En vinterpromenad

En lagom vacker januaridag tog hunden och jag en vinterfotopromenad. För att det skall vara bra fotoväder får det varken snöa, regna eller vara för kallt. Det bör heller inte vara soligt. Det visade sig dock vara otroligt halt ute denna dag, så vandringen blev ganska riskfylld.
Vi tog oss ner Lidingö kyrka, där jag tog en del bilder. Kyrkan ligger mycket vackert på en liten kulle ovanför Kyrkviken. En allé leder upp till kyrkan. Jag är både döpt och konfirmerad där. Vi har också en av våra  familjegravar på kyrkogården. Kyrkan är från början av 1600-talet och har blivit om- och tillbyggd flera gånger.

Den obligatoriska vinterbilden - svanar och änder i Kyrkviken

Därefter promenerade vi upp till Hersbyholms gård, som dock visade sig litet knepig att fotografera. Om man går fram till gårdens entré, så är den delvis dold av träd och buskar, så jag fick ta en bild från baksidan. Konstnären Einar Nerman har bott här en gång i tiden. Huvudbyggnaden är från mitten av 1800-talet, men gården har anor ända från 1400-talet.

Hersbyholms gård

Så gick vi vidare till Näsets kvarn. Den är från 1800-talet och kommer ursprungligen från Södermalm i Stockholm. Vingarna är nerplockade, men en ligger kvar på marken bredvid. 

Näsets kvarn

Alldeles nära kvarnen ligger ytterligare en sevärdhet nämligen Lidingös första krog, Näsets krog, där det en gång i tiden gick hett till. Byggnaden antas var från mitten av 1700-talet.

Näsets krog, numera klubblokal

Vi pausade vid den lokala korvkiosken...

Så vandrade vi hemåt genom Lidingö centrum

Brunt

Färgen brunt påminner mig mest om den bruna soffgrupp klädd i manchestertyg, som jag hade i mitt första hem som nygift i början på 1970-talet. Urtjusig och väldigt skön, köpt på Åhlbergs, som jag tror låg i Solna. Soffa och två fåtöljer. Soffan sålde jag så småningom, då jag köpte en ny. Fåtöljerna hamnade i en sommarstuga, vandrade sedan vidare och hamnade till slut hos min son som bara älskar dem!
Här är en bild från julen 1972, där man skymtar soffan. Observera också de tidstypiska gardinerna designade Marimekko, som finns i bakgrunden. Nu har ju mönstret kommit tillbaka igen, men jag har tråkigt nog kasserat gardinerna för länge sedan.
Flickan på bilden är min dotter Ulrika, då två år gammal. Det är julafton och hon håller på att öppna ett julklappspaket. Jag tror att det var en dockvagn i paketet.

Ulrika julen 1972

Lille Artur i sin pappa Mattias knä strax före jul år 2014

Nästa bruna föremål är en snushund. Snushundar var mycket vanliga förr i tiden. På undersidan finns ett liten öppning med lucka, i vilken man kunde förvara sitt snus. Skulle nog gå för ett par tusenlappar om jag fick för mig att sälja den. Visserligen snusar jag inte, men jag tänker ändå inte sälja den!

Många djur är bruna. Här är två bilder. Den första är på en uppstoppad järv. Bilden är tagen på Biologiska museet. Därefter en bild på en livs levande björn, som jag tagit på Skansen i Stockholm.

Sent på höstarna och tidigt på vårarna brukar jag åka ut med min hund till öns största strandbad. Det är inte  badsäsong och då är det tillåtet att vistas med hund på badplatsen. Stella älskar att springa i sanden. På bilden springer hos visserligen inte, utan står och nosar i den bruna sanden.

Som avslutning ber jag att få bjuda på en chokladbild. Den visar Betsy Sandbergs hemlagade choklad. Betsy Sandberg är en lokal berömdhet här på ön.
I början av 1920-talet startade hon tillsammans med sin kusin chokladtillverkning och försäljning i en villa. Deras känsla för kvalitet och hantverk gjorde att konfektyrerna blev mycket efterfrågade. I dag är det Helena Klangemo som driver verksamheten.
Många av de gamla fina recepten har behållits, men sortimentet har kompletteras med många nya spännande smaker.
Finns även att köpa i Östermalms saluhall.

Krig, kvinnor och Gud av Beata Arnborg - en biografi om Barbro Alving

Dagens Nyheter fyllde 150 år den 23 december 2014  och uppmärksammade detta med att ge ut en jubileumstidning i det gamla helformatet.
Tidningen innehöll bland annat ett av Barbro Alvings berömda reportage, det om invigningen av olympiaden i Berlin 1936. Passade mig perfekt, eftersom jag just avslutat min jullovsläsning, som var en biografi om Barbro Alving skriven av Beata Arnborg. Boken utkom 2010 och är det första riktiga biografin om denna berömda journalist.
Under min uppväxt var hon en mytomspunnen person och det är först efter att ha läst boken om henne, som jag tycker att hon framträder som en riktig människa.

Barbro Alving levde 1909 till 1987. Hon är också känd under signaturen Bang och som "Käringen mot strömmen".
Hon kom till  Dagens Nyheter 1934 och stannade på tidningen i många år. Det var i denna tidning som hon publicerade sina berömda krigsreportage. Senare kom hon att skriva en hel del i Vecko-Journalen. Hon gav även ut böcker.
Oroshärdar och krig kom tidigt att bli hennes specialitet. Hennes reportage från spanska inbördeskriget har gått till presshistorien.
En annan specialitet var kungareportage, vilket ju kan tyckas märkligt eftersom hon var klart vänsterorienterad.
Det var oerhört fascinerade att läsa om hennes liv och arbete. Boken var riktigt spännande. Det var ju väldigt äventyrliga reportageresor hon gav sig ut på och man undrade ibland hur hon orkade. Men arbetet var ju en så oerhörd drivkraft för henne att hon klarade de mest otroliga strapatser.
För  mig framstår hon som en person med stor integritet. Att sedan få läsa ett av hennes berömda reportage i DN gav ju extra krydda.