Villa Foresta och romanen om Wilhelmina Skogh

Villa Foresta på Lidingö uppfördes under åren 1908-1910 åt Wilhelmina Skogh då hon var VD för Grand Hôtel i Stockholm. Arkitekter var Ernst Stenhammar och Edvard Bernhard. Villan byggdes efter förebilder från medeltida riddarborgar, som Wilhelmina sett på sina många resor till Italien. Hon döpte huset efter sitt efternamn -  skog på italienska heter foresta (med betoning på andra stavelsen!). 1922 sålde hon fastigheten till ett bolag. Därefter följer en lång historia för huset med flera om- och tillbyggnader och som hotell och restaurang med många olika ägare.
2023 tillträdde en ny operatör, som har gjort en omfattande renovering med syfte att försöka återskapa många av de gamla interiörerna. Foresta fortsätter som hotell och restaurang.

Foresta är ett besöksmål även för oss som bor här på ön. Jag har vid några tillfällen besökt de olika restaurangerna.  Det vi nu väntar på är nästa steg: skall det bli ett spa med swimmingpool, som det ryktas om? Det återstår att se!

Lilla Verandan i oktoberljus

I väntan på detta tog jag en promenad upp till Villa Foresta och gick in och tog några interiörbilder på  receptionen, barerna och biljardrummet. Restaurang WS hade ännu inte öppnat då jag var där i oktober, men jag hittade några bilder på nätet. I skrivande stund får jag veta att den öppnar 9 november.

Receptionen i Villa Foresta

Baren

Biljardrummet

 

Restaurang WS. Är det Wilhelmina som skymtar där, månntro?

Restaurang WS

I höstas utkom en roman om Wilhelmina Skogh och hennes tid som VD på Grand Hôtel. Boken heter De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och är skriven av Ruth Kvarnström - Jones. Det är en välskriven bok som jag tror att författaren arbetat mycket med, för att få den tidstypiska miljön i Stockholm i början av 1900-talet att bli trovärdig.

Tyvärr blir boken litet tråkig att läsa eftersom den mest handlar om Wilhelmina Skoghs sätt att leda och fördela arbetet. De mest fängslande delarna i boken är de som handlar om den övriga personalen på hotellet. De blir mer levande. Men jag tyckte ändå att boken var trevlig att läsa. Det är så sällan det ges ut denna typ av historiska  romaner och man får nog säga att timingen var perfekt!

Ångbåtar

Jag är ingen båtmänniska. Har aldrig haft vare sig segelbåt eller motorbåt. Däremot är jag väldigt förtjust i skärgårdsbåtar, speciellt ångbåtar och har naturligtvis åkt en hel del med dem genom åren.
Många av dessa väldigt gamla båtar tuffar ju runt i vår skärgård än i dag.
Riddarholmen är den första och under lång tid den dominerande ångbåtshamnen i Stockholm. Så var det till mitten av 1800-talet. Härifrån gick de första ångfartygen med destinationer som Drottningholm, Uppsala, Strängnäs - Västerås - Arboga, Nyköping och Norrköping. Ja, det var faktiskt från Riddarholmen som den allra första ångbåtsturen gjordes för över 200 år sedan, söndagen den 2 augusti 1818. Destination den gången var Drottningholm.

Riddarholmskajen

Stockholms ångbåtsflotta är världsunik och många av fartygen tillhör föreningar, stiftelser och rederier. De har bevarats tack vare den ideella ångbåtsrörelsen.
Som en liten kuriositet kan nämnas att ångan även haft en betydande roll i Stockholms kollektivtrafiks historia. Innan broarna började byggas, tog stockholmarna ångslupar genom staden. Behövde man ta sig över de branta backarna på Södermalm stod ångspårvagnen redo.

Allt detta kunde jag läsa i det häfte, som Sjöhistoriska museet delade ut, då de en dag i slutet av augusti anordnade en ångbåtsfestival på Riddarholmen. Jag var där och tog några bilder.

Ejdern, den äldsta av alla ångbåtar. Byggd 1880.

Djurgården 3 byggd 1897

Mariefred byggd 1903

Norrskär byggd 1910

Ångmaskin

Nordens ark

Den 4 oktober är det djurens dag. Det är en internationell temadag för att uppmärksamma djurrätt och djurskydd och har firats ända sedan 1931, även om jag inte tycker att den har uppmärksammats speciellt mycket här i Sverige.

