Villa Foresta på Lidingö uppfördes under åren 1908-1910 åt Wilhelmina Skogh då hon var VD för Grand Hôtel i Stockholm. Arkitekter var Ernst Stenhammar och Edvard Bernhard. Villan byggdes efter förebilder från medeltida riddarborgar, som Wilhelmina sett på sina många resor till Italien. Hon döpte huset efter sitt efternamn - skog på italienska heter foresta (med betoning på andra stavelsen!). 1922 sålde hon fastigheten till ett bolag. Därefter följer en lång historia för huset med flera om- och tillbyggnader och som hotell och restaurang med många olika ägare.
2023 tillträdde en ny operatör, som har gjort en omfattande renovering med syfte att försöka återskapa många av de gamla interiörerna. Foresta fortsätter som hotell och restaurang.
Foresta är ett besöksmål även för oss som bor här på ön. Jag har vid några tillfällen besökt de olika restaurangerna. Det vi nu väntar på är nästa steg: skall det bli ett spa med swimmingpool, som det ryktas om? Det återstår att se!
 |
| Lilla Verandan i oktoberljus |
I väntan på detta tog jag en promenad upp till Villa Foresta och gick in och tog några interiörbilder på receptionen, barerna och biljardrummet. Restaurang WS hade ännu inte öppnat då jag var där i oktober, men jag hittade några bilder på nätet. I skrivande stund får jag veta att den öppnar 9 november.
 |
| Receptionen i Villa Foresta |
 |
| Baren |
 |
| Biljardrummet |
 |
| Restaurang WS. Är det Wilhelmina som skymtar där, månntro? |
 |
| Restaurang WS |
I höstas utkom en roman om Wilhelmina Skogh och hennes tid som VD på Grand Hôtel. Boken heter De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och är skriven av Ruth Kvarnström - Jones. Det är en välskriven bok som jag tror att författaren arbetat mycket med, för att få den tidstypiska miljön i Stockholm i början av 1900-talet att bli trovärdig.
Tyvärr blir boken litet tråkig att läsa eftersom den mest handlar om Wilhelmina Skoghs sätt att leda och fördela arbetet. De mest fängslande delarna i boken är de som handlar om den övriga personalen på hotellet. De karaktärerna blir mer levande. Men jag tyckte ändå att det var intressant att läsa boken. Det är så sällan det ges ut denna typ av historiska romaner och man får nog säga att timingen var perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar