Grönt är skönt

Den gröna färgen sägs vara lugnande och uppfriskande. Den ger harmoni och är också en symbol för säkerhet (nu är det grönt, nu kan vi gå över gatan). Det är ju också den mest dominerande färgen i vår natur.
Jag tittade igenom mina bilder och hittade några som jag tycker passar till denna rubrik.

Lake District i norra England

 



Ulriksdals slottpark. Den här bilden är jag faktiskt ganska stolt över. Tagen med kompaktkamera, inställning bladverk.
 



Liten sallad med kräftstjärtar. Jag gick en matlagningskurs för några år sedan. Då fick vi lära oss att göra denna som förrätt. Det är dressingen som är litet speciell. Den innehåller bland annat chili och honung.

 



Äntligen får jag visa upp denna bild, som är tagen på ett kafé i Wien. Bakelsen heter Gartenfest.

 

Stadsodling i Torsviksparken. Bilden är tagen för flera år sedan. Det funkade i några år, sedan gav jag upp. Svårast var att få vattningen att fungera.



Havets hus i Bohuslän

Torsviksberget. Bilden är lånad från en mäklarsida.

Poesiparken i Fredrikshamn, Danmark

Bilden är tagen 1970 i Schwarzwald

Mitt dockskåp

Det var flera år sedan jag skrev något om mitt dockskåp. 
Jag berättade då hur jag kommit på att använda min lilla antika bokhylla till något annat än att förvara böcker i. Jag inredde den till ett dockskåp!
Bokhyllan är i gustaviansk stil och har tre hyllor. Jag tapetserade två rum och lade på ett köksgolv i det tredje. Många tillverkar sina dockskåpsmöbler själva, men jag insåg ganska snart att det var inte aktuellt för min del. Jag köpte inredningen. Det går att hitta en hel del på nätet och även på Miniatyrmässan, som hålls två gånger om året. 
Jag fick leta länge efter en spis i gustaviansk stil, utan att hitta någon. På 1700-talet hade man inte vedspisar av den typ som vi är vana att se, utan spisar med öppna hål i spishällen. I hålen lade man det man eldade med och sedan placerades grytorna ovanpå. Vedspisarna kom senare, en bit in på 1800-talet.
Nu har jag äntligen fått en sådan spis, som min son har tillverkat.
Det skulle naturligtvis vara trevligt om man kunde ordna belysning också. Men jag vill ju inte förstöra bokhyllan, så jag nöjer mig med att tända i kakelugnarna ibland. Taklamporna går också att tända.

Sovrum

Salong

Kök

Spisen i närbild

Det finns många intressanta böcker om dockskåp och dockskåpens historia. På Nordiska museet finns flera gamla dockskåp att titta på.
Just nu pågår en utställning på Hallwylska museet. Den heter Den lilla vida världen - miniatyrer, modeller och dockskåp. Den pågår till januari 2026. Jag kommer själv att besöka den och hoppas sedan kunna visa några bilder här på min blogg.

Vertikala trädgårdar

Har ni hört talas om vertikala trädgårdar? Det kallas också för växtväggar.
Jag var ute och promenerade på Östermalm i höstas och fick se en enastående fin fasad på ett av husen på Storgatan. Det fanns en skylt uppsatt på väggen och där kunde man läsa följande:
Med sitt variationsrika vertikala växtlandskap hoppas vi skapa ett bättre livsrum för grannar, medborgare, småfåglar och insekter. Denna levande fasad är gestaltad och uppförd av Greeworks AB på beställning av Brf August Blanche som tillsammans med grannarna Teknikföretagen möjliggjort installationen. 
För den som är intresserad finns en hel del att läsa på nätet om hur man går tillväga för att arrangera en vertikal trädgård.
Där fick jag också tips om några andra vertikala trädgårdar, som finns i Stockholm. Tidigare i vår besökte jag dessa.

Hörnet Drottninggatan/Klarabergsgatan

 

Olof Palmes gata 14

Eftersom jag ändå var i krokarna passade jag på att besöka Centralbadets innergård. Där finns ingen vertikal trädgård men däremot en vacker och rofylld miljö.
Det var i slutet av april jag tog dessa bilder, så det var inte så mycket blommor ännu, men träden visade sin första skira grönska. 