Nordens ark är en djurpark i Bohuslän. Men inte vilken djurpark som helst, utan en djurpark som främst arbetar med att bevara hotade djurarter.
På hemsidan skriver de om det, som vi redan alltför väl känner till, att världens biologiska mångfald utarmas i allt snabbare takt. Vi riskerar att förlora tre fjärdedelar av jordens arter om inget görs. Det går att vända trenden. Bevarandeprojekten är ryggraden i Stiftelsen Nordens Arks viktiga arbete med att bevara hotade djur.
Det behövs också mer kunskap och därför arbetar man även med forskning, dels i samband med bevarandeprojekten, men också i rena forskningsstudier.

Det finns ett flertal bevarandeprojekt i Sverige, där Nordens ark medverkar. Några exempel är:

Grönfläckig padda

Fjällgås

Igelkott

På hemsidan berättar de också om tidigare lyckade bevarandeprojekt.
Pilgrimsfalken - en framgångssaga:
Sedan starten 1972 av projekt Pilgrimsfalk  har pilgrimsfalken gått från att vara akut utrotningshotad i Sverige med år utan en enda lyckad häckning i det vilda till att idag endast ses som nära hotad. Det är tack vare hårt arbete som arten nu är tillbaka i landet, ett bevis på att bevarandearbete gör skillnad.

Pilgrimsfalk

Nordens ark deltar även i projekt i andra länder. Efter flera års arbete kunde Nordens ark förra våren inviga det unika naturcentret Himalyan Habre Centre i Taplejung i Nepal. Centret är ett viktigt nav i arbetet med att rädda den hotade röda pandan och skapa förutsättningar för artens överlevnad.

Röd panda

Gå gärna in på den fina hemsidan. Där finns mycket att läsa. Det finns webbkameror installerade på en del ställen i parken, som gör att man kan följa djuren i realtid på hemsidan.

I Storbritannien finns ett liknade center som heter Aspinall foundation. De arbetar huvudsakligen med  vilda och mer exotiska djur, som de försöker återföra till deras ursprungsländer. Jag såg ett TV-program om denna djurpark. Ämnet är kontroversiellt eftersom det ses kunna hota "vanliga" djurparker. 

Jag är inte tillräckligt kunnig för att komma med några synpunkter. Jag får nöja mig med att klappa getter här på min ö. 
Get2gether är en ideell förening, vars namn syftar till gemenskap mellan djur och människor, särskilt alla som förstått att det är väldigt kul med getter. Som medlem i det här projektet får man vistas tillsammans med getterna i deras hage och också hjälpa till att sköta dem. Bilden nedan tog jag i samband med en aktivitetsdag för seniorer, där vi fick möjlighet att bekanta oss med de rara och klappvänliga djuren.

Höstmarknad på Skansen

Jag läser följande om marknadsdagarnas historia på Skansens hemsida:
Runt sekelskiftet 1900 spelade marknader en stor roll i människors liv. Marknadsdagarna var ett stort folknöje och bland de viktigaste festdagarna på året. De betraktades som fridagar för böndernas drängar och pigor, där de kunde spendera sin ytterst magra kontantlön. Höstmarknaden brukade arrangeras efter det att höstens sysslor var avklarade och flyttdagarna, då statarna fått sin lön, inföll.
Marknaden var alltså en plats för handel men också för nya bekantskaper, skvaller och kunskaper. Här kunde man möta en ny partner, nås av nyheter man ännu inte hört och passa på och köpa sådant man behövde under kommande år och inte själv kunde framställa. Men man kom också hit för ren underhållning - det var en riktig folkfest!

Jag gjorde ett besök på Skansens höstmarknad och tog några bilder. Det var strålande väder och mycket folk. 

Här säljs bokmärken och gammaldags vykort

Porslinskrossning

Här kan herrarna mäta sin krafter

Här kan stadsbarnen få leka med hö

Smideskonst

Damer från Skansens byalag tar hand om disken

Här säljs hemgjord äppeljuice

Blommor

En vanlig fredag i början av september

Ett dimmigt Torsvik

Sommaren dröjde sig kvar de första dagarna i september. Det var fuktigt på nätterna och dimma på morgnarna, men sedan kom solen och värmen mitt på dagen.
På SMHI kan man läsa följande om dimma:
Små vattendroppar bildas när fuktig luft som blir kallare måste göra sig av med vattenånga. Om det sker en bit upp från marken kommer vi kalla det vi ser för moln, sker det på marken säger vi dimma.
Jag bor nära vattnet och en hamn. Det är en alldeles speciell upplevelse då man går ut på balkongen tidigt på morgonen när dimman ligger tjock och man hör båtarnas mistlurar.

