi. Det är Senioruniversitetet, som anordnar den och syftet är att deltagarna skall få hjälp att bättre förstå poesi.
Jag började alltså dagen med att åka in till Senioruniversitetets lokaler på Hagagatan. Denna dag avhandlades delar av Dantes gudomliga komedi. Ett mästerverk, som jag tyckte var oerhört jobbigt att läsa.
Efteråt tog jag en promenad utmed Surbrunnsgatan. Där  bodde jag med min familj 1972 - 1980 i en lägenhet fyra trappor upp utan hiss. Många fina minnen därifrån. Barnen var små och vi promenerade ibland bort till den stora lekplatsen i Observatorielunden. Vi hade också en innergård att vara på och en riktig kvartersbutik på hörnan, där vi ofta handlade.  

Fastigheten ligger i hörnet av Tulegatan och Surbrunnsgatan. Surbrunnsgatan är till höger. 

Fyra trappor upp bodde vi. Nu finns både balkong och hiss.

Gården. Ibland hade vi gårdsfester.

På kvällen gjorde jag en enkel fiskrätt efter ett recept som jag hittat i tidskriften Senioren. Det är alltså stekt torskrygg, potatis, polkabetor, kålsallad och en klick crème fraiche med pepparrot.

Dagen avslutades med en film, som jag hade lånat på biblioteket. Den heter Efterträdaren och utspelar sig i Kanada. Den handlar om en man, som arbetar som modedesigner i Paris. Han kommer hem för att begrava sin pappa och gör en fasansfull upptäckt... En oerhört spännande och gripande thriller.

Vandring i Spökparken

Jag tycker att det är kul att besöka litet udda parker i Stockholm. Nu, så här inför Halloween och Allhelgonahelgen, tyckte jag det kunde passa att göra ett besök i Spökparken, som ligger i Vasastaden. Parken har två entréer, en från från Drottninggatan och en från Holländargatan.
Den lilla parken har öppna gräsytor och mäktiga gamla träd. Här växer bland annat bok och ask. I parken finns malmgården Schefflerska palatset som byggdes år 1700. 
Nog sjutton ser det väl ut som det är ett spöke på ingående där mitt på bilden...

Schefflerska palatset

Palatset sett från Drottninggatan

Palatset har en stor konstsamling

Parkens namn hänger ihop med att det Schefflerska palatset också kallas "Spökslottet". Det namnet sägs komma ifrån att det år 1840 inträffade ett ras som gjorde att en grav i den norra delen av parken öppnades och blev synlig. Vems grav det var vet man inte, men händelsen gav upphov till vilda fantasier.
En annan förklaring till namnet är att en tidigare ägare, som ansågs grym sägs spöka i slottet. Malmgården och parken var i privat ägo fram till år 1924 då de donerades till Stockholms universitet. 
Parken har genomgått flera upprustningar och tillhör sedan 1991 Stockholms stad. Parken är en av få byggnadsminnesmärkta parker i Stockholm.

Dockskåpsutställning på Hallwylska

Under hösten 2025 pågår en specialutställning på Hallwylska museet i Stockholm, som visar miniatyrer, modeller och dockskåp. Utställningen heter Den lilla vida världen och visas till och med 11 januari 2026.
I alla tider har människan fascinerats av miniatyrer. Det lilla formatet ger en extra dimension. Skall man söka efter dockskåpens historia, så är det i Tyskland man skall börja. Där tillverkade skickliga hantverkare redan på 1500-talet så kallade konstskåp, som innehöll miniatyrer. Så småningom börjar dockskåp tillverkas i större skala, inte bara i Tyskland utan även i Holland. De tidiga dockskåpen var i första hand avsedda för vuxna. Förmöget folk beställde miniatyrer av sina egna palats. Intresset spred sig till resten av Europa. På 1800-talet flyttade dockskåpen in i barnkammaren. Det äldsta svenska dockskåpet är från tidigt 1700-tal och finns på Nordiska museet.
Jag besökte utställningen och tog flera bilder av föremålen. Mycket är placerat i glasmontrar och lamporna reflekteras i glasen, så det är svårt att få till bra bilder. Det går att klicka på bilderna, så att de blir större.
Utställningen bör ses i verkligheten!

Hallwylska museet är Stockholms bäst bevarade privatpalats från sekelskiftet 1900. Denna storslagna bostad är öppen för allmänheten och där kan man vandra genom salonger, tavelgalleri och kök. Där finns också en av Sveriges största samlingar av kulturhistoriska föremål.

Den Hallwylska matsalen - i miniatyr!

