Spökvandringar i Stockholm

Jag har under sommaren deltagit i några av de spökvandringar,
som arrangeras av Stockholmghoststories. Guiden hette Miguel
de Paula och han berättade initierat och medryckande om spöken
och andra hemskheter. Han planerar att ge ut en bok i ämnet.
På Östermalmsvandringen fick vi veta att det funnits flera kyrkogårdar i området och om dem fanns mycket att berätta. Kyrkogården vid Hedvig Eleonora kyrka finns ju fortfarande kvar och där har Vita frun visat sig. En av dem som ligger begravda där, betedde sig nämligen svekfullt mot en kvinna och hon hämnas fortfarande!
Då pesten härjade i Stockholm kördes likkärrorna utmed Storgatan ner till Narvavägen, där det låg en kyrkogård. Det påstås att man än idag kan höra dunsarna från de lik, som trillade av kärrorna. Huu! Och tror ni inte att massor med kraxande kråkor flög omkring oss, då vi stod vid Fredrikshovs slott och Miguel berättade om slottsspökena!
På Kungsholmsvandringen fick vi höra om den otäcka Kungholmsbron och att Axel Wallenberg spökar i Stadshuset. Vi vandrade uppför Hantverkargatan och stannade vid Hantverkargatan 3, där ett av husen en gång i tiden var likbod. Att gå och beskåda liken där, var då rena folknöjet. I ett hus, som ligger i hörnet Hantverkargatan/Kungholmstorg, lär någon visa sig i ett fönster varje lördagskväll mellan klockan 9 och 10. Där bodde nämligen för mycket länge sedan en kvinna, som fortfarande sörjer sin svekfulle make.
På vandringen i Gamla stan fick vi bland annat höra om Stockholms största massmord och om Fersenska mordet.

Miguel föreläser för Karolin och Björn

Ettårsjubileum med Cupcake

Den 13 augusti 2010 startade jag bloggen Pensionären på ön. Ettårsjubileet firades med kaffe och en Cupcake. Receptet kommer här nedan.
Det är roligt att blogga! Det är stimulerande att skriva om sina intressen, erfarenheter och reflexioner. Det är också en nyttig skriv- och språkövning. Ibland måste jag kontrollera fakta eller stavningen, innan jag publicerar något. Att komma på bra tips är en utmaning.
Bloggandet  gör att jag kommer iväg på saker, som annars kanske inte skulle blivit av.  Man blir mer uppmärksam då man träffar människor, besöker platser, är ute och promenerar, läser tidningen  eller en bok. Kanske det kan ge ett uppslag till bloggen. Fotointresset har utvecklats och bildhanteringen har förbättrats.
Allra roligast är det naturligtvis då jag märker att det finns människor som läser bloggen, kommenterar den eller till och med berömmer den.  Att blogga är ju ett sätt att kommunicera och inspirera. Jag har haft 5400 sidvisningar på min blogg sedan starten!

Cupcakes med nougat och citron, 12-13 stycken

Ingredienser:
100 gram smör
2 ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
55 gram nougat (kan uteslutas)
Glasyr:
100 gram philadelphiaost
50 gram smör, rumstempererat
1,5 dl florsocker
En halv citron, finrivet skal av
Gul karamellfärg, några droppar
Till garnering:
Strössel och/eller kristyr

Tillagning:
1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Smält smöret. Vispa ägg, socker och vaniljsocker poröst. Blanda mjölken med smöret och häll ner i smeten. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten.
3. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt eller använd dubbla pappersformar. Det är viktigt att de är stadiga, annars flyter smeten ut. Fyll dem med smet tills det återstår ca 1 cm till kanten. Skär nougaten i småbitar och tryck ner några i varje muffinsform.
4. Grädda 15-20 minuter till muffinsen fått en fin gyllenbrun färg.
5. Ta ut plåten och låt muffinsen vila i formarna ett par minuter. Lyft ur dem och låt dem kallna på ett galler.
6. Vispa ihop färskosten och smör, rör i florsocker, citronskal och hushållsfärg. Vispa till en jämn glasyr med elvisp.
7. Styk ut glasyren på toppen av kakorna och garnera med strössel och/eller blommor av kristyr.
Låt gärna kakorna stå några timmar innan de serveras. Glasyren stelnar inte helt, men blir i alla fall litet fastare i konsistensen.



Recept: Elisabeth Johansson
Skapat av Svenska dagbladet

Lake District

Lake District

I mitt förra inlägg berättade jag om resan genom Wales. Efter Wales väntade norra England. Vi stannade tre nätter i Carlisle, huvudorten i Cumbria. Carlisle är en tråkig stad med en imponerande katedral. Vårt hotell var dock inte lika imponerande, utan ganska så bedrövligt. Vi gjorde två utflykter. Den första innehöll ett besök på fornlämningen Corbridge och ett besök i liten ort i Skottland. Den andra, som var höjdpunkten på vår resa, var en rundresa i det undersköna Lake District, Storbritanniens största nationalpark. Det är ett landskap som består av grönskande dalar, mjuka kullar med betande får, charmiga små byar och vackra sjöar. Landskapet har inspirerat många författare, bland annat Beatrix Potter och William Wordsworth. Vi gjorde en båttur på Lake Windemere och även ett besök på Beatrix Potters gård Hill Top Farm.
Resan hem till Sverige gick med flyg från Manchester.
Jag var mycket nöjd med denna resa även om man tydligt märker att turismen är en industri. Man ges massor av tid, då det finns shoppingmöjligheter och alltför litet tid då man bara vill strosa omkring i några av de charmiga byarna och insupa atmosfären.
Maten, då?  Jag beställde vid ett tillfälle Cumberland Sausage. Låter väl gott? Nej, det var det inte! Yorkshire pudding prövade jag också. Den smakade egentligen inget alls. Det är besvärligt att man envisas med att servera chips (pommes frites) till så gott som varje maträtt.
Klicka på pilen till vänster under den blå rutan, så får du se ett tre minuters långt bildspel.

Wales

I början av juli gjorde jag en nio dagars lång rundresa  i
Storbritannien. Det var en gruppresa arrangerad av
Scandorama.
Med på resan fanns även norska väninnan Torbjörg. Målet var
 Wales och Lake District i norra England.
Vi startade resan i Malmö och åkte med buss genom Danmark, Holland, Belgien och Frankrike. Vi åkte båt från Calais till Dover. Sedan gick färden vidare mot Wales.
Wales - Cymru- är ett eget land med ett eget språk, en egen kultur, atmosfär och historia. Under århundradenas lopp har Wales blivit en del av Storbritannien, men i imperiets egen inre marknad av idéer, kultur och språk biter sig de tre miljonerna walesare orubbligt fast vid sitt keltiska arv.
Vi stannade i Cardiff, Wales huvudstad, där vi övernattade på det flotta Hilton Hotel. Cardiff är en rätt trevlig stad med ett gammalt slott mitt inne i staden, en vacker park, massor av butiker och restauranger samt ett fint hamnområde, Cardiff Bay, i utkanten.
Vi gjorde en del utflykter runt staden och besökte ett friluftsmuseum, ett kristallsliperi och en kolgruva. Vid ett tillfälle hamnade vi mitt i en musikfestival.
Sedan gick färden vidare norrut genom Snowdonia National park, där vi rastade i en av de idylliska byarna. Vi besökte Caernarfon Castle, ett slott byggt på 1200-talet.
Vi fortsatte sedan mot norra Wales med dess undersköna landskap. Färden gick ut på ön Anglesey, där vi besökte den berömda järnvägsstationen med det långa namnet Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch. Att namnet har blivit så extremt långt beror på att man slagit samman två långa ortsnamn.
Wales är mycket vackert! Jag är särskilt fascinerad av alla de vackra stenmurarna, som finns överallt. Både på landsbygden för att avgränsa åker- och betesmark, men också i småstäder och byar för att avgränsa tomtmark.
Klicka på pilen till vänster under den gröna rutan, så får du se ett  fyra minuters långt bildspel.
Nästa vecka återkommer jag och berättar om Lake District.