Hunden och jag tog vår förmiddagspromenad ner till Lidingö centrum.  
Vi besökte butiken L8 Hasselblad på Friggavägen. Det är en relativt ny butik, som enbart säljer handgjorda smycken. Ett ungdomligt tilltal, men jag tror att även äldre kan hitta något där.
Jag inhandlade en halskedja till ett av barnbarnen.

Sedan gick vi vidare till Lidingö museums trädgård, där jag plockade några äpplen
Jag skall ha kafferep hemma hos mig nästa vecka och tänker bjuda på vaniljäppelkaka. 

Vaniljäppelkaka

Det är mycket äpplen denna höst. I Lidingö kommun är det tillåtet att plocka frukt, fallfrukt och bär från träd och buskar på stadens mark, utom på skolområden. Kanske jag går tillbaka en annan dag och plockar mer och kokar till äppelmos.

Ytterligare några ärenden och sedan började vi gå hemåt.
Det går inte så fort att promenera med en gammal hund, så jag hann bli hungrig och stannade vid Ryan´s ekothai och åt Paneng curry med jätteräkor. Mycket gott. Det är oerhört sällan jag äter lunch ute numera, men det var en sådant fantastiskt väder, kanske den sista sensommardagen, att jag ville unna mig detta.

På kvällen blev det naturligtvis ytterligare en promenad med hunden. När vi kom hem slog jag mig ner vid TV-n och tittade på ännu ett avsnitt av Resan längs älven på Svtplay. En underbar naturserie, där man får färdas utmed de norrländska älvarna.
När jag gick ut på balkongen vid solnedgången tog jag denna bild. Tjusigt va?

Stadsvandring i Torsvik 15 september

Flygfoto över Torsvik ca 1950. Foto: Lidingö hembygdsförening

I anslutning till utställningen Tre arkitekter (Stig Ancker, Bengt Gate, Sven Lindegren), som pågår till den 6 oktober på Lidingö museum, arrangerar Lidingö hembygdsförening en stadsdelsvandring i Torsvik söndag den 15 september  kl 14.
Gratis. Ingen föranmälan.
Samling vid pizzerian, Torsvikssvängen 11.
Välkomna!

Del av Torsvikssvängen ca 1960. Foto: Lidingö hembygdsförening

Sagor

Att det är viktigt att läsa sagor för barn känner vi väl alla till.
Jag tog fram en av mina böcker om barnlitteratur och hittade i den några välskrivna rader av Harriette Söderblom (1925 - 2022). Hon var bibliotekarie vid Stockholms stadsbibliotek och var expert på sagor och sagoläsning. Jag träffade henne några gånger under mitt yrkesliv och minns en mycket inspirerande och sympatisk person. 

Så här skrev hon:
Sagan blir ofta barnets första möte med diktningen. Där finns humor och spänning, skönhet och fantasi och en livserfarenhet, som kan öppna dörrar för samtal även om högst aktuella ting. Sagorna är också internternationella i den meningen att samma motiv kan återfinnas i sagor från vitt skilda delar av världen och symboliken gör dem i min mening tidlösa i stället för otidsenliga.

Vidare redogör Harriette för sagornas historia:
Folksagorna spreds oftast från mun till mun och kunde i vissa fall bearbetas av den som berättade. De var en lite smula föraktade men tack vare romantikens intresse för folkdiktning fick de en högre status. Även om språkforskarna Jacob och Wilhelm Grimm varken var de första eller enda att samla och uppteckna sagor är den samling tyska folksagor, som de under namnet Kinder- und Hausmärchen började ge ut 1812, epokgörande.

Bröderna Grimms sagor i en utgåva från 1946 , som finns i min bokhylla

Sedan finns en annan typ av sagor - konstsagor. Det är sagor med en angiven författare. Där finns flera exempel: H C Andersen, Elsa Beskow och Astrid Lindgren.
I dag finns det många barnboksförfattare, som skriver sagor. En av dem är Kitty Crowther, som fick ALMA-priset för några år sedan.

