14 augusti 2019

Te




Te är en av mina favoritdrycker.
Bruket att dricka te började i Kina, spreds sedan till Japan och nådde Europa på 1600-talet. Under 1800-talet hjälpte det brittiska imperiet till att göra te till en vardagsdryck genom att bygga teplantager i Indien.
I Sverige började man dricka te i mitten av 1700-talet. Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet var teet framför allt en borgerlig dryck med stadsanknytning och det dracks främst i hemmen.
Det var alltså först under 1900-talet som teet fick sitt riktiga genombrott och kom att bli en allmän utbredd dryck. Tefirmorna ökade sitt utbud av smaksatta teer och kvaliteten på teerna blev bättre.
Allt te kommer från teplantan, som har två underarter: den kinesiska och den indiska.
Det finns tre sorters te: svart te, grönt te, och oolongte (en blandning av svart och grönt te).
Det finns flera varianter av dessa tre sorter, men alla är från samma buske. Skillnaden beror på växtplats och tillverkningsmetod.
Vi hör ofta att grönt te skall vara så hälsosamt och det är inte fel. Det kan ibland innehålla litet mindre koffein, men man skall veta att de mesta av C-vitaminerna försvinner vid tillagningen. Det te, som hälsomässigt skiljer sig från andra teer är Matcha, som malts till pulver. Tack vare att det inte bryggs, utan att man dricker själva tebladen, få man i sig ännu fler nyttigheter.

Utrustning för en japansk teceremoni

Rooibus, som är mitt favoritte är egentligen inget te, men används som sådant. Det kommer från en afrikansk buske, som heter järnbuske och innehåller ej tein, som ju kan vara uppiggande.
Det finns mycket att tänka på när det gäller förvaring, tillagning och servering av te. Mer om detta kan man läsa i boken Te av Petter Bjerke och Vernon Mauris.
Det finns flera tebutiker i Stockholm.Jag gjorde ett besök på The tea center of Stockholm på Hornsgatan i Stockholm och tog dessa bilder. Passade naturligtvis på att inhandla litet te också.



I somras  gjorde jag ett besök i det japanska tehuset, som ligger vid Etnografiska museet. Det var öppet hus denna dag, så jag fick tillfälle att smaka på en kopp Matchate och få litet information om de japanska traditionerna kring tedrickning.  Här ordnas ibland riktiga japanska teceremonier.



4 kommentarer:

  1. Jag är ingen tedrickare. Egentligen inte kaffedrickare heller. Dricker bara lite kaffe på morgonen. Har länge tänkt skaffa mig ett fint te och försöka börja dricka det. Rooibus har jag smakat en gång och minns att det var väldigt gott. Blev mycket inspirerad av detta informativa och trevliga inlägg. Butiken på Hornsgatan måste bara besökas.

    SvaraRadera
  2. Så roligt att inlägget inspirerade dig. Ja, när det gäller drycker så är det ju alltid en smaksak vad man gillar.

    SvaraRadera
  3. Läcker frukostbild med det röda (Rooibus?) téet! Jag dricker bara té sporadiskt på kvällarna, och då gärna till någon bra engelsk serie eller film. När Downton Abbey visades gick det åt en hel del té med Söderblandning. En god vän till mig gjorde skillnad på "té-människor" och "kaffemänniskor" med en markerad klassdifferens. Kaffe var något man bjöd portvakten på, inte té, som krävde en viss bildning för att intas på rätt sätt. - Så fånigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, på bilden är det faktiskt kvällste(Darjeeling) med hemlagade scones. Det lär finnas olika skolor för hur te skall serveras. Själv häller jag gärna mjölk i. Det anses av en del "inte fint".

      Radera

Teckning

Det är roligt att få vara litet kreativ. Hälsosamt, tror jag att det är också. Jag har i flera omgångar försökt att lära mig måla akvar...