Rapport från en balkongodlare

Min balkong är den med orange markis

I våras  gick jag en kurs i balkongodling hos Medborgarskolan. Den var mycket bra. Vi fick massor av råd och tips. Sista lektionen fick alla göra en egen plan för sin balkong.
Några viktiga saker att tänka på för att lyckas med balkongodling (egentligen kunde man lika väl säga krukodling).
* Ta hänsyn till klimat, läge och form
* Bestäm tema och färger
* Lär dig läsa på växternas etiketter. Tänk på att växter i kruka är mer utsatta än växter på friland. Bor man i Stockholmsområdet bör man välja zon 3 och uppåt.
* Tänk även på val av krukor och möblering
* Snåla inte! Vanligaste orsaken till att krukodlingen misslyckas är faktiskt snålhet. Växterna får för lite av allt: utrymme, jordvolym, näring, vatten och kärlek.
Även dräneringen är viktig . Är det inte hål i lådor och krukor, så måste man göra det. Att bara lägga i lecakulor räcker inte.
Lindesbergskrukan rekommenderas. Den är inte vacker, dessutom dyr.
I år har jag köpt en sådan och planterat en klematis i den med smultron som marktäckare. Förra året planterade jag också en klematis, men då i en vanlig kruka. Den klarade inte vintern, så nu får vi se om detta fungerar bättre. Denna kruka är också mycket större än den förra.

Jag har planterat silvernjurvinda i mina balkonglådor. Kan tyckas litet trist, men det är väldigt blåsigt vid balkongräcket och silvernjurvindan är mycket tålig. I väggamplarna har jag satt snöflingor.

                                                              


För att få en litet färg har jag några röda pelargoner på ett bord. Jag kan inte låta bli att visa en bild på dem, eftersom de i år har blivit ovanligt fina. Fler än jag har väl insett att det enda raka är att köpa sina blommor på en handelsträdgård. Livsmedelsbutikernas blommor håller sällan bra kvalitet.

 Jag har också sått litet persilja. Om allt blir lyckat, kommer jag att fortsätta nästa år med fler växter och kanske till och med ett litet träd.

Boktips

Jette A. Kaarsböl är en dansk författarinna, född 1961. Jag har tidigare läst en roman av henne, som heter Den stängda boken. En tråkig titel på en underbar bok.
Nu har jag läst ännu en bok av henne, som heter Din nästas hus. Även den boken tilltalade mig mycket. Den handlar om en 40-årig arkitekt. Hans far går bort och i samband med begravningen får han en nära kontakt med prästen och dennes familj. Detta blir en vändpunkt i hans liv. Bokens titel syftar på det triangeldrama som uppstår. Ett ganska slitet tema i många romaner, men  i detta fall är det gjort med stor inlevelse och trovärdigt.
I Svd skrev Paulina Helgeson " Kaarsböl levererar, innanför det litet konventionella berättandets gränser, en skickligt sammanflätad relationsroman, som ligger med örat tätt mot det mänskliga känsloregistrets alla svängningar."
Jag tyckte mycket om denna bok, även om jag inte tyckte att den når upp till samma nivå som Den stängda boken. Kaarsböl skriver lättsamt och boken blir faktiskt riktigt spännande.
Trevlig sommarläsning!

Ulriksdals slottspark och slottsträdgård

Ulriksdal är en oas nära Stockholm. Många av oss har varit där i något festsammanhang. Kanske har man ätit middag på Ulrikdals värdhus eller så har man bevistat en föreställning på Confidencen.
En bra idé är att ta sig dit ut bara för att promenera och njuta av den vackra naturen. Den dagen jag gick där var det varmt och soligt och luften fuktig. Det doftade både från skogen, blommorna och från den närliggande Edsviken.
Man kan promenera genom den vackra slottsparken. Den har både en naturlig del med massor av träd, ängar och vilda blommor där fåglarna trivs och en planerad del alldeles framför slottet.

Ulriksdals slottspark

Ett sådant här litet ekipage kan man möta på vägen

Efter en kopp kaffe på Slottskaféet kan man fortsätta promenaden genom att gå till vänster bakom Orangeriet. Då kommer man så småningom till Ulriksdals slottsträdgård. Det är en välkänd handelsträdgård, som drivs av Bosse Rappne.  Obs! Varning för bilder som gör dig köpsugen!

