Jubileumsutställning på Kungliga slottet

Det har väl inte undgått någon att man i år firar att det var 500 år sedan Gustav Vasa blev kung och att vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf  har varit regent i 50 år.
Detta har uppmärksammats på flera håll och på flera sätt. På Kungliga slottet i Stockholm pågår för närvarande en jubileumsutställning som heter Vasa till Bernadotte 1523 - 1973 - 2023. Kultur i rikets tjänst.
Utställningen presenteras på följande sätt:
500 år av monarki har gett oss ett kulturarv, som är både rikt och mångfacetterat. Årets jubileum uppmärksammas med den mest omfattande utställning, som någonsin arrangerats på Kungliga slottet. Spektakulära och kulturhistoriskt viktiga föremål ur de kungliga samlingarna visas sida vid sida med centrala inlån. 
Tillsammans med vår konstförening deltog jag i en guidad visning av denna utställning. Bilderna jag visar här gör inte utställningen rättvisa, den måste ses i verkligheten. Den är enastående! Utställningen visas också digitalt på nätet. 
https://vr.kungligaslotten.se/vasa-to-bernadotte/?s=pano123410
 

Rikssvärdet från 1500-talets mitt och Gustav Vasas begravningskrona från 1560

Ceremonivaggan tillverkad 1655

Tronhimmel från ca 1600

Adolf Fredriks namnstämpel från 1756

Kamégarnityret från ca 1809

... och nu när vi ändå befinner oss bland kungligheter måste jag få passa på att tipsa om en mycket läsvärd bok skriven av Eva Helen Ulvros. Den heter Hedvig Eleonora och hennes tid. Det är så intressant att läsa svensk historia ur en drottnings perspektiv. Här berättas om en kvinna som levde under en mörk tid. När det nordiska kriget rasade kom hon att bli en symbol för den fredslängtan, som förenade henne med landets invånare. Hon kom också att betyda mycket för den svenska kulturen.

 

Höstmys

Jag tycker om hösten. I alla fall den tidiga, då det ännu inte blivit för kallt. Luften är frisk och trädens färger lyser.
Det är skördetid i mångas trädgårdar. Här på vår ö erbjuder en del villaägare förbipasserande att ta av de frukter man ställt utanför grinden.
Lidingö stad gör något liknande. Då det är dags att plantera höstväxter i stadens urnor, erbjuds invånarna att ta kvarvarande sommarväxter med sig hem och plantera i egen trädgård.
På bloggen Seniorvinklat har min bloggvän Eva berättat hur man konserverar vackra löv och annat.

Lidingö hembygdsförening och Lidingö församling anordnar varje år höstmarknad på S:ta Annagården. Man säljer hantverk och hembakat bröd och man ordnar loppmarknad och lotteri. Det är alltid välbesökt! Söndagen den 22 oktober är det dags igen. Välkommen att titta in!

Varje höst brukar jag se till att komma iväg på teater med mina yngsta barnbarn.
I år såg vi Den hemliga trädgården med teatergruppen Mittiprickteatern. Pjäsen  bygger på en barnboksklassiker av den engelska författarinnan Francis Hodgson Burnett. Jag  läste boken innan vi såg pjäsen och blev rätt konfunderad eftersom boken kändes väldigt föråldrad. Men man hade lyckats väldigt bra med dramatiseringen och uppdaterat innehållet varsamt och fått fram ett budskap, som är aktuellt än idag - att barn behöver uppmuntran för att utvecklas. Ungarna gillade pjäsen.

Vilket är det som är Stockholms hemligaste museum? Jo, det är Pressbyråns museum, som ligger i Stadshagen. 
Jag hängde på vår lokala pensionärsgrupp när det erbjöds ett besök där och det var mycket givande. Pressbyrån har man vuxit upp med, eller hur? Museet tar endast emot grupper och det är ca 1 års väntetid för att få komma dit.
Läs om Pressbyråns historia på deras hemsida.

Bildprogram

Det finns en uppsjö av bildprogram, som man kan använda för att redigera bilder. Själv nöjer jag mig oftast med det bildprogram som ingår i Windows 11. Där kan man beskära och räta upp sneda bilder. Man kan också förbättra bilden på olika sätt. Jag har även Photoshop elements installerat, men använder det programmet väldigt sällan. 
Ibland kan det vara roligt att använda bilder litet mer kreativt, både egna och andras.

Det finns ett program som heter sv.vecteezy.com. Här kan man hämta färdiga bilder för att använda som bakgrund.

Här är en bild nedladdad från Pixabay.

Vidare finns det flera bildprogram där man kan lägga in sin egen bild eller egen text och få fram en sådan här bild. På photofunia.com gjorde jag ett roligt  julkort.

Trevliga ramar finns på loonapix.com

Just nu är AI väldigt uppmärksammat, men det har ju använts länge inom fotokonst. Jag menar, det är ju ingen nyhet att man kan manipulera bilder och "photoshoppa" dem. Det som väl är nytt, är ju detta att man kan skriva in vad man vill att bilden skall föreställa. Kvaliteten på resultatet varierar. Ibland måste man skaffa sig konto och även betala för bilderna.
Här testade jag ett AI-program, som finns på deepdreamgenerator.com 
Så här blev bilden där jag skrev in att jag ville ha en bild av höstlöv och barn. Jag har litet svårt att förstå reglerna för användning av detta program, men tydligen kan man göra några testbilder, sedan måste man betala.
Läste nyligen i DN att en konstnär hade börjat använda ett program som heter Midjourney. Hon var väldigt entusiastisk. Själv klarar jag inte så avancerade program.

På mobilen har jag laddat hem en app som heter Voila. Den kan omvandla foton till serieteckningar och "konstverk". Här kan man piffa till sin profilbild...

Örhängen

 

Örhängen är smycken som fästs i öronen och bärs av både kvinnor och män av estetiska, sociala, magiska eller medicinska skäl. Utformningen kan liksom materialet variera kraftigt: från skivor av trä till hängen av ädelmetall med infattade ädelstenar. 

Örhängen förekommer i de flesta kulturer. I kungagravarna i Ur i nuvarande Irak har man bland annat funnit båtformade guldörhängen från ca 2500 f.Kr. I egyptiska, grekiska, etruskiska och romerska kulturer tillverkades liknande typer liksom cirkelrunda varianter belagda med filigran och granulering samt försedda med hängen, ofta i form av djur eller mytologiska gestalter.

Örring från år 500 f. Kr. - år 0 hittad på Gotland. Foto Ulf Bruxe Historiska museet. 

Under bysantinsk tid och medeltiden användes örhängen mer sällan. Först vid 1500-talets slut började de åter bli vanliga, beroende på att öronen enligt modet inte längre doldes av håret eller av en huvudbonad. 1600-talets ädelstens- och pärlbesatta örhängen fick en fortsättning under 1700-talet, då i en gracilare form. Populärast var girandolerna ( tre kläppar besatta med ädelstenar eller pärlor och sammanhållna av bladverk i silver eller guld).

Girandoler från mitten av 1700-talet. Silver och bergskristall. Digitalt museum

Under 1800-talet ingick ädelstenar, emalj och mosaik ofta i en komposition av mönsterpressat guld.
Modet med örhängen till både vardag och fest blev under 1900-talet blivit alltmer markant. Bijouteritillverkningen har spelat roll för den stora variationen i utbudet. (NE)
På en webbsida som heter aurumforum.se hittar jag ytterligare litet historik om smycken. 

Mina favoritörhängen. Studentpresent av min far.

Själv har jag använt örhängen sedan tonåren. Jag lät göra hål i öronen (eller rättare sagt örsnibbarna) och har alltid ett litet örhänge i örat. Oftast något enkelt, en liten kula i guld eller silver eller en pärla. Just detta att man kunde göra hål i örsnibbarna innebar en enorm förbättring för alla de som  kämpat med otäcka clips och besvärliga skruvar på dinglande örhängen.
Som ni säkert sett ute på stan ser man alla möjliga olika sätt att bära örhängen.
För den som tycker att det är besvärligt att få ihop örhänge och hållare finns det numera stora hållare i plast. De är lättare att greppa. Snurrebuss har jag fått lära mig att hållarna heter.

Örhängen för herrar

Snurrebuss

Kommunikation

Jag har tidigare varit med i olika bloggrupper, där man fick möjlighet att blogga kring olika ämnen eller teman. Man lade mest tonvikt på bilderna. 
Så här såg mitt inlägg ut, då jag bloggade om kommunikation. 
Kommunikation är ju ett mycket omfattande begrepp. Jag tänker på allt från samtal mellan människor till olika fortskaffningsmedel.

Pensionärer på café. Bilden tagen på en rundresa i Wales.

Hästdroska i Wien
 

Safari i Tanzania

Flakmoppe på Gällnö

 



Djuren kommunicerar också. Bilden är tagen vid Ribbersborg i Malmö.

 



Barnbarnen på besök i stugan på Gällnö 2011

Grannar

När man ser tillbaka på sitt liv och tänker på dem man bott i närheten av, framträder en brokig skara av människor - mina grannar genom tiderna! De starkaste minnena är från barndomen.
 Som barn bodde jag i villa på Lidingö. Mitt minne av den tiden är, att det bodde mest äldre människor i grannhusen. Men några jämnåriga grannar hade jag, som jag lekte med. Ett starkt minne har jag av systrarna som bodde tvärs över vägen. De hette Yvonne och Evy.  Yvonne, den äldsta systern och jag gillade båda att dansa balett. På bilden är jag klädd i  balettklänning och Yvonne i sin finklänning. Jag har nylagt hår med rosett och allt. Så där snygg i håret  brukade jag aldrig vara annars. Undrar varför jag ser så sur ut? Är det för att jag inte har några riktiga balettskor på mig? Det hela var nog en smula improviserat.

