7 april 2011

Akvarellmålning


Inför min pensionering bestämde jag mig för att försöka utveckla min kreativa sida, om jag nu har någon.  Hade varken ritat eller målat sedan skoltiden och tänkte att det kunde vara trevligt att börja utöva någon av dessa konstarter.
En sommarvecka besökte jag en folkhögskola som ordnade en prova-på-kurs. Man fick möjlighet att testa teckning, akrylmålning, oljemålning och akvarellmålning. Jag bestämde mig att fortsätta med akvarellmålning
eftersom jag tycker att det är så otroligt vackert. Målarskrin, penslar, akvarellblock och en del annat material införskaffades.
Då hösten kom anmälde jag mig till en kvällskurs, som jag sedan fortsatte på ända fram till min pensionering. Det gick väl inte så bra. Tyckte att det var trist att sitta och måla äpplen och vaser. Dessutom var jag för trött på kvällarna. Men jag gav inte upp, utan när jag väl hade slutat arbeta, började jag en kurs som var förlagd på dagtid. Dessutom med en annan lärare, som passade mig bättre. Hon instruerade mycket och lät oss leka litet och plötslig så började det hända saker. 

Ett av mina första försök

Att måla är som att meditera. Det är väldigt avkopplande. Dessutom tränar man sig att se. Resultatet är inte det viktigaste, även om jag måste erkänna att det är väldigt roligt då man tycker att något blivit bra. Akvarellmålning är inte så lätt som man tror. Färgerna lever ju sitt eget liv och resultatet kan bli en överraskning.

I höstas fortsatte jag ytterligare en kurs. Det är intressant att pröva olika lärare. De har olika kunskaper och erfarenheter. Vi fick arbeta mycket med färgernas sammansättningar och målade av olika motiv också från böcker och affischer.
Nu i vår känner jag att jag behöver arbeta mer på egen hand och har skaffat en bok som heter Akvarellmålning i tio steg skriven av Patricia Seligman. Jag återkommer kanske med fler rapporter om mina framsteg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar