Skansens julmarknad

Skansens julmarknad har pågått i över 100 år. På Bollnästorget finns ett 70-tal marknadsbodar som säljer hemslöjd, delikatesser, godsaker, hemstöpta ljus och mycket annat. Man kan även få smaka på kolbullar och våfflor.
På dansbanan är det dans kring granen. I några av de gamla gårdshusen pågår aktiviteter av olika slag med anknytning till julen.
Jag var där en gråmulen och slaskig fredagseftermiddag i slutet av november och tog några bilder.

Vid ingången välkomnas man av positivhalaren

Massor av julpynt i ett av marknadsstånden

Dans kring granen

Tre flickor i folkdräkt. De ledde dansen  kring granen.

Julpyssel i Skogens hus

Folkmusik i Älvrosgården

Julpyssel

Nu börjar julen närma sig. Sedan några år tillbaka gör jag egna julkort och målar motiven i akvarell. Förlagorna hittar jag på Youtube.
Så här blev de:

Dags att sätta igång med julbaket!
Det har varit tradition varje år att  jag bjudit mina barn med familjer på middag vid första advent. Nu har vi blivit så många att jag fått sänka ambitionen och nöjer mig med att bara bjuda på kaffe med dopp. Men jag bemödar mig om att göra det riktigt fint och bara servera hembakat. Här är ett nytt recept på Wienerstänger av Hilda Kirkhoff ur boken "Kaklycka med Hilda". Dessa kakor samt en saffranskaka med lingon och mandelmassa, kommer att stå på bordet. Pepparkakor också naturligtvis, men i år köper jag dem färdiga. 

Som ni vet sedan tidigare, är jag fascinerad av miniatyrer. Jag beställde hem ett minihus i byggsats. Det var faktiskt rätt jobbigt att sätta ihop, men tack vare en instruktionsfilm på Youtube lyckades jag till slut, även om mitt hus inte alls blev lika fint som det på filmen.
Om jag skall vara absolut ärlig, så är denna typ av byggsats egentligen inget för mig. Det är alldeles för pilligt. Vissa föremål är extremt små, så de fick jag helt enkelt lägga åt sidan. 
Box theatre  finns med olika typer av innehåll. Jag valde den som kallas Countryside Notes. Jag köpte den på nätet från Amazon. Den är billig. Limmet, som skulle ingå, hade de missat och det är faktiskt mycket viktigt att ha rätt sort lim.
Men detta kan ändå vara ett tips på julklapp till den som man vet är mycket händig och inte är rädd för små saker. Men det är absolut inget för små barn!

Här har jag just packat upp delarna. Limmet är mitt eget och rekommenderas ej!

Så här blev det! Litet snett och vint, men får duga.

 

Näsdukar

I Nationalencyklopedin står följande om näsdukar:
Näsduk, fyrkantig eller fållad duk används dels för att snyta sig i, dels som prydnad. 
Prydnadsnäsduken har från 1500-talet ofta utgjort en dyrbar dräktaccessoar, gjord av tunnaste linne eller siden och dekorerad med broderier, fransar och från 1600-talet fina spetsar.
Näsduk ingick i utstyrseln vid t.ex. konfirmation, bröllop, sorg och i söndagens kyrkdräkt. På 1800-talet tillverkades även stora paradnäsdukar av bomull med tryckta mönster, ofta använda som souvenirer. Först sedan den började tillverkas av bomull har näsduken använts för snuvig näsa.
Numera görs näsdukar även av papper.

Om man söker i Digitalt museum kan man hitta bilder på gamla näsdukar. Nedan visar jag en bild på en gammal konfirmationsnäsduk i tunn vit batist med vitbroderi och knypplad spets. Den är från 1836 och syddes av Gustava Becker till Sophia Gabriella Oxenstierna. 

Om man sedan fortsätter att söka på nätet, så hittar man faktiskt bilder på alla möjliga typer av näsdukar. Här är en bild på en bröstnäsduk i siden från företaget Götrich. Pris: 1000 kronor.

Vidare kan man köpa en samling herrnäsdukar eller kanske vanliga klassiska broderade bomullsnäsdukar.

Sedan hittade jag en blå och röd snytnäsduk i 3-pack från John Henric.  
Den är tillverkad i Italien och i beskrivningen står följande:
Snytnäsduk eller snusnäsduk, som de också kallas, har varit en viktig del av mannens hygienprodukter under lång tid. En snytnäsduk är perfekt för att torka smuts eller när man är förkyld, men också ultimat gentlemannaprodukt att ge din partner vid känsliga och ledsamma stunder i livet. 

Moderna snytnäsdukar vill vi nog gärna ha i papper. Här nedan  en elegant förpackning med marmormönster.
Jag minns att man i min ungdom kunde skaffa sig en liten näsdukspåse i plast att ha i sin handväska. I den kunde man lägga ner sin använda näsduk till dess att man fick möjlighet att kasta den, om den nu var i papper, eller lägga den i tvätten, om den var i tyg. 