Fotografiska museet

Fotografiska museet hade jag inte besökt sedan det invigdes 2010. Det var alltså dags att ta sig dit igen. Men oj, så bökigt det var! Läget är ju utsökt just vid Stadsgårdskajen, men det är en väldigt tråkig väg dit från Slussen. Mycket beroende på ombyggnaden av Slussenområdet.
Fördelen var att jag fick tillfälle att ta en bra bild på Guldbron.

För närvarande pågår det flera intressanta utställningar.
En av dem heter Ett liv i högdager. Den visar fotografier av Hans Hammaskiöld, som levde 1925 till 2012. Han arbetade som modefotograf och porträttfotograf. Han dokumenterade också London på 1950-talet. Att han hade sinne för humor lyser fram i flera av hans utsökta fotografier.

Modefotografering 1960

Pontus Hultén

Chelsea Embarkment London 1955

Jag gick vidare och tittade på en grupputställningen med titeln On being family. Den visar verk av tre kvinnliga fotografer - Anna Clarén, Ewa Stackelberg och Hannah Modigh. 

Anna Clarén

Ewa Stackelberg

Hannah Modigh

Poesiböcker

                                                              

En poesibok var en anteckningsbok med eleganta pärmar, som man lät sina vänner skriva i. Det skulle vara en dikt eller något annat tänkvärt. Riktigt fint blev det, om de dessutom kunde göra en teckning. Det ni ser på bilden ovan är min mormors poesibok från 1892. Tänk om hon vetat att den skulle komma att visas upp på internet. Tanken svindlar...
Poesiböcker har alltså förekommit sedan lång tid tillbaka och åtminstone in på 1950-talet, då jag själv hade en. 

Min poesibok

Jag kontaktade Nordiska museets arkiv och det visade sig att de har en del material, så om någon är intresserad av att få veta mer,  kan man ta kontakt med dem.
Min dotter, som är född 1970 berättar att det på 1980-talet förekom en typ av anteckningsböcker, som hette "Mina vänner". Några dikter skrevs inte där, utan bara uppgifter om vännerna och ett fotografi.

Här är några sidor ur min mormors poesibok:

Min mormor Hilda fick denna bok på sin födelsedag 1892 av sin bror Albert

Här är två sidor i min mormors poesibok

För flera år sedan gjorde jag en efterlysning både på Facebook och på Seniornets forum och fick glädjande nog några svar. Här nedan kommer omslaget på Ingrids poesibok från 1950-talet samt två sidor ur den boken. På den första är det Ingrids skolfröken, som skrivit!

Här kommer två sidor ur en annan poesibok:

Slutligen ytterligare några utdrag ur andra poesiböcker:

Döm ej alltid efter ytan
sök ej där ditt ideal
ty dess skönhet är förgänglig
kanske du ångrar ditt val
Pröva hellre själens skatter
pröva vad i hjärtat bor
och du kanske där skall finna
vad du ej på förhand tror.

Skrivet av Barbro julafton 1947.

"Sist i boken vill jag stå, främst bland vännerna ändå

Skrivet av Gösta 5 oktober 1950.

Glad påsk

 

Tomas Tranströmer

Jag har tidigare berättat att jag nu på gamla dar börjat ägna mer tid åt att läsa lyrik. Som många har jag insett att denna typ av litteratur har så mycket att ge, bara man tar sig tid att reflektera över det man läser.
Jag deltar i en poesigrupp på ett bibliotek. Det är väldigt roligt att titta in på bibliotekens hemsidor och leta upp deras programverksamhet. De erbjuder massor av poesiprogram, som man kan besöka.
Stockholms stadsbibliotek erbjuder också flera intressanta program digitalt. Ett av dem är en vandring på Tranströmers Södermalm . Man kan göra den hemma i soffan eller ute på stan.

Tomas Tranströmer - ett diktarporträtt av Staffan Bergsten

Tomas Tranströmer levde 1931 till 2015. Det är  alltså 10 år sedan han gick bort.
Han är en av Sveriges absolut största diktare och fick Nobelpriset 2011. Hans poesi var jag naturligtvis bekant med sedan tidigare, men jag ville gärna veta litet mer om honom och hur han arbetade.
Jag hittade en biografi skriven av litteraturvetaren Staffan Bergsten. Han förklarar redan i början av boken att han vill inte kalla den biografi utan hellre ett porträtt. Boken innehåller inte så väldigt mycket om Tranströmers privatliv däremot väldigt mycket om hans diktargärning. 
Boken är oerhört välskriven och intressant, men rätt mastig.
Tomas Tranströmer skrev inte bara lyrik utan även korta prosatexter. Här är en, som jag tycker passar bra att läsa just nu, inte bara för att det är vår, utan också med tanke på den tid vi lever i just nu.
Den heter Blåsipporna (ingår i diktsamlingen Det vilda torget).

