23 januari 2016

Lördagstema - snö





Lördagsbloggens tema denna vecka är snö. Jag inleder med en dikt av Vilhelm Ekelund:

            DET SNÖAR

Det var midnatt. Lampan sjöd.
Över boken jag lutad satt.
Då plötsligt spratt
jag upp. Något ljöd
prasslande, lent och lätt
mot rutan, fint, tätt...

Det snöar.
Så tyst, så tyst är allt,
och tysta träden stå,
och mjuk och ljus och grå
är himmelen - och stilla.

Och stilla det plötsligt var
i själen djup och klar.
I tystnaden där ute
något mot mig ler:
min barndom på mig ser.


Jag tolkar denna dikt som, att i den stämning, som uppstår då snön faller, så minns man sin barndom.
Ja, det stämmer, tycker jag. Vintern var ju en underbar tid då man var barn. Inte besvärades man av kylan och halkan utan gav sig glatt ut för att åka skidor, skridskor och kälke. Så roligt man hade!
Här är två bilder från den tiden:
Ordentligt klädd för lek i snön. Jag är kanske 2-3 år gammal

Skidåkning på hemmaplan. Observera damaskerna!


Bild av hunden Stella. Hundar brukar gilla snö, men kyla är besvärligt för tassarna.


Min blogg ingår i en grupp, som kallas Lördagsbloggen. Värdinna för januari månads teman är Helena Övriga deltagare ser man i högra spalten.

11 kommentarer:

  1. Mycket trevligt inlägg om snö! Och fina bilder från din barndom. Jag tror inte jag har en enda bild på mig i snön när jag var liten. Jag älskade att åka skridskor i tonåren men ingen hemma skulle väl ha tänkt sig att gå ut och ta en bild när jag var i farten. Man snålade med fotona på den tiden...
    Jag önskar dig en skön fortsättning på helgen!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade en bror som var mycket fotointresserad. Det är han som tagit de flesta bilder jag har från barn- och ungdomen.

      Radera
  2. Så vackert och välkomponerat inlägg om snö.
    /Eva

    SvaraRadera
  3. Härligt snöinlägg! Och precis så var det när man var barn. Snön var ens vän och man kunde bygga snögrottor, snöskulpturer, snöänglar, snöfästningar. Man kunde åka skidor timmavis i samma backe tills man inte ramlade. Varför gör man inte det nuförtiden, undrar jag plötsligt!

    SvaraRadera
  4. Jag läste i en bok av Peter Englund (tror jag) om det fina prasslet av fallande snö som bara hörs om det f ö är helt tyst. Wilhelm hade hört det också, minsann. Och satte vackra ord på upplevelsen.

    SvaraRadera
  5. Åh, damasker, jag måste ju sy damasker, det var ju jättepraktiskt.

    SvaraRadera
  6. Vackert inlägg om snö hos dig! Barndomsminnen javisst. Hos mig dyker det upp minnen även från vuxentiden, då jag bodde där eller där då jag gick... Ekelund beskriver det så finstämt och med glädje.
    Roligt att se bilder av dig på skidorna som barn och ungdom!

    SvaraRadera
  7. Det snöar ju i den första bilden! WAOW! Ser verkligen ut som ett sånt där lätt snöfall som är så vackert. Och visst framkallar snön många bilder från barndomen. Det finns en hel del på vår syskonskara i snön i familjealbumet, vi hade en pappa som var fotointresserad

    SvaraRadera
  8. Birgitta; jag har ett inlägg på min blogg om att jag avslutar mitt i temagruppen, kanske har du läst det. Har nyss gjort ett tillägg om att i får skriva mina tema om ingen annan vill lägga nya.

    SvaraRadera
  9. Fint inlägg! Och visst var det så när man var lite att snön alltid var rolig.

    SvaraRadera

Återblick på sommaren 2017

Nu börjar sommaren lida mot sitt slut och det är dags för en återblick! JUNI I början av juni fick jag möjlighet att ta med barnbarnet Ar...