En äppelträdsallé leder upp till trädgården

Mängder av Rhododendron

Gerania

Massor av pelargoner

Pelargon White splash

Pelargon Millfield Rose

Pelargon Orange Splash

Litet inspiration

Vasaskeppet

Vasaskeppet är världens äldsta bevarade 1600-talsskepp och det är 50 år sedan det bärgades.
Jag kommer fortfarande ihåg hur jag satt klistrad vid TV-n den dagen 1961, då Vasa bröt ytan. Visst var det fascinerande!
Senast jag besökte Vasamuseet var på 1980-talet. Nu var det alltså dags för ett nytt besök.
Det har ju hänt mycket på dessa 25 år. Bogspröten har monterats och två bevarade originalmaster samt en kopia har monterats. Likaså har skeppet återfått sin stående underrigg. Flera skulpturkopior har bemålats och ställs ut. Man har även installerat en ny klimatanläggning. Vasamuseet slog 2009 besöksrekord med 1 154 615 besökare. Ja, det gäller att passa på. Vasaskeppet kommer inte att finnas för evigt, slår man fast på den mycket informationsrika hemsidan www.vasamuseet.se

Bit av segelduken

Mina två barnbarn Lukas och Pontus begrundar skeppets akter

Modell av Vasa

Utställningen runt Vasaskeppet är mycket intressant. Man visar hur bärgningen gick till och man visar massor av föremål och några av de skelett man hittat. Man redovisar analyser man gjort av dessa. Kopior och modeller  har tillverkats och med hjälp av dessa försöker man sätta in föremålen och människorna ombord i ett större sammanhang.
Missa inte filmen om Vasa, som visas i filmsalen!

Tumvante av skinn från Vasa

Så kan en av skeppsmännen ha sett ut

Hjorthagen - D.3

Här kommer det sista inlägget om Hjorthagen

Gerleborgsskolan (hörnet Jägmästargatan/Skogvaktargatan)
Gerleborgsskolan är en konstskola, som är inhyst i den byggnad som en gång var Hjorthagens folkskola. Huset byggdes 1902 och är områdets enda kvarvarande träbyggnad.

Gerleborgsskolan

Värtaverket
Värtaverket togs i bruk 1903. I början eldade man med kol. Numera produceras fjärrvärme och el i två stora kraftvärmeverk, ett oljeeldat och ett eleldat. Ett biobränsleeldat kraftvärmeverk  finns också - Fortum Värme.
Inom Värtaverkets område har det med åren vuxit fram en speciell flora med många sällsynta växtarter, som inte har sitt ursprung i Sverige. Växterna förmodas ha kommit med kolleveranserna. Kolet kom ju från hela världen och med detta följde ofta frön och växtdelar. Värtaverket har fått en alldeles egen och bitvis unik fauna.
Utsmyckningen på Värtaverkets ackumulator är ett av Europas största konstverk. Den är gjord av konstnärinnan Angela Utbult.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att i det dåtida Hjorthagen var många fattiga, men gemenskapen och solidariteten stor. Hjorthagen kallades en gång det röda Hjorthagen, men det kan man definitivt inte kalla det längre. I dag röstar de flesta hjorthagsbor borgerligt.

Framtiden
Hjorthagen är på väg mot en ny epok i det hållbara samhället. Det har just påbörjats en utbyggnad av det som kallas Norra Djurgårdsstaden, som består av Hjorthagen, Värtahamnen, Frihamnen och Loudden. Det är just nu Sveriges största stadsutvecklingsområde. Den nya stadsbebyggelsen skall utvecklas i symbios med Gasverket, Värtaverket och hamnen på sjösidan samt med Nationalstadsparken. Innerstadsbebyggelse och nära ytterstadens naturupplevelser. Så mycket som möjligt av den äldre och industrihistoriska bebyggelsen kommer att bevaras. Här skall en modern, innovativ och miljöanpassad stadsdel växa fram till år 2025. Man räknar med 10 000 nya bostäder och 30 000 nya arbetsplatser.
Planeringsarbetet för arbetsplatser, bostäder, service och kultur pågår för fullt. Första spadtaget för bostäderna togs våren 2011. I Södra Värtahamnen kommer det också att bli lokaler för handel och en utbyggd pir. Det pågår även en utbyggnad av kollektivtrafiken och vägnätet.
Själv bor jag med utsikt mot Hjorthagen och som många andra lidingöbor följer jag utvecklingen med stort intresse. Den kommer ju att påverka oss också.