Norma på Folkoperan

På Folkoperan ges just nu Norma. I DN fick denna föreställning mycket fina recensioner och jag blev naturligtvis sugen på att få se den, eftersom det var så länge sedan jag var på opera. 
Norma är ett tidlöst operadrama med bett, står det i recensionens rubrik.

Krig och fred, svek och försoning - Bellinis "Norma" är skrämmande aktuell, står det vidare i DN.

Musiken är skriven av Vincenzo Bellini, som levde 1801 till 1835. Det är en så kallad bel canto-opera, vilket innebär att det finns en betoning på vacker sång med flera krävande koloraturer. En mycket berömd aria är "Casta diva".
Librettot är skrivet av Felice Romani  och översatt av Tuvalisa Rangström.
Regi av Erik Stubö.

Allt på scenen är mycket avskalat. Nästan ingen dekor och vardagliga kläder på sångarna. Man kan med andra ord helt koncentrera sig på musiken. Det var en underbar förställningen.

Men skall jag vara absolut ärlig, så hade litet svårt att ta till mig handlingen. Den var riktigt otäck. Så är det ju ofta med opera och det får man helt enkelt acceptera.
Passa på om du vill se den. Det är föreställningar ända till slutet av november och det går att få tag på biljetter.

Scenkonstmuseet

Scenkonstmuseet ligger i centrala Stockholm i ett av norra Europas äldsta bevarade industribyggnader, det vackra Kronobageriet med anor från 1600-talet.
Museet har en stor samling med nära 50000 föremål. Samlingen har byggts upp under mer än 100 år och utgörs av bland annat instrument, scenografimodeller, teaterdockor, kostymer och bildkonst.
Museet erbjuder flera olika typer av aktiviteter, såsom visningar och workshops samt mycket annat både för barn och vuxna. Jag blev överraskad av hur trevligt och intressant museet var. 
Gå gärna dit nu! Det är fri entré fram till 15 januari och de har en väldigt trevlig butik där man kan hitta saker som passar som julklapp. Här nedan kommer en bild på Scengångaren och hans ukelele. Är han inte fin? Han spelar bra, kan jag intyga 😃 Han är till salu i butiken.

Jag har gjort ett besök på museet och tagit några bilder. Som många vet är det ofta svårt att fotografera på museer. Dels är det ganska mörkt och dels uppstår mycket reflexer från de små strålkastarna, som sitter överallt.

Jag har alltid varit fascinerad av dockteater/marionetteater. Teaterdockan är ett konstverk, men också ett redskap. I Scenkonstmuseet finns flera tusen dockor bevarade. 

Dockmakarens verkstad

Lena Nymans Guldbagge

Scenskor. Abbas längst ner till höger.

Bellmans cittra

Ett av Strindbergs teatermanuskript

Pepparkakshus

Traditionen att tillverka pepparkakshus kommer från Tyskland. Pepparkaksbakning är en urgammal tradition, men seden att baka pepparkakshus uppstod först under 1800-talet. Kanske man inspirerades av Bröderna Grimms saga om Hans och Greta, där ju häxan bodde i ett pepparkakshus.
I den tyska staden Weissenberg finns världens enda pepparkaksmuseum, Alte Pfefferküchlerei.

Alte Pfefferküchlerei

Då mina barn var i tonåren och alltså fortfarande bodde hemma gjorde de ett pepparkakshus. 

Ulrikas och Mattias pepparkakshus från 1988

För många år sedan var jag på en utflykt till staden Nora. Det var julmarknad och det pågick en pepparkakshustävling. Deltagarnas bidrag fanns att beskåda i butikernas skyltfönster. Här är ett av dem.

Här i Stockholm finns Sveriges nationella centrum för arkitektur och design, Arkdes. Där utlyser man varje år en pepparkakshustävling. Årets tävling har just inletts! Vill du veta mer om tävlingsreglerna, gå in på Arkdes hemsida.
Så här såg några av 2021 års vinnande bidrag ut. Det sista är gjort på en förskola av 5-åringar!

Recept: Smulpaj med äpplen och kolasås

 

Foto: Per Ranung

      

Välj äpplen med en syrlig smak och fast konsistens. Kolasås finns att köpa färdig på burk eller i tub.

6 portioner

Ingredienser:
200 g smör
4 dl vetemjöl (240 g)
2 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
2 krm salt
Fyllning:
4-5 äpplen
1 msk pressad citron
1 msk smör
1/2 dl kolasås

Tillbehör:
florsocker
vaniljglass eller vaniljsås
eventuellt ytterligare kolasås

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Skär smöret i tärningar.

2. Blanda mjöl, socker, vaniljsocker, bakpulver och salt i en skål. Tillsätt smörtärningarna. Blanda mjölblandning och smör med fingrarna till en smulig deg.

3. Lägg hälften av degen i botten på formen och tryck till den lätt. Förgrädda  botten i nedre delen av ugnen ca 10 min. Det gör att pajen inte blir degig i botten.

4. Kärna ur och skär äpplena i klyftor och därefter i tunna skivor. Blanda äppelskivorna med citronsaft och stek dem mjuka i smör på medelvärme 5-10 min. Häll äppelskivorna på den förgräddade botten. Ringla över kolasåsen. Strö över resterande smuldeg.

5. Grädda pajen i nedre delen av ugnen ca 35 min. Låt svalna. Pudra pajen med florsocker. Servera med vaniljglass eller vaniljsås och gärna extra kolasås.

Recept: Gunilla von Heland. DN 16 september 2022.

Min kommentar: I originalreceptet står det 6-8 äpplen. Det tycker jag är för mycket. Jag avstår från florsocker och extra kolasås. Jag tycker att det blir för sött.

På gång hösten 2022

Jag tycker att hösten en fin årstid. Naturen bjuder på vackra färger och luften är behagligt frisk. 

Jag opererade min höftled för ett år sedan. Jag hade artros och fick en ny led insatt. Tiden efter operationen tränade jag på en fysioterapiklinik. Efter några månader fick jag fortsätta på egen hand. Självklart promenerar jag mycket eftersom jag har hund, men det räcker inte. Jag hade sådan tur att jag fick överta en motionscykel av min son. Den cyklar jag på regelbundet och gör också en del andra muskelstärkande övningar. Jag har återhämtat mig bra, men är fortfarande litet stel.

Jag har gått upp i vikt och behöver bli av med några kilon. För många år sedan använde jag mig av  Viktväktarnas metod för att gå ner i vikt. Den passade mig mycket bra och jag lyckades då gå ner 10 kilo på ett år.
Nu har jag lagt på mig igen. Tur nog hade jag recepten och den viktiga Pointsguiden kvar. Nu har jag använt recepten en månad och gått ner 1,5 kilo.  Härligt!
Som alla vet, är det ju fråga om att lägga om kostvanorna och sedan gärna fortsätta på den inslagna vägen...

Hunden Stella, som är 10 1/2 år gammal,  har ett litet blåsljud på hjärtat. Detta innebär att hennes hjärta måste kontrolleras regelbundet. Blir det värre och om hon visar att hon är besvärad, kan hon få medicin. Så här kan det se ut när man gör ultraljud på hennes hjärta.
Glädjande nog fick jag veta att hennes blåsljud inte förvärrats, så hon kan fortsätta att leva ett normalt liv. Självklart börjar jag märka att hon blivit äldre.

 
Viaplay visar en del gamla serier. Jag följer för närvarande Det lilla huset på prärien, som jag aldrig fick tillfälle att se, då den gick på 1980-talet. Den består av nio säsonger!  Det kommer jag aldrig att orka. Det får nog räcka med en.
Den här typen av serier görs ju inte längre. Det tar en stund att vänja sig vid den kolossala präktigheten, som genomsyrar berättelsen. Men jag gillar den ändå. Tycker den är charmig.  

   
Jag försöker att komma i väg på kulturella aktiviteter med mina yngsta barnbarn litet då och då. Men det är inte lätt att hitta en tid som passar oss alla, nu när de börjat med fotboll, simning och andra egna aktiviteter. Men en söndagseftermiddag fick jag besöka Villa Curiosa på Nationalmuseum tillsammans med nioårige Artur.
Villa Curiosa är en speciell avdelning för yngre barn, där de får möjlighet att utforska föremål inom konst och vetenskap på ett lekfullt sätt. 

Vi har två broar till Lidingö. Den ena kallas för Gamla Lidingöbron. Den är 100 år gammal och skall snart rivas. Den ersätts av en ny bro, som heter Lilla Lidingöbron. Den är till för spårvagnar, cyklister och fotgängare och invigs 11 oktober.

Sedan har vi en bro som kallas Nya Lidingöbron, men jag gissar att den döps om till Stora Lidingöbron, när allt är klart. Den är till för bilar och bussar.

Det är alltså den i mitten, som kommer att rivas. Tråkigt, för den har varit ett landmärke.

Storholmen

Storholmen är en ö strax utanför Lidingö. Ön tillhör Lidingö kommun, men det saknas broförbindelse. Ön har några bofasta familjer och ytterligare ett antal familjer är sommarboende. För dem är det som regel egen båt som gäller för att ta sig ut till ön.  För oss andra erbjuder SL möjlighet att åka med pendelbåt. 
Jag besökte denna ö för första gången sommaren 2022.
Ön är ungefär lika stor som Gamla stan. Vi vandrade runt och tittade på alla fina hus med tillhörande  trädgårdar. 

På ön finns en mycket framträdande och berömd byggnad. Den heter Villa Kassman, i dagligt tal kallad för Slottet. Denna byggnad, som egentligen är en ombyggnad av en tidigare fastighet, blev 1917 sommarresidens åt bankiren Gunnar Kassman och hans familj. Villan har sedan haft många olika ägare. Den har varit pensionat, den har varit sommarnöje åt ambassadören Alexandra Kollontaj och den har även hyrts ut till ett kollektiv. I dag är den tyvärr mycket förfallen. Den har nyligen fått en ny ägare, som visat intresse för att renovera byggnaden och trädgården.

Det finns en krog på ön, som heter Storholmens sjökrog. Det finns även en festplats med dansbana. 
 

Vill man veta mer om denna lilla ö finns det en bok som heter Storholmen skriven av Eric Erfors.