Scrapbooking

Scrapbooking är en populär hobby, speciellt bland yngre kvinnor. Man gör en layout oftast bestående av ett fotografi och kombinerar det sedan med andra dekorationer på ett papper. Det är mycket vanligt att man gör kort, till exempel julkort och gratulationskort. Som ni ser går det också att använda layouterna digitalt. Det finns mängder med material att köpa för denna hobby.
Scrapbookingentusiaster har kontakt med varandra på nätet och träffas också IRL.
I januari skall min dotter Ulrika åka till USA och delta i en stor mässa. Spännande!
Vill du beställa några kort går det bra att skicka ett mejl till ulrika.wandlersnabelatelia.com

Ulrika scrappar

                                                Här nedan ser ni några exempel på Ulrikas alster.

Samtliga foton utom det första är tagna av Ulrika Wandler.

Lördagstema - dofter

Våra fem sinnen är syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Sinnena samverkar ofta. Lukt och smak är tätt sammankopplade. Doft är för mig väldoft.
Man brukar säga att det finns inget som så starkt kan beröra en som en doft man känner igen sedan barndomsåren. Ni vet, det där med Madeleinekakorna, som Marcel Proust skrev om i första delen av sin romansvit På spaning efter den tid som flytt. Han berättar där om att doften och smaken av en sådan kaka, doppad i lindblomste, återuppväcker barndomsminnen hos huvudpersonen. På så sätt har Madeleinekakan blivit en metafor för något som väcker minnen, speciellt från barndomen.

Bild Madeleinekaka tagen från www.wikipedia.org

För mig finns ett speciellt doftminne från barndomen, nämligen Ovomaltine. Det var en dryck med chokladsmak, som jag tror att många barn drack på 1950-talet. Ansågs nyttigt. Jag kan fortfarande komma ihåg den underbara doften. Burken på bilden ser dock inte likadan ut, som på 1950-talet.

Bild på Ovomaltine tagen från althouse.biz

En av de underbaraste blomdofterna jag vet, är doften av kaprifol. Påminner mig om sommarkvällar vid det torp, som jag hyrde tillsammans med min familj på 1970- och 80-talen. Där det fanns en kaprifol, som doftade enormt.

En doft, som vi väl alla älskar, är doften av hav och tång. Jag tar ofta promenader utmed vattnet och njuter alltid av den härliga doften.

Jag tycker inte att det verkar som så många kvinnor använder parfym längre. Kanske det beror på att man vet att många är allergiska mot doften. Själv använder jag det då och då i festligare sammanhang. Chanel nr 5 är för mig den enda tänkbara, även om jag numera nöjer mig med eau de parfum. En billigare variant.

Hundars luktsinne är ju som bekant tusentals gånger starkare än människans. Till stor nytta för oss människor, då de på så sätt kan hjälpa oss att spåra upp saker och även människor. Deras tillvaro är av ett hav av dofter. Jag vet inte om min hund är speciell, men hon har ett enormt behov av att lukta på det mesta, då vi är ute och promenerar.

Min blogg ingår i en grupp, som kallas Lördagsbloggare. Värdinna för november månads teman är Musikanta. Övriga bloggare ser du i spalten till höger.

Lördagstema - i min omgivning

Veckans tema i Lördagsbloggen är I min omgivning.
Jag skrev om detta för två år sedan och eftersom jag inte har flyttat sedan dess, kommer minnesgoda läsare att känna igen miljön.
Jag bor på Lidingö, en förort till Stockholm. Lidingö är väl mest känt för att det är en naturskön ö, men också för sina exklusiva villor. I området där jag bor, är det nästan enbart flerfamiljshus med bostadsrätt, men det finns också några enstaka villor. Många har en fantastisk utsikt, eftersom området ligger på en höjd, som vetter mot Stockholm och Värtan. Det är tio minuters promenad till Lidingö centrum.
Jag tog bilderna under en förmiddagspromenad med hunden. Vi gick runt kvarteret med en liten avstickare till utsiktsplatsen. Det var en gråmulen novemberdag med ett lätt dis.

Det här är det som möter mig, då jag kliver ut genom porten. Det man ser till vänster i fjärran är Kaknästornet. I mitten hotell Foresta

En av de vackra villorna i området

Höstfärger

Utsiktsplatsen med vy över Värtan. Millesstatyn heter Flöjtspelande ängel.

Förskola. Gissar att den heter Skogbacken. Barnen är nog inne och äter lunch.

Vi har välskötta anslagstavlor här på ön. Alltid aktuella. Sköts av kommunen.

