3 oktober 2015

Lördagstema - märkeskvinna

Veckans tema i Lördagsbloggen är Märkeskvinna. Då väljer jag att skriva om Berith Bergström, en värmländsk mästare i miniatyrvärlden.


Berith Bergström. Foto: från fam. Bergströms samlingar

Berith Bergström föddes 1896 på Bosjö bruk i Värmland i en stor familj. Den gamla herrgården i Bosjön kom att bli hennes inspirationskälla under resten av livet. Det var minnena från uppväxten på Bosjön hon ville återskapa i många av sina interiörer.
Berith flyttade till Stockholm för studier. Hon studerade bland annat på Föreningen Handarbetets Vänner, vid Konstfack och senare vid Wienerstätte i Wien. Hon fick en del uppdrag för Nordiska museet.
Somrarna tillbringades i Värmland och det var då hennes brorsbarn besökte henne där, som det hela tog sin början. Hon ville roa brorsbarnen och tillsammans med dem började hon bygga upp miniatyrinteriörer.
Under 1930-talet startade hon så tillverkningen av handgjorda modeller och dockskåpsmöbler. Hennes små möbler tog upp svensk inredningstradition med ljusa och rena linjer. Textilierna och föremålen anknöt till svensk kultur. Hon gjorde torparinteriörer och gustavianska salonger, möbler och husgeråd, allt i exakt skala 1:10 (idag används mest skala 1:12).
Fram till 1974 hade hon butik på Sibyllegatan i Stockholm. Sommarhalvåret, som ju tillbringades i Värmland, ägnade hon åt  tillverkning av sina dockskåpstillbehör, ofta med hjälp av andra skickliga lokala hantverkare. Sakerna såldes sedan i butiken i Stockholm.
Nolbyn/Värmländskt hantverk kom att bli hennes varumärke.
Berith Bergström avled 1979.
Jag har tagit en del av faktauppgifterna ur Lindencrona, Dockskåp och miniatyrer samt ur Lidbeck, Dockskåp, en värld i miniatyr.


Interiör från skåp som tillhör Värmlands museum Foto: Lars Sjöqvist.

Matsal med möbler märkta Nolbyn. Foto:Studio Stefan Nilsson

Min blogg ingår i en grupp, som kallas Lördagsbloggare. Värdinna för oktobers teman är Petta.

16 kommentarer:

  1. Men vilka fullkomligt underbara miljöer! Och vad roligt hon måste ha haft. Hoppas hennes skapelser uppskattades efter förtjänst. En riktigt märkeskvinna du har hittat!

    SvaraRadera
  2. Miniatyrer min sann - märkeskvinnan lyckades verkligen och ditt val likaså!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove. Hoppas att det går bra med löven.

      Radera
  3. Har inte hört talas om henne, älskar dockskåp och inredningar till dockskåp. Det ser ju SÅ verkligt ut på dina bilder! Måste plocka fram något av barnens gamla dockskåp :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gör det! Jag har vissa planer jag också...

      Radera
  4. Ett fantastiskt hantverk. Mycket intressant - liksom ditt tidigare inlägg om dockskåp. Tyvärr har jag inget minne av butiken på Sibyllegatan, fast det borde jag ha som stockholmare och dockskåpsälskare. Håller med om att man verkligen hoppas Berith Bergström uppskattades efter förtjänst!
    PS Tillhör inte Lördagsbloggarna, men hoppas det är OK att kommentera ändå!?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har heller inget minne av butiken, men min äldre bror minns den. Självklart får du göra kommentarer, trots att du inte tillhör Lördagsbloggarna. Bara roligt!
      Hälsningar
      Birgitta

      Radera
  5. Ha, jag tror hon ville leka själv (vem vill inte göra det) och så skyllde hon på brorsbarnen. Det måste ju varit jätteroligt att göra såna bedårande miljöer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon måste i alla fall haft barnasinnet kvar.

      Radera
  6. Så otroligt skickligt gjort. Hade varit roligt att besöka hennes affär. Kul att få veta lite om denna märkeskvinna.
    Ingrid

    SvaraRadera
  7. Så otroligt fina interiörer... trevligt att få veta mer om denna speciella kvinna.

    SvaraRadera
  8. Tänk om man hade haft ett sådant vackert dockskåp när man var liten - så vackert att man knappt kan leka med det.

    SvaraRadera
  9. Så intressant och så fantastiskt fint arbete.
    Vilket jobb att få ihop allt detta.
    Man kan inte bli annat än imponerad.
    Tack för din beskrivning av denna märkeskvinna Birgitta! :)

    SvaraRadera
  10. Intressant läsning och fina foton. Jag blir alltid imponerad av människor som kan det där "lilla" extra.

    SvaraRadera