Källor: Jag har tagit uppgifterna i mina tre inlägg om Hjorthagen från den litteratur om stadsdelen, som finns på Stockholms stadsbibliotek, framför allt från boken Hjorthagen av Karl-Olov Arnstberg och Birgitta Bergström. Desutom har jag använt en del uppgifter, som finns på stadens hemsida www.stockholm.se/norradjurgardsstaden samt www.ostermalm.stockholm.se/miljoagenda
Hösten 2011 beräknas en ny bok om Hjorthagen att publiceras. Den är skriven av Mats Rehn och kommer att heta Hjorthagen och runtomkring.

Hjorthagen - D.2

Idrottsplatsen
Hjorthagen har sedan lång tid en aktiv och framgångsrik idrottsverksamhet. Storstrejken på Värtagasverket 1909 låg  till en stor del bakom bildandet av Värtans idrottsklubb. Förutom kampen för kraven och de ekonomiska svårigheterna fanns sysslolösheten. Arbetarna var inte vana att vara lediga och några satte igång att lira boll.

Kvarteret Skytten
Mittemot idrottsplatsen ligger kvarteret Skytten, som byggdes 1908-10. De är de första hyreskasernerna i Hjorthagen. De kallades för Gula husen. Gården är ett fint exempel på en grönskande och levande gård. De stora nivåskillnaderna ger unika möjligheter till många olika "rum" i rummet. Skogsdungen på gården lockar till sig många fåglar.

Gård i kvarteret Skytten

Gasverket

År 1853 tändes den första gasgatulyktan i Stockholm. Det var startskottet för en snabb utveckling och gasverket i Hjorthagen byggdes för att möta det galopperande behovet av gas. Gasverket byggdes under åren 1890-93. Dåtidens store stockholmsarkitekt Ferdinand Boberg ritade de fantastiska byggnaderna i tegel. Gasen framställdes ur stenkol. En framställning som lämnade efter sig sot, koldamm och svavelrök. Förutom gas erhölls koks, tjära, bensen, pyridin och flera andra produkter som användes eller såldes vidare. Från 1972 framställdes visserligen gas på ett mindre miljöskadligt sätt, men rester av giftiga ämnen har funnits kvar i marken runt gasverket och man har varit tvungen att sanera för att kunna påbörja utbyggnaden. Den 18 januari 2011 stängdes gasen av för gott.

Böcklingbacken (backen nedanför Trollhättevägen)
Namnet Böcklingbacken kommer från det böcklingrökeri som länge låg i slutet av backen. Hjorthagen var fortfarande landsbygd när de första arbetarna kom i slutet av 1800-talet. Här och var kan man se spår av odlingar.
Hela Ladugårdsgärdet var obebyggt, dagens Storängsbotten var kärrmark och det var tätt med skog både på Gärdet, i Hjorthagen och förstås i Lill-Jansskogen. Arbetarna drygade ut hushållet med att ha grisar och kaniner på "Ängen" (nuvarande idrottsplatsen) och man odlade grönsaker där kvarteret Abessinien ligger idag. I grönområdet i korsningen Gasverksverksvägen/Fiskartorpsvägen, kallat Ekbacken, byggdes under 1910-talet ett antal villor avsedda för vid gasverket tjänstgörande ingenjörer.

Kvarteret Abessinien
Kvarteret Abessinien omfattar kvarteren väster om Porjusvägen.
Trångboddhet och dåligt underhåll skapade missnöje med bostadsförhållandena. I början av 1930-talet kläcktes bland arbetarna idén om ett nytt bostadsområde i Hjorthagen med billiga och bra lägenheter. Staden ställde mark till förfogande och byggmästare Olle Engkvist lät Hakon Ahlberg rita bebyggelsen. En bostadsrättsförening bildades och 1937 var området klart.Ett rationellt seriebyggande prövades för första gången i stor skala. Husen uppfördes som smalhus med funktionellt planerade och genomgående lägenheter. Byggnaderna är väl anpassade till terrängen.

Hus i kvarteret Abessinien

Smalhusområdet Abessinien är ett exempel både på tidiga bostadsrättsföreningar för arbetare och på hur arkitekten enligt funktionalismens synsätt planerade ett bostadsområde från stadsplan till lägenhetsdetaljer.

