Tomas Tranströmer

Jag har tidigare berättat att jag nu på gamla dar börjat ägna mer tid åt att läsa lyrik. Som många har jag insett att denna typ av litteratur har så mycket att ge, bara man tar sig tid att reflektera över det man läser.
Jag deltar i en poesigrupp på ett bibliotek. Det är väldigt roligt att titta in på bibliotekens hemsidor och leta upp deras programverksamhet. De erbjuder massor av poesiprogram, som man kan besöka.
Stockholms stadsbibliotek erbjuder också flera intressanta program digitalt. Ett av dem är en vandring på Tranströmers Södermalm . Man kan göra den hemma i soffan eller ute på stan.

Tomas Tranströmer - ett diktarporträtt av Staffan Bergsten

Tomas Tranströmer levde 1931 till 2015. Det är  alltså 10 år sedan han gick bort.
Han är en av Sveriges absolut största diktare och fick Nobelpriset 2011. Hans poesi var jag naturligtvis bekant med sedan tidigare, men jag ville gärna veta litet mer om honom och hur han arbetade.
Jag hittade en biografi skriven av litteraturvetaren Staffan Bergsten. Han förklarar redan i början av boken att han vill inte kalla den biografi utan hellre ett porträtt. Boken innehåller inte så väldigt mycket om Tranströmers privatliv däremot väldigt mycket om hans diktargärning. 
Boken är oerhört välskriven och intressant, men rätt mastig.
Tomas Tranströmer skrev inte bara lyrik utan även korta prosatexter. Här är en, som jag tycker passar bra att läsa just nu, inte bara för att det är vår, utan också med tanke på den tid vi lever i just nu.
Den heter Blåsipporna (ingår i diktsamlingen Det vilda torget).

Att förtrollas - ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. "Karriär" - ovidkommande! "Makt" och "publicitet" - löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh.* Högt i tak - över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. I stället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.
* "the giordo rusk" etc är ett citat ur Erikskrönikan  från 1300-talet och beskriver musikutövning.

Trollflöjten

Så nu äntligen har jag fått uppleva Mozarts opera Trollflöjten live!
Jag lyckades få en biljett till en av vårens föreställningar på Folkoperan. Den hade fått strålande recensioner i DN och intresset har naturligtvis varit stort.
Jag gick in på Folkoperans hemsida bara för att mötas av beskedet att alla föreställningar var utsålda. Så tittade jag in ännu en gång, i hopp om att man skulle ha lagt till några extraföreställningar. Då stod det plötsligt "ett fåtal biljetter" vid en av föreställningarna. Tydligen är det så att alla biljetter inte säljs på webben, utan man har även möjlighet att ringa och beställa biljetter. Så några telefonbeställda biljetter hade tydligen inte blivit avhämtade. En av dem klickade jag mig till! Glädjen var stor för detta är min favoritopera och jag hade ju verkligen varit senfärdig!
Jag har naturligtvis sett Ingmar Bergmans uppsättning på bio och även på TV, men nu blev det alltså första gången live.

Trollflöjten är en opera i två akter från 1791. Wolfgang Amadeus Mozart har skrivit musiken. Librettot, som är influerat av österländsk mysticism och frimurarritualer, är skrivet av Emanuel Schikaneder.
"En fängslande saga om ungdomlig frigörelse" står det i Folkoperans presentation. För regi och scenografi står Stéphanie Braunschweig.
Det var en underbar föreställning!

Karolina Andersson (Nattens drottning), Clarice Granado (Pamina)

Accessoarer

 

Ordet accessoar kommer från latinets accendo som betyder tillkomma, närma sig, komma nära. Det är ett  dräkttillbehör, som till exempel bälte, handskar, scarf, paraply, väska, käpp eller smycke, vilka tillsammans med ett plagg eller en dräkt skapar en enhetlig modeform. (NE).

