Norra Djurgårdsstaden

Norra Djurgårdsstaden är ett nybyggt område i nordöstra Stockholm, som sträcker sig från Husarviken i norr till Loudden i söder. Området gränsar till Hjorthagen, en gammal stadsdel där ett gasverk tidigare låg.
Eftersom jag bor tvärs över vattnet har jag kunnat följa detta områdes framväxt. Jag passerar också igenom området, när jag ibland tar buss från stan till Ropsten.
Några gånger under sommaren har jag stannat till och gått runt i området och tagit litet bilder. Jag tycker att det är ett otroligt tjusigt område. Vilken spännande arkitektur! Området är fortfarande under utbyggnad.
Jag skulle mycket väl tänka mig att bo där. Nära till naturen, nära till vatten och nära till Stockholms city. Men priserna för lägenheterna är skyhöga.

Invigning av Jeppe Heins vattenkonstverk

Brygga vid Husarviken. I fonden skymtar Norra Djurgårdens natur

Solrosorna kämpar på trots byggkranar

Massor av bänkar på Storängstorget. I fonden skymtar gasklockan i plåt, ett riktigt landmärke. Den kommer att rivas.

Innergård

Bobergs gasklockor och flera andra industribyggnader i samma stil blir kvar och skall bland annat användas till kulturverksamhet.

Gröna Lund

 Jag älskade att gå på Gröna Lund, då jag var barn. Bilden nedan föreställer mina föräldrar och mig själv och är tagen 1955 på Tivoli, som det kallades då. Bilden är förmodligen tagen av min äldre bror.
Några besök blev det med de egna barnen på 1980-talet och något besök har det också blivit på 2000-talet med både barn och barnbarn.

Denna sommar gick jag runt helt på egen hand en tidig eftermiddag bara för att fotografera.
Mycket är förändrat. Det finns många fler aktiviteter och man skulle nästan inte kunna orientera sig om inte Spanska trappan fanns. Jag riktade in mig på sådana aktiviteter, som kan anses klassiska. En del har försvunnit eller brunnit ner, en del har återuppstått, ibland i annan skepnad. När jag skriver åldern under bilden innebär det inte att alla delar är ursprungliga. Man måste naturligtvis renovera ibland.

Cirkuskarusellen, 100 år gammal.

Dansbanan från 1942

Lilla pariserhjulet, 80 år gammalt

Lustiga huset från 1927. En gång nedbrunnet och sedan återuppbyggt.

Kättingflygaren. En liknande fanns redan på 1920-talet.

Så här ser radiobilarna ut idag. De första kom 1927.

Missa inte de fina glasmålningarna av Armand Rossander som finns på Tyrols fasad!

Installationen Under av Charlotte Gyllenhammar

Med anledning av min kurs i konsthistoria har jag tittat litet närmare på några offentliga konstverk här i Stockholm.
Installationen Under av Charlotte Gyllenhammar är från 2006. Det är en skulptural gestaltning i brons, fotografi; emulsion på akrylglas. Den är placerad i Försvarshögskolans och Utrikespolitiska institutets gemensamma entréhall.
Charlotte Gyllenhammar är född 1963.
I inledningen till biografin över Gyllenhammar, utgiven 2004, skriver Håkan Nilsson (bl a konstkritiker på DN) följande:

Charlotte Gyllenhammar vänder gärna på våra mest invanda begrepp: redan 1993 hade hon hunnit rekonstruera resultatet av en sprängd resväska, låtit hänga en ek upp och ner utanför Åhléns varuhus i Stockholm och ställt ut en replik av sin egen ateljé i Carl Milles ateljé. Sedan dess har hon arbetat med installationer, med video och film och med olika rumsliga gestaltningar. Men det finns något som binder samman hennes mycket olikartade verk, som gör att det är svårt att förbli oberörd inför dem. Det vilar en påträngande obehaglig känsla över dem som på en gång är uppfordrande och intressant. Det är samtidigt en känsla som är svår att komma åt.

Så kände jag också, då jag första gången såg denna installation, som består av ett antal barn, som ligger i en ring. Ett barn står på knä och tittar upp mot en kupol. Installationen visar sig ha ytterligare en del, som befinner sig bakom en glasvägg litet längre bort. Tur att jag hade min son, som arbetar i huset, som guide, annars hade jag nog missat den delen. Gyllenhammar bjuder in mig till den ena delen av installationen, men stänger mig ute från den andra. Eller är det tvärtom? 

Varför finns installationen just i entréhallen till dessa myndigheter?  Barn är ett ofta återkommande tema hos Gyllenhammar. Denna installation  består av skulpturer av de mest sårbara och utsatta  – barnen. De som arbetar i detta hus blir påminda om det, likaså deras besökare! Titeln Under är tvetydig.
Jag känner mig verkligen berörd av installationen, men också konfunderad. Den inger mig en känsla av oro, ja sorg.  Barnen är ju helt övergivna och ser rädda eller ledsna ut. Ett av barnen står på knä och tittar upp på kupolen. Hoppas kanske på hjälp? Barnen innanför glasväggen verkar dock litet mer aktiva. Den ena åker faktiskt pulka! Intressant är att notera, att den delen av installationen är under bar himmel vilket betyder att det kan komma in snö där på vintern. Genast litet mer hoppfullt!
Jag vet att Gyllenhammar tidigare berört krig, katastrofer och terrorhot i sin konst. Det gör hon  här också. Tyvärr ständigt aktuella ämnen.
På nätet hittar jag på Statens konstråds hemsida  en analys, skriven av Håkan Nilsson, som ger mig en del stöd i mina funderingar. Där står bl a ”Gyllenhammars installation vägrar vara ”bara” en utsmyckning. Den ställer betraktaren inför frågor som bär på enorma anspråk om ansvar och deltagande. Men det sker inte genom pekpinnar eller förmaningar. De anonyma barnen för frågan till ett personligt och vardagligt plan. Storpolitikens konsekvenser sker på individens nivå.”