Lokala pizzerian 

Nyrenoverade Torsviksparken. Populärt tillhåll för alla åldrar. Det tre pelarna är ett konstverk, som lyser, då det är mörkt. Det är  Stellas kompis Pepsi, som promenerar där borta.

Renoveringen av dammen i Torsviksparken lyckades inte. Den läcker! Hoppas att de snart får ordning på den, för den här bänken blir nog mitt tillhåll, då jag blir riktigt gammal.

Så här såg det ut i Torsviksparken, då hunden och jag tog vår kvällspromenad

Slutligen, en bild tagen från min balkong januari 2014 

Vill ni läsa fler inlägg om Lidingö, klicka på etiketten Lidingö i högra spalten.

Min blogg ingår i gruppen Lördagsbloggare. Värdinna för november månads teman är Musikanta.www.musikanta.blogspot.se

Lördagstema - meningsfull sysselsättning

Jag hade tänkt besöka Seniormässan i Älvsjö, men annat kom emellan. Jag var där för några år sedan och gissar att det ser ungefär likadant ut nu som då. Kommersiella aktörer som försöker nå ut till oss pensionärer med allehanda erbjudanden. Dessutom föreläsningar och underhållning.

Det är väl först då man blir pensionär som det där med meningsfull sysselsättning blir aktuellt.
Man har ju plötsligt väldigt gott om tid. Man blir sugen på att gå kurser, resa, motionera och umgås mer med nära och kära.
Som jag uppfattat det, är förutsättningarna väldigt olika bland pensionärer. Det beror mycket på familjesituationen, ekonomin, hälsan och bostadsorten. Självklart beror det också på vilka intressen och vilken fallenhet man har. En del fortsätter att arbeta, men kanske bara på deltid.
En del pensionärer ägnar sig åt ideellt arbete. Det har jag stor respekt för, särskilt om det är socialt arbete.
Nedan kommer bilder på några av mina meningsfulla sysselsättningar.

Yngsta barnbarnet Artur visar sin gitarr

Rundresa i Norge 2013. Här står jag på Nordkap

Deltar i matlagningskurs

Deltagare i stadsodling

Körsång

Föreläsning hos Seniornet

Sköna promenader med hunden Stella

Min blogg ingår i gruppen Lördagsbloggen. Värdinna för oktober månads teman är Petta.

Lördagstema - omstart

Denna veckas tema för Lördagsbloggen är Omstart.
Ni har säkert märkt att jag skrivit mycket om dockskåp och deras historia här på bloggen i höst. Man kan ju undra varför jag blivit så uppfylld av just detta.
Nu skall jag avslöja det! Jag planerar att inreda en antik liten bokhylla till dockskåp!

Bokhyllan är 106 cm hög och 54 cm bred. Sengustaviansk stil.

Hur går man då tillväga? Var börjar man?
Jag ville verkligen börja från scratch, så jag lånade hem några böcker om dockskåp för allt titta på bilder och få litet inspiration. Det finns böcker både om dockskåpens historia och om hur man inreder dockskåp. Självklart passade jag på att läsa in mig också och har förmedlat en del av kunskaperna till er läsare i tidigare inlägg.
Nästa steg är att fundera på vilken typ av möbler det skall vara och i vilken stil. Var får man tag på möblerna? Vad kan man göra själv? Vad kommer det att kosta? Vad kommer mina vuxna barn att säga? Kommer de tro att jag håller på att bli senil? Kommer yngsta barnbarnet tycka att det är något spännande att titta på?
Svaren på alla dessa frågor kommer ni få i senare inlägg.
Jag började googla och fick lära mig, att det jag söker kallas för miniatyrer och att det finns något som heter Miniatyrsällskapet, en förening för miniatyrintresserade.
Det första aktiva steget var att bege sig till Miniatyrmässan, som gick av stapeln i Stockholm den 11 oktober! Där öppnade sig en helt ny värld...

Min blogg ingår i gruppen Lördagsbloggare. Värdinna för oktobers teman är Petta.

Svenska dockskåp

Lördagstema är Vingslag. Jag känner av historiens vingslag när jag tittar på de fina miljöerna i gamla dockskåp.
I tidigare inlägg har jag berättat om dockskåpens historia. Här fortsätter jag nu och berättar litet om dockskåp i Sverige.
I Sverige importerades dockskåp och dockskåpsmöbler framför allt från Tyskland. Åtminstone till 1866, då Gemla leksaksfabrik grundades och man där startade tillverkning av dockskåp med tillbehör. I dag är det Lundby som har den mest omfattande tillverkningen.

