Tyskland

Just nu sitter jag och tänker tillbaka på den resa jag gjorde förra året vid denna tid. Det var en resa jag länge tänkt göra, men som av någon anledning inte blev av, förrän jag blivit pensionär. 
På 1960-talet var det ju vanligt att man åkte på språkresa till något europeiskt land. Ja, det förekommer väl än idag, men är kanske inte lika vanligt. 
När jag var i övre tonåren åkte jag några gånger till Heidelberg i Tyskland och stannade en månad eller två på sommarloven. 
Varje gång bodde jag hos en och samma familj. De hade ett jättestort hus alldeles vid floden Neckar  med en formidabel utsikt. Familjen bestod av en kvinna med fyra barn. Var mannen i huset befann sig förstod jag aldrig och jag var för blyg för att fråga. Att han inte var död framgick klart. 
I Heidelberg hade jag väldigt roligt! Visst pluggades det en del, men framför allt var man ute och roade sig. Litet tyska lärde man sig väl också.
Jag har aldrig kunnat glömma värdfamiljen och många gånger tänkt återvända till det vackra Heidelberg. Så  blev jag då pensionär och med tillgång till internet blev det ju lätt att leta upp en tysk telefonkatalog och till min stora häpnad visade det sig att familjen bodde kvar, d v s det var en av sönerna som stod som abonnent. Jag kontaktade honom och frågade hur det stod till, om han kom ihåg mig och om jag fick komma och hälsa på. Jag fick svar att jag var välkommen! Det var helt overkligt att återigen träffa en person, som jag inte sett på 45 år! Wolfgang var sig precis lik. Hans fru var mycket vänlig. Jag fick bo hos dem några dagar och det var helt magiskt att återigen gå ut och ställa sig och titta på Neckarfloden och upp mot slottsruinen. Jag vandrade hela första dagen runt i stan. Mycket var sig likt. Till och med jazzkällaren Cave fanns kvar. De andra dagarna tog familjen med mig på några utflykter. Sista kvällen bjöd jag dem på middag på den berömda studentrestaurangen Schnookeloch.
Jag fick också svar på var Wolfgangs pappa hade befunnit sig under 1960-talet. Han hade helt enkelt lämnat fru och fyra barn och flyttat till Afrika med en annan kvinna. Så sorgligt!
Då jag sade tack och adjö, hälsade jag dem välkomna till Stockholm.

Wolfgang, jag själv och Waldtraut

Restaurang Schnookeloch

Den välkända utsikten över Heidelberg med bland annat Alte Brücke

På vägen ner till Heidelberg stannade jag till några dagar i Berlin, där jag aldrig varit tidigare. Det var en spännande stad och jag besökte några av de mest kända sevärdheterna.

Berlin med TV-tornet

Checkpoint Chalie

Berliner Tor

Boktips

Ni har säkert uppmärksammat att det i höst kommer ut en biografi över Gösta Ekman d y, skriven av Klas Gustafson. Innan ni läser den, kan ni gärna läsa boken Svenska ord & Co, saga & sanning, skriven av Staffan Schöier och Stefan Wermelin. Detta praktverk kom ut första gången 2005 (ny upplaga 2007). Boken handlar om Svenska ord som ju är en unik epok i svenskt nöjesliv. Det är sannerligen ingen rapsodisk redogörelse, utan en utförlig skildring där vi får följa Hasse och Tage ända från barndomen och uppväxten och hur deras samarbete uppstod och utvecklades. Många var det som sedan slöt upp och deltog i deras revyer och filmer, bland andra Gösta Ekman.
Låt er inte avskräckas av formatet. Den innehåller massor med bilder och även en CD-skiva. Rolig är den också!
Om ni vill återuppleva några av deras revyer och filmer finns det ett begränsat urval på DVD  att låna på Stockholms stadsbibliotek http://www.biblioteket.se/ Boken jag berättat om finns också att låna på folkbiblioteken.