Att förtrollas - ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. "Karriär" - ovidkommande! "Makt" och "publicitet" - löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh.* Högt i tak - över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. I stället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.
* "the giordo rusk" etc är ett citat ur Erikskrönikan  från 1300-talet och beskriver musikutövning.

Trollflöjten

Så nu äntligen har jag fått uppleva Mozarts opera Trollflöjten live!
Jag lyckades få en biljett till en av vårens föreställningar på Folkoperan. Den hade fått strålande recensioner i DN och intresset har naturligtvis varit stort.
Jag gick in på Folkoperans hemsida bara för att mötas av beskedet att alla föreställningar var utsålda. Så tittade jag in ännu en gång, i hopp om att man skulle ha lagt till några extraföreställningar. Då stod det plötsligt "ett fåtal biljetter" vid en av föreställningarna. Tydligen är det så att alla biljetter inte säljs på webben, utan man har även möjlighet att ringa och beställa biljetter. Så några telefonbeställda biljetter hade tydligen inte blivit avhämtade. En av dem klickade jag mig till! Glädjen var stor för detta är min favoritopera och jag hade ju verkligen varit senfärdig!
Jag har naturligtvis sett Ingmar Bergmans uppsättning på bio och även på TV, men nu blev det alltså första gången live.

Trollflöjten är en opera i två akter från 1791. Wolfgang Amadeus Mozart har skrivit musiken. Librettot, som är influerat av österländsk mysticism och frimurarritualer, är skrivet av Emanuel Schikaneder.
"En fängslande saga om ungdomlig frigörelse" står det i Folkoperans presentation. För regi och scenografi står Stéphanie Braunschweig.
Det var en underbar föreställning!

Karolina Andersson (Nattens drottning), Clarice Granado (Pamina)

Accessoarer

 

Ordet accessoar kommer från latinets accendo som betyder tillkomma, närma sig, komma nära. Det är ett  dräkttillbehör, som till exempel bälte, handskar, scarf, paraply, väska, käpp eller smycke, vilka tillsammans med ett plagg eller en dräkt skapar en enhetlig modeform. (NE).

En del människor kan lägga ner mycket pengar på att skaffa sig de rätta accessoarerna. Det gäller väl främst väskor och smycken.
Själv kan jag nog inte ståta med några märkvärdiga accessoarer. De som sticker ut hemma hos mig är dels de som jag har  ärvt men också de som har kommit att bli mera som minnessaker, eftersom jag förknippar dem med speciella tillfällen. 

Krokodilväskan har jag ärvt av min mamma. Jag har aldrig använt den! Föremål i krokodilskinn är kontroversiellt. Tror knappast att någon idag går omkring med sådant, inte här i Sverige i alla fall. Jag trodde att handel med krokodilskinn var helt förbjudet numera, men när jag gick in på Jordbruksverkets hemsida blev jag osäker. Vågar mig inte på att spekulera i detta.

Aftonväskan och aftonhandskarna har jag också ärvt av min mamma. Väskan har jag använt några gånger.

På 1940- och 50-talen var det vanlig att kvinnor hade vita sommarhandskar. Ibland var de gjorda i nät.

Detta är faktiskt ett skärp. Jag har ju alltid varit hundtokig och då jag någon gång i ungdomen hittade ett skärp i form av ett hundhalsband köpte jag naturligtvis det. Märkligt nog började det snart
krympa :)

2006 var det 250 år sedan Wolfgang Amadeus Mozart föddes. I samband med detta jubileum kunde man skicka in sitt namn till ett kansli någonstans i Österrike, så fick man en vacker schal i present.

Mössan köpte jag vid ett besök på Island. Senare köpte jag mig också ett par rejält varma vantar för att  klara riktigt kalla vinterdagar. 

Hemvirkad schal

Bilden i början av inlägget föreställer ett skyltfönster hos en skomakare någonstans i Stockholm