Jag har gjort ett besökt på Nordiska museet i Stockholm där det finns en stor samling underbara dockskåp. Jag tog några bilder, men de går inte att använda här. Skåpen står ju i montrar, så det uppstår reflexer, som gör att bilderna inte blir bra. Bilderna jag visar här är alltså kopierade från museets hemsida.

Nordiska museets äldsta dockskåp från omkring 1700. Vid 1600-talets slut gjordes detta dockskåp i ordning. Det byggdes som ett riktigt hus och fylldes med husgeråd efter tidens mode. Dockskåpet var både prydnad och leksak men också ett redskap för att lära en flicka att bli husmor. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

Det blå kabinettskåpet från 1760. Dockskåpet gjordes i ordning för Maria Catharina Falk som var en liten flicka vid 1700-talets mitt. På väggarna i dockskåpet hänger äkta porträtt av hennes och makens släkt. I köket står en servis av fajans, tillverkad av Rörstrands porslinsfabrik 1746. Dockskåpet har senare ärvts och ändrats. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet

Dockskåpet är tillverkat på 1860-talet. Det är av furu som betsats för att likna mahogny. Det iordningställdes av fru Maria Kihlberg som hade 10 barn och 3 styvbarn. Dockskåpet stod i barnkammaren och låstes upp ibland så att alla barnen fick beskåda det. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

Gunvors funkishus från 1936. Gunvor fick huset i present 1936 när hon var 10-årsåldern. Många av möblerna är miniatyrkopior av de som Gunvors familj hade hemma, se t.ex. de i salongen och matsalen. Dessa dockskåpsmöbler beställdes och tillverkades av Värmländskt Hantverk. Alla lampor kan tändas och släckas var för sig och hissen går att dra upp och ner. Själva fasaden är inspirerad av det första kollektivhuset på John Ericssonsgatan i Stockholm. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

"Dallashuset" från 1992. Detta dockskåp har ingen lekt med. Det är ett modernt dockskåp, kanske ett drömhus påverkat av tv-såporna. Nordiska museet fick det av tillverkaren Lundby of Sweden till utställningen Barnets århundrade 1992. Det finns även ett Lundby dockskåp från 1970-talet att titta på i utställningen Möblerade rum. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

Min blogg ingår i gruppen Lördagsbloggare. Värdinna för oktober månads teman är Petta.

Lördagstema - märkeskvinna

Veckans tema i Lördagsbloggen är Märkeskvinna. Då väljer jag att skriva om Berith Bergström, en värmländsk mästare i miniatyrvärlden.

Berith Bergström. Foto: från fam. Bergströms samlingar

Berith Bergström föddes 1896 på Bosjö bruk i Värmland i en stor familj. Den gamla herrgården i Bosjön kom att bli hennes inspirationskälla under resten av livet. Det var minnena från uppväxten på Bosjön hon ville återskapa i många av sina interiörer.
Berith flyttade till Stockholm för studier. Hon studerade bland annat på Föreningen Handarbetets Vänner, vid Konstfack och senare vid Wienerstätte i Wien. Hon fick en del uppdrag för Nordiska museet.
Somrarna tillbringades i Värmland och det var då hennes brorsbarn besökte henne där, som det hela tog sin början. Hon ville roa brorsbarnen och tillsammans med dem började hon bygga upp miniatyrinteriörer.
Under 1930-talet startade hon så tillverkningen av handgjorda modeller och dockskåpsmöbler. Hennes små möbler tog upp svensk inredningstradition med ljusa och rena linjer. Textilierna och föremålen anknöt till svensk kultur. Hon gjorde torparinteriörer och gustavianska salonger, möbler och husgeråd, allt i exakt skala 1:10 (idag används mest skala 1:12).
Fram till 1974 hade hon butik på Sibyllegatan i Stockholm. Sommarhalvåret, som ju tillbringades i Värmland, ägnade hon åt  tillverkning av sina dockskåpstillbehör, ofta med hjälp av andra skickliga lokala hantverkare. Sakerna såldes sedan i butiken i Stockholm.
Nolbyn/Värmländskt hantverk kom att bli hennes varumärke.
Berith Bergström avled 1979.
Jag har tagit en del av faktauppgifterna ur Lindencrona, Dockskåp och miniatyrer samt ur Lidbeck, Dockskåp, en värld i miniatyr.

Interiör från skåp som tillhör Värmlands museum Foto: Lars Sjöqvist.

Matsal med möbler märkta Nolbyn. Foto:Studio Stefan Nilsson

Min blogg ingår i en grupp, som kallas Lördagsbloggare. Värdinna för oktobers teman är Petta.