En del människor kan lägga ner mycket pengar på att skaffa sig de rätta accessoarerna. Det gäller väl främst väskor och smycken.
Själv kan jag nog inte ståta med några märkvärdiga accessoarer. De som sticker ut hemma hos mig är dels de som jag har  ärvt men också de som har kommit att bli mera som minnessaker, eftersom jag förknippar dem med speciella tillfällen. 

Krokodilväskan har jag ärvt av min mamma. Jag har aldrig använt den! Föremål i krokodilskinn är kontroversiellt. Tror knappast att någon idag går omkring med sådant, inte här i Sverige i alla fall. Jag trodde att handel med krokodilskinn var helt förbjudet numera, men när jag gick in på Jordbruksverkets hemsida blev jag osäker. Vågar mig inte på att spekulera i detta.

Aftonväskan och aftonhandskarna har jag också ärvt av min mamma. Väskan har jag använt några gånger.

På 1940- och 50-talen var det vanlig att kvinnor hade vita sommarhandskar. Ibland var de gjorda i nät.

Detta är faktiskt ett skärp. Jag har ju alltid varit hundtokig och då jag någon gång i ungdomen hittade ett skärp i form av ett hundhalsband köpte jag naturligtvis det. Märkligt nog började det snart
krympa :)

2006 var det 250 år sedan Wolfgang Amadeus Mozart föddes. I samband med detta jubileum kunde man skicka in sitt namn till ett kansli någonstans i Österrike, så fick man en vacker schal i present.

Mössan köpte jag vid ett besök på Island. Senare köpte jag mig också ett par rejält varma vantar för att  klara riktigt kalla vinterdagar. 

Hemvirkad schal

Bilden i början av inlägget föreställer ett skyltfönster hos en skomakare någonstans i Stockholm

Hunden Stella 13 år

Den 2 mars 2025 fyller min hund Stella 13 år.
Det är en aktningsvärd ålder för en hund och visst märker jag att hon blivit gammal.
Hon sover mer än tidigare och är inte så road av långpromenader längre, men hon verkar inte ha ont någonstans. Hon är fortfarande mycket glad och social. Det tycker jag är ett gott tecken. 

Det skall nosas på allt då vi är ute på promenad

Jag gjorde ett inlägg om henne, då hon fyllde 10 år. Där skrev jag att det är verkligen med blandade känslor man ser sin hund bli gammal. Självklart är man glad att man får ha henne kvar, men man är också orolig att hon skall drabbas av någon allvarlig sjukdom med allt vad det kan innebära.
Nu stretar vi dock på tillsammans och njuter av våra något kortare promenader, myskvällar vid TV-n och litet lek och stoj på gräsmattan utanför huset.

Stella med kompisen Abbe

Mysstund med mattes yngsta barnbarn

Ibland köper vi godis i djuraffären

Efter badet

Jag arbetar som volontär på Lidingö museum. Ibland får hon följa med mig dit och ligger snällt i köket och väntar till dess jag är klar. Hon är en uppskattad besökare och några av de andra volontärerna skämmer bort henne med godsaker.
 

Boktips: Elsa och Natanael Beskow - en kärlekshistoria

Jag har just läst ut den nyutkomna biografin över Elsa och Natanael Beskow.
Boken är skriven av Annika Persson och heter Elsa och Natanael Beskow - en kärlekshistoria.
Ja, det var verkligen en fin skildring av ett äktenskap, där två personer kom att betyda mycket för varandra.

Två begåvade personer, som fick möjlighet att utvecklas inom sina respektive områden, men där man också fann mycket gemensamt. Dels i familjelivet, men också inom tron, konsten och det sociala livet.
Paret bodde i Djursholm, som i början av 1900-talet var ett villaområde dit många socialt och kulturellt engagerade personer flyttade. Där bodde bland annat Alice Tegnér, som blev en nära vän till Elsa.
Elsa och Natanael fick sex söner. En gick tyvärr bort i unga år.
Elsa Beskow föddes 1874. Hon utbildade sig till teckningslärare. Efter några års yrkesarbete gifte hon sig med Natanael Beskow och flyttade till Djursholm. 
Natanael arbetade som predikant och konstnär och kom senare att ägna sig åt mycket annat. 
Elsa fortsatte att utveckla sitt konstnärskap genom att måla och skriva barnböcker - som läses och älskas av många barn än i dag.
Hennes första bok är Sagan om den lilla lilla gumman, som utkom redan 1897. Den enkla lilla sagan hade hennes egen mormor berättat för henne när hon var liten och hon lockades att illustrera den. En underbar högläsningsbok för de minsta.

Höjdpunkten i Elsa Beskows produktion kom några år senare. Då kom Putte i blåbärsskogen, Tomtebobarnen och ytterligare flera böcker där naturen var huvudmotiv.

En ny motivkrets uppstod med böckerna om Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Det var minnen från barndomen där mor, mormor och mostrar är förebilder. Farbror Blå, som förekom i en del av böckerna, har morbrodern som förebild.

Under 1930-talet fick Elsa ett hedersuppdrag. Hon fick delta i utformningen av en ny läsebok för folkskolan.
Elsa och Natanael Beskow avled båda 1953. 

Samernas nationaldag 6 februari

Sedan 1992 firas samernas nationaldag den 6 februari, ett betydelsefullt datum som representerar det första samiska landsmötet som hölls i Trondheim den 6 februari 1917.

Foto: Skansen

Den samiska flaggan blev godkänd den 15 augusti 1986 under Nordiska samekonferensen i Åre. Flaggan är formgiven av Astrid Båhl och tar tillvara den samiska dräktens färger. Cirkeln är en sol- och månsymbol, där solringen är röd och månringen är blå.
Den samiska nationalsången heter Sámi soga lávlla (Samefolkets sång) och skrevs 1906 av Isak Saba och har tonsatts av Arne Sörlie.
Varje år bjuder Skansen in till nationaldagsfirande i samarbete med Sameföreningen i Stockholm. Det pågår aktiviteter 6 - 9 februari för både barn och vuxna.
 
Jag besökte Saemien Sijte, som är namnet på det område med byggnader, som man uppfört på Skansen. Där berättas det om samiskt kulturarv och där gestaltar man en nutida sydsamisk miljö. På området finns fem byggnader: torvkåtan, timmerkåtan, ájtte, njallan och en bod (buvrie).

Torvkåta

Timmerkåta

Interiör från timmerkåta

Ájtte

Buvrie

Sameguide framför njallan

Mer finns att läsa på Skansen hemsida och på samer.se
På URplay finns ett program som heter Samernas tid, som skildrar samernas historia.

Poesi

Jag har egentligen aldrig varit någon lyrikläsare, men jag har ändå förstått att lyrik har mycket att ge, bara man tar sig tid. Tyvärr är det väl så att många i min generation har starka minnen av tragglandet med diktanalyser i skolan, som lyckades ta död på allt intresse. Nu är det dags för revansch! Det behöver inte alls vara svårt eller konstigt.
Just nu deltar jag i en poesigrupp på ett bibliotek. Flera i den gruppen skriver själva dikter, men det har jag inga planer på att göra. Jag är nöjd om jag får läsa andras dikter och samtala om dessa.
Poesi är litteratur på vers. Lyriken är ett uttryck för drömmar, känslor och tankar. Man skulle också kunna säga att man målar med ord.
Hur kan man då säga om en dikt är bra? Jo, det finns några kriterier: den ska inte innehålla klichéer och  den skall innehålla ett uttryck snarare än en beskrivning. Varje ord skall vara viktigt och självklart skall den beröra den som läser dikten.