Balettdansöser ca 1949

Längre bort på vår väg bodde det en familj, som hade något så ovanligt som tre pojkar som var trillingar. 
På vår väg bodde flera ensamstående kvinnor. Några av dem hyrde ut rum i sina villor.
En av dem, tant Tyra, var god vän med mina föräldrar. Hon var en äventyrlig kvinna. Hon hade nämligen som ung arbetat som journalist och rapporterat om ett antal våghalsiga flyguppvisningar på 1930-talet. Inte nog med det - hon hade även själv suttit med i ett av flygplanen!  Bilden nedan är tagen många år senare, då hon blev intervjuad inför något så ovanligt som en helgtripp till New York. Med flyg , alltså!

DN 1954

En del kalas ordnades förstås. På bilden nedan är det grannbarn, klasskamrater samt en kusin. Jag själv syns längst upp till höger. Flickan till vänster om mig i mörk klänning, var brorsdotter till Dag Hammarskjöld.

Födelsedagskalas 1951

Hundintresset kom tidigt. Här poserar jag tillsammans med en kamrat och en av mina lärare, som faktisk bodde granne med mig. Hon hade en collie. Den andra hunden, som är en boxer, var min.

Med  grannar och hundar ca 1956

Så flyttade jag hemifrån, skaffade man och barn och hade naturligtvis kontakt med en del andra småbarnsföräldrar i närheten. Under dessa år var det bara familjebilder, som togs.

Under flera år bodde jag med min familj i Stockholms innerstad. Där ordnades det gårdsfester, vilket innebar många grannkontakter. Vi hade den berömde författaren Göran Palm som granne. Hans dotter och min dotter Ulrika blev kamrater. 

Göran Palm (1931-2016)

Så skilde jag mig och flyttade jag tillbaka till Lidingö och bodde några år i Bodal. Det var roligt att se att barnen fick lättare att umgås med kamrater och kunde leka mycket utomhus här ute i förorten. Kamraterna var alltid välkomna att hälsa på, så det blev rätt mycket spring ut och in.

Bodal ca 1981. Mattias stående längst till höger, Ulrika sittande tvåa från höger.

                  

Under 1980- och 90-talen hade jag sommarstuga på Ekerö. Där hade jag tur att få nära kontakt med en trevlig granne som hette Barbro. Vi blev så goda vänner att vi gjorde en resa till Italien tillsammans.

Barbro och jag på restaurang i Italien 1990

Numera bor jag i Torsvik på Lidingö. Det är fem hus i vår förening. Två av dem ser ni i början av inlägget. Jag bor i det bakre huset näst längst upp till vänster.
I mitt område bor det rätt många pensionärer. Vi är några grannar som bildat bokcirkel och också gör annat tillsammans. Här på bilden har vi kräftfest.
Naturligtvis har jag råkat ut för en del tråkiga grannar också, men det finns ingen anledning att berätta om dem här. De förpassas till glömskan.

Kulturvandring på Lidingö

I somras gjorde jag en av de kulturvandringar, som Lidingö kommun erbjuder på sin hemsida.
Vandringen kallas för Staden på landet - staden på modet. Den är ett par kilometer lång och går genom bebyggda områden. 
Jag började med att gå till Stureplatån. Det är ett radhusområde, som uppfördes i slutet av 1940-talet. Husen ritades av Erik och Thore Alsén. Ytterligare några radhus tillkom i området 1987.  

Därefter fortsatte jag ner mot villaområdet Islinge, som grundades av Islinge gårds ägare C G Dahlerus.  Jag gick utmed Albavägen, där det ligger många fina sekelskiftesvillor. Jag njuter av utsikten över Islingeviken och kommer så småningom till hörnet Albavägen/Västerkroken, där det ligger ett hus, som är ett fint exempel på funktionalism.

Islingehöjden

Funkisvilla

Vid Västerkrokens slut kommer man så upp till ett område med flerfamiljshus, Torsviksplatån. Jag går förbi dem och kommer sedan ut på Torsberget, där Carl Milles staty Flöjtspelande ängel restes 1997. 

Så gick jag ner mot Islinge hamnväg och passerade seniorboendet Hiertagården. Längre bort ligger Foresta, men dit skall jag inte nu, utan går tvärs över vägen upp till Herseruds villaområde och passerar Kinas ambassad.

Kinas ambassad

Sedan fortsätter jag utmed Ringvägen och passerar ett antal monumentala villor. Så vackra! En del är nationalromantiska och en del i jugendbarock. En av de modernare villorna hade en bedårande trädgård, som jag bara kunde skönja.

Slutligen kom jag till Mosstorpsvägen där jag vek av mot Hersby vattentorn.

En charmig men mycket brant väg ledde upp dit. Nu kunde man nästan tro att man var på landet, för där hade några av husen gärdesgårdar som staket

 
Väl upp på höjden kunde jag konstatera att den utsiktsplats, som tidigare hade funnits här, var upptagen av två privatvillor. Så där gick det inte att komma fram. 
Det var en trevlig promenad och jag fick bekanta mig med en del vägar jag inte gått tidigare. 

Hersby vattentorn