Tredje och sista inlägget om Hjorthagen kommer nästa vecka.

Hjorthagen - den lilla stadsdelen med den stora framtiden D.1

Hjorthagen sett från Lidingö

Hjorthagen är en stadsdel i nordöstra Stockholm. En mycket omfattande utbyggnad har just börjat där.

Historik
På kartor från 1100-talet kan man se att det nuvarande Hjorthagen var en ö, som kallades Husarne och Husarhagen. Det har inte med husarer att göra. Husar är en gammal pluralform av hus. Betoningen skall alltså vara på första stavelsen. Namnet finns kvar i Husarviken, som ligger bredvid Hjorthagen.
Namnet Hjorthagen fick området i början av 1800-talet när hjortar flyttades dit från Djurgårdens jaktpark. De kom senare att flyttas över till Gripsholm, då Stockholms stad i slutet av 1800-talet köper marken. Hjorthagens epok som industristadsdel inleds därmed i och med att staden först bygger en hamn, Värtahamnen, sedan ett gasverk, Värtagasverket och i början av 1900-talet ett elverk, Värtaverket. De två sistnämnda efter ritningar av Ferdinand Boberg. Dessa byggnader, som ju i dag är utbyggda, har sedan kommit att sätta sin prägel på området.
Hjorthagen kan sägas vara en av Stockholms första industristadsdelar. Det var som ett gammalt brukssamhälle och denna karaktär behölls i stort sett fram till att man rev de sista träkåkarna i början av 1960-talet. Då kom ju också tunnelbanan hit. Det  nuvarande Hjorthagen började bebyggas i slutet av 1800-talet för att ge bostäder åt dem som arbetade i Värtahamnen och på industrierna, gasverket och senare också elverket. Man byggde de så kallade Gasverksvillorna med enrumslägenheter. De innehöll WC och kakelugn, vilket ansågs mycket modernt. Det var låg hyra, men bostaden var bunden till anställningen.

Gasverksvillorna i Hjorthagen. Foto: Hjorthagens bibliotek

Kyrkan

Hjorthagens kyrka

Åren 1907-09 byggdes Hjorthagens kyrka med Carl Bergsten som arkitekt. Den invändiga utsmyckningen utfördes av konstnären Eigil Schwab och bildhuggaren Tore Strindberg. Kyrkans inredning är unik med vackra jugendmålningar.

Värtahamnen och Ropsten

I Värtahamnen har kol, koks, spannmål och sill bytt land och ägare sedan slutet av 1800-talet. Värtahamnen stod klar 1886 och blev Stockholms främsta hamn. Här skeppades stenkol, koks, petroleum, räls, spannmål, sill och foderkakor. Ut från hamnen gick olika trävaror, järnmalm, stål, gödningsämnen och tjära. Många båtar kom ju från främmande länder och på så vis kom det också in frön från främmande växter. Det finns en spännande flora i hamnområdet och även på tomten kring Värtaverket.

Vid nuvarande Ropstens station låg en mindre kobbe, där man före broarnas tid, ropade efter båtar när man ville bli transporterad till Lidingö. Denna kobbe kalldes för Roparestenen eller Rope Sten. Där fanns också ett jägarboställe med tillhörande värdshus ända fram till 1846.

1884 byggdes en flottbro mellan Torsvik och Ropsten. 1925 byggdes den gamla Lidingöbron och 1971 den nya bron. På Ropsten fanns ända fram till 1960 några villor för anställda vid gas- och elverket.

Barnrikehusen
På 1930-talet fördes en aktiv bostadspolitik.
Allmännyttan bildades för att ge familjer med små inkomster och många barn lägenheter. Man byggde så kallade barnrikehus/myrdalshus.
1939 byggde Stockholmshem 12 barnrikehus vid Dianavägen och vid Hubertusplan. Efter tidens ideal skulle husen stå glest och luftigt och omgivningen vara trivsam med lekplatser och små planteringar.
Köken var modernt utrustade med gasspis och varmvatten. På 40-talet bodde det i Hjorthagen 4811 personer. Idag ungefär hälften så många.

Hus på Dianavägen

Läs den spännande fortsättningen i mitt nästa inlägg!