När jag skulle gå iväg till min första poesiträff tittade jag i min bokhylla för att se om jag hade kvar några lyrikböcker. Till min stora glädje hittade jag ett exemplar av Dagens dikt från 1958. Där kunde jag på första sidan läsa några uppmuntrande ord, skrivna av Gunnar Ekelöf:

Den inre rösten,
den som kommer naturligt
som om den kom från dig själv
till dig själv.
Tålamod! Lite tålamod!
Det finns ingen röst
som talar till alla.
Dikten talar till var för sig.
Tids nog blir din tur.

Låt det bullrande och färgrika
ha sin tid
och låt den ha sin.

Du vill ha färg i din vardag?
Gör dig obestämd.
Gör dig först alldeles grå.
Då kan den komma naturligt
som från dig själv till dig själv.

Dagens dikt är ett radioprogram i Sveriges radio. Det första programmet sändes den 1 februari 1937. Då läste Gabriel Alw Esaias Tegnérs dikt "Det eviga". Finns att lyssna på i Litteraturbanken.se/ljudochbild/
Vissa av dikterna gavs också ut i bokform.

Dagens dikt 1958

Om man känner sig sugen på att börja skriva poesi kan man gärna börja med att skriva en haikudikt.

Haiku är ett japanskt orimmat versmått. Det består av 17 stavelser fördelade på tre rader. I den första

raden skall det vara 5 stavelser, i den andra 7 stavelser och i den tredje 5 stavelser.

Enkom för att glädja mina läsare slog jag mig ner och plitade ihop dessa rader. Var så goda, här är min haiku!

Vinter och snöfall
barn åker skridskor på is
äldre faller tungt

Dockskåp på Nordiska museet

Nordiska museet har en samling äldre dockskåp varav 15 var utställda fram till 2021. För många är det just dockskåpen, som etsat sig fast i minnet från ett barndomsbesök på Nordiska museet. Nu visas några av dessa hem i miniatyr i Stora hallen. Några är från 1800-talet och några är från 1900-talet. Jag var där och tog bilder!!!
Skåpen stod i montrar. Det är montrarnas spröjsar som syns i vissa bilder. Dessutom uppstår det reflexer från belysningen. 
Vill man veta mer om dockskåpen kan man hitta en del information på Nordiska museets hemsida samt i Digitalt museum.

Fröknarna Sjöbergs hus från tidigt 1800-tal

Ella von Rosens dockskåp från tidigt 1860-tal

Kök och skafferi, som tillhört Lisa Ziech. Från sent 1800-tal

Dockskåp som tillhört Eva Lagerbring. Ca 1890.

Hersbyholms herrgård 1925

Dockskåp från1930-talet, som tillhört Gunvor Svartz-Malmberg.

Dallashuset från 1992

Vinter

När kan man säga att det är vinter? Enligt SMHI:s definition är det vinter då dygnsmedeltemperaturen varaktigt ligger under noll grader. 

I DN publicerades den 18 december 2024 en artikel med rubriken:
Fakta i frågan: Håller vintern i Sverige på att försvinna? Senare vinter, tidigare vår. Är det bara en känsla - eller har vintern krympt?

Svaret i korthet:
1. Vintern har blivit kortare och mildare i Sverige
2. Den globala uppvärmningen har lett till en ökning av medeltemperaturen. Vintern och våren är de årstider, som påverkats mest.
3. Antalet dagar med snötäcke har minskat i alla delar av Sverige förutom i norra Norrland.


På Nordiska museet pågår sedan länge en utställning som heter Arktis - medan isen smälter. Museet presenterar utställningen på följande sätt:
Mitt under polstjärnan. Där meridianerna strålar samman och tidszonerna upphör. Där börjar Arktis, hem åt fyra miljoner människor. I tusentals år har människorna här levt tillsammans med isen.
Det är en mycket vacker utställning. Man blir oerhört gripen då man vet att dessa landområden drabbas hårt av klimatförändringarna.
På museets hemsida kan man läsa mer om bakgrunden till utställningen. Bäst är naturligtvis att se den i verkligheten.