Boktips: nya böcker med Lidingöhistorik

Balkong förlag har gett ut en bok som heter LidingÖar - öar, broar och bortglömda spår. Boken är skriven av Johan Ahlbom, Andreas Lindberg och Ibb Jessen.
Det är en fascinerande bok om öar runt Lidingö. Man kan tro att alla öar kring Lidingö också tillhör Lidingö, men det gör de inte. Tranholmen, till exempel, tillhör faktiskt Danderyds kommun. Det berättas också om en hemlig spioncentral, som låg ute vid Elfvik.
Läs boken, så får du veta mer!

Lidingö hembygdsförening ger ut en bokserie som heter Lidingöboken. I år har boken fått titeln "På min mammas gata". Det är 20  personer som skrivit och berättat om sin uppväxt på ön. Många charmiga berättelser från olika miljöer.

Här är en bok, som är utgiven precis nu i dagarna. Den är skriven av Christina Engdahl och Bo Göran Hellers och handlar om Lidingös radhus.
Alla tre böcker finns att köpa på Lidingö museum.

Drottningholm

Tillsammans med några i familjen gjorde jag en utflykt till Drottningholm för ett besök i slottet och parken. 
Jag har naturligtvis varit där flera gånger tidigare, men aldrig varit inne i själva slottsbyggnaden. 
Man kan göra rundvandringen på egen hand med hjälp av appen Kungliga slotten. 
Drottningholms slott uppfördes under slutet av 1600-talet av Nikodemus Tessin den äldre på uppdrag av drottning Hedvig Eleonora. Man höll på länge med bygget - ända till långt in på 1700-talet innan allt blev klart. Under 1700-talet kom drottning Lovisa Ulrika att sätta en stark prägel på slottet.
Vår nuvarande kungafamilj flyttade in 1981.

Trapphuset. Observera taket.

Trapphuset

Biblioteket

Karl XV:s vagga

Hedvig Eleonoras paradsängkammare

Drottningholms slottsteater i miniatyr

Drottningholms lustträdgård och park är ett av Sveriges främsta bidrag till utvecklingen inom trädgårdskonsten. Hela slottsområdet finns upptaget på FN:s världsarvslista.
Det var arkitekterna Nicodemus Tessin d.ä. och hans son Nicodemus Tessin d.y. som kom att utforma parken med inspiration från Frankrike. Sedan har det naturligtvis skett en del förändringar genom åren. 

När man promenerat genom hela parken kommer man till Kanton. Det är ett område med charmiga gamla hus. Även detta område har sin historia, som man kan läsa om i en nyutgiven bok - Sidenvävarna på Kanton skriven av min bror Jan Malmstedt.

Syskrin och sömnad

Har du något syskrin? Ja, det har du förmodligen om du är kvinna. Undrar just hur det är med de karlar, som bor i eget hushåll? Kanske de har nål och tråd liggande i en låda för att kunna sy i en knapp, men inte så mycket mer.
Häromdagen insåg jag att jag måste göra något åt röran i mitt syskrin, så jag tog och rensade ut och sorterade det som blev kvar.
I mitt syskrin finns det nålar, trådrullar, massor av olika knappar, band, saxar och en del annat. Att gamla knappar kan väcka minnen har jag berättat om i ett tidigare inlägg. 
En del arvegods finns också i syskrinet - ett gammalt reseetui och några fingerborgar. 

Ett urval av innehållet i mitt syskrin

Ett gammalt reseetui

Fodralet till reseetuiet

Om du tycker att det är spännande med knappar och andra sybehör, rekommenderar jag ett besök i butiken Knapp - Carlsson, som finns i Göteborg och även på webben.
Den äldsta sybehörsbutiken i Stockholm är Sidencarlson, som grundades 1873.

I skolan fick man ju lära sig sy och jag har kvar några saker från skoltiden - en servettpåse och en julduk. 

Då barnen var små lyckades jag sy några enkla barnplagg.
Numera ägnar jag mig aldrig åt något sömnadsarbete, utom då jag syr i en knapp eller syr fast en fåll, som lossnat.

När det gäller sömnad och sömnadens historia letade jag både i NE och bland böckerna på biblioteket, men lyckades inte hitta något användbart. I Wikipedia hittade jag en lagom lång sammanfattning.
De äldsta fynden av nålar var tillverkade av ben, trä och horn och kommer från stenåldern. De äldsta trådarna bestod av senor eller enkelt hopsnodda naturfiber. De äldsta fynden av kläder sydda i Norden kommer från bronsåldern där nålen var gjord av brons och tråden var gjord av ull. Redan då var sömnaden väl utvecklad. 

Broderi är en sömnadsteknik, som är fascinerande.
I boken Sömmar och stygn som är skriven av Anita Gunnars kan man hitta instruktioner för mängder av broderitekniker. 

Instruktion för Läggsöm

Instruktion för Richelieubroderi

Efter att ha läst allt detta blir du kanske sugen på att komma igång med sömnad. Då kan du också passa på och unna dig ett nytt och modernt syskrin. Så här ser min dotters syskrin ut. Plastlåda med insats och fint lock.