Om man skall läsa sagor för barn bör man vara uppmärksam och tänka på att en del sagor är bundna till tid och miljö och åldras fort. Det är inte allt som passar! 
Men glöm inte att sagorna tillhör vårt gemensamma kulturarv.

Jag har några gamla sagoböcker kvar i min bokhylla. Här är de med sina vackra omslag.

Min äldsta sagobok är från 1907.

Idag är det moderna metoder som gäller. Många barn får sagor och andra berättelser upplästa i ljudformat.
I min hemkommun har man placerat en sagobänk i en park. Sagobänken är en interaktiv bänk där stora och små (och vovvar) kan slå sig ned, trycka på en knapp och få en saga uppläst för sig.  

Bilden är från Lidingö stads facebooksida

Bilden i början av inlägget föreställer mig själv omgiven av mina två yngsta barnbarn Ralf och Artur.
Den är tagen av Elin Ahlin Sundman.

Sommarminnen

Sommaren inleddes på nationaldagen, som många lidingöbor brukar fira på Millesgården. Vackert väder, lagom mycket folk och härlig stämning! Det bjöds på tal och underhållning.
I en av fontänerna for några små modellbåtar runt.

Jag arbetar ju som volontär på Lidingö museum. Sommaren där inleddes med kafferep. Ett trettiotal gäster kom och lät sig väl smaka. Mitt bidrag bestod av bärkaka och wienerstänger.
Museet har tidigare haft stängt på somrarna. Sommaren 2023 prövade man att ha öppet en dag i veckan. Det blev succé, så vi höll öppet denna sommar också. 

Litet sightseeing har det blivit också. Mitt äldsta barnbarn Pontus är historieintresserad. Det är inte alltid så lätt att hitta på något trevligt att göra tillsammans med sina stora barnbarn, särskilt inte pojkar, men jag kom på att ett besök på Livrustkammaren kunde passa bra.
Det blev mycket lyckat.
Efteråt gick vi till café/restaurang Kerstin&Britt, som ligger på Strömparterren. 

Gustav III:s monter

Kröningsvagn byggd i slutet av 1600-talet.

Strömparterren ligger längst ut på Helgeandsholmen, mitt i Strömmen bredvid Norrbro.
I parken finns, förutom café/restaurang med uteservering, även gräsytor, planteringar och en damm. En bred trappa leder ner till vattnet. Det finns även en ponton, som fungerar både som scen och solbrygga.
Ibland kan man få se fritidsfiskare i närheten.
Norrbro var färdigbyggd 1807 och då inrättades en hamnplats på området. Först 1832 blev platsen parkmark, fick namnet Strömparterren och öppnade för allmänheten. Det var den första parken i Stockholm, som anlades med offentliga medel. Parken blev snabbt en omtyckt mötesplats, särskilt sedan ett konditori öppnat där.
Norrbro och Strömparterren hade sin mest folkliga och livliga period från 1849 och framåt när basarlängorna med sina butiker fanns längs brons västra sida. Platsen var generöst upplyst bland annat med kulörta lampor.
Från 1870 - 1909 fanns det en musikpaviljong på platsen. När paviljongen revs började man använda Norrbros valv till litterära kabaréer och musikuppträdanden. 
Sedan övergavs parken och förföll. Under 1930-talet renoverades den och då fick parken sin damm, nya gräsytor och blomrabatter och en ny restaurangbyggnad med uteservering.
Parken har sedan rustats upp i flera omgångar till det som vi ser idag - en livfull och modern park.
Två konstverk finns på platsen: Solsångaren av Carl Milles och Dimman av Gusten Lindberg.

Pontus fikar på Strömparterren

Sommarens kulturella aktiviteter har huvudsakligen bestått av bokläsning.
Den starkaste läsupplevelsen var boken Zorn - ett liv en tid, skriven av Per Svensson. Den handlar om konstnären Anders Zorn och var oerhört intressant. Inte visste jag att Zorn hade rest så mycket och hade en så stor social talang. Boken beskrev inte bara Anders Zorn som person och konstnär, utan satte också in honom i ett historiskt sammanhang.

Det starkaste minnet från sommaren 2024 förblir dock i sorgens tecken. En ung släkting gick hastigt bort och lämnade ett stort tomrum efter sig.