Den färgglade Matisse

Den franske konstnären Henri Matisse levde 1869 - 1954. Han hör till en av mina favoritkonstnärer.
Han var en ledande gestalt inom den konstriktning, som kom att kallas fauvismen. Det var en inriktning, som hade en frihetssträvan fylld av experimentlusta.
Måleri är enligt Matisse ett rytmiskt arrangemang av linjer och färg på en plan yta. Han var bunden av starka känslor och kan därmed sägas vara expressiv.
Matisse älskade att måla. Detta innebar för honom något så glädjefyllt att han önskade förmedla till betraktaren hela sin upplevelses friskhet och omedelbarhet. Meningen med hans tavlor var att förnöja. Han var en färgens mästare.

La joie de vivre

Målningen La joie de vivre var nog det mest betydande verket under hela hans konstnärsbana och sammanfattar bättre än något annat verk det som är karakteristiskt för fauvismens anda. Man ser att Matisse är inspirerad av Gaugin och Titzian. Det som gör målningen så radikal är de konsekvent genomförda förenklingarna, "de geniala uteslutningarna" - allt som möjligtvis kan utelämnas har utelämnats eller endast antytts och ändå äger scenen volym och rumsdjup.

Harmoni i rött

Den radikalt nya avvägning mellan två- och tredimensionellt, som Matisse upprättade kan på ett utmärkt sätt studeras i hans Harmoni i rött. Han målar upp samma blå mönster på röd grund såväl i bordduken, som på väggen, men håller likväl isär horisontala och vertikala plan. Lika djärv är utsikten genom fönstret över trädgården med dess blommande träd . Huset på avstånd är målat med samma rosa nyans som interiören och sätts därigenom i relation till bilden i övrigt. Genom att reducera färgernas antal till ett minimum gör han färgen som sådan till en självständig strukturell faktor.

Kärven

Matisse var sjuk under senare delen av sitt liv och var periodvis sängbunden. Det gjorde att han blev något begränsad i sitt skapande. Han kom då att arbeta med pappersklipp, som användes som illustrationer och som mönster till gobelänger och glasmålningar.

De flesta av faktauppgifterna har jag tagit ur H.W. Janson Konsten. 1988.

Glas och glasmåleri

 

Glasets historia är mycket omfattande och fascinerande. Det som är mest intressant är att läsa om tillverkningen av bruks- och prydnadsföremål.
De äldsta fynden av glas gjordes i Egypten och Mesopotanien (nuvarande Irak) och har daterats till 7000 f.Kr. Tillverkningen av glas var då helt knuten till keramiktillverkning. Kalkhaltig sand reagerade med alkalier och bildade vid bränningen en glasyr på det keramiska godset. Ca 2500 f. Kr tillverkades glas oberoende av ett keramiskt underlag. Glaset dekorerades med färger.
Det stora genombrottet kom ca 100 f.Kr. när glasblåsarpipan uppfanns. Då möjliggjordes en snabb och varierad produktion och man kunde då också tillverka tunnväggiga kärl. Från den tiden och ända fram till början av 1800-talet var huvuddelen av allt glas varit munblåst.  
Den största omvälvningen på glasområdet, efter uppfinnandet av glasblåsarpipan, inträffade 1825. Man började då i USA att massframställa servisglas med hjälp av pressmaskiner, en teknik som snart togs upp också i Europa.
I Sverige anses glas ha tillverkats redan i slutet av 1300-talet. Kungsholm(en)s glasbruk i Stockholm grundades 1646 och var under 1700-talet Sveriges ledande glasbruk.

Pehr Hilleström Interiör från Kungsholmens glasbruk 1760

Att sitta på åskådarbänken och följa glasblåsarnas arbete i Stockholms glasbruk på Skansen är ett starkt minne från barndomen. Bilden i början av inlägget visar den lilla vas, som jag fick i present av mina föräldrar vid ett av de tillfällen vi var där. Glasblåsarnas arbete pågår än idag!
En av mina favoriter är Bertil Vallien.

Glasblåsare i Stockholms glasbruk

Många fina föremål i butiken på Skansen

 Glasobelisken på Sergels torg av Edvin Öhrström
 

En alldeles egen historia inom konsten har glasmålningarna.
Medeltidens glasmåleri var ett måleri MED glas, vilket innebär att det tillverkades av genomfärgat glas sammanfogat med H-formade blyspröjsar. Sitt genombrott i kyrkobyggnadskonsten fick glasmåleriet i mitten av 1100-talet. Katedralen i Chartres äger en nästan komplett uppsättning glasfönstermålningar från 1100- och 1200-talen.
En höjdpunkt för medeltidens franska glasmåleri representerar fönstren från 1200-talets mitt i palatskyrkan Sainte - Chapelle i Paris. 

Sainte - Chapelle

Sainte - Chapelle

I Lye kyrka på Gotland finns en välbevarad uppsättning glasmålningar från 1300-talets mitt

Detalj från glasmålningen i Lye kyrka

Under renässansen förändrades glasmåleriet i tekniskt avseende och övergick till att bli ett måleri PÅ glas. Glasmåleriet levde sedan länge ett undanskymt liv för att helt dö ut under 1700-talet. Men det återkom under 1800-talets senare del, dock inte i kyrkorna.
Glasmålningarna blev ett viktigt inslag i jugendstilens arkitektur där William Morris var en av konstnärerna.
Under 1900-talet genomgick glasmåleriet på nytt en omfattande teknisk och konstnärlig förnyelse. I början av 1900-talet blev norrmannen Emanuel Vigeland banbrytare för återinförandet av glasmålningar i den kyrkliga konsten.
Arvet efter honom har förts vidare av bland annat Einar Forseth och Hugo Gehlin. Andra betydande insatser här i Sverige har också gjorts av Bo Beskow och Erik Olson.
De flesta av faktauppgifterna har jag tagit ur Nationalencyklopedin.

Fönster skapade av Ralph Bergholtz på1970-talet. Finns i Uppenbarelsekyrkan i Hägerstens församling.

Vandring på Lidingö kyrkogård

Lidingö kyrkogård  Alla helgons dag 2024

Lidingö kyrkogård är mycket vacker. Själva kyrkan ligger på en höjd vid Kyrkviken och kyrkogården sträcker sig ända ner mot vattnet. 

Sommaren 2024 gjorde jag några vandringar där. Naturligtvis har jag varit här tidigare eftersom en av mina familjegravar finns här.  Min mormor och morfar och några andra släktingar ligger begravda här. Mina föräldrar vilar i den andra familjegraven på Adolf Fredriks kyrkogård inne i stan.
Vid min första vandring tog jag mig tid att verkligen gå runt överallt och njuta av den vackra kyrkogården, den stillhet som finns där och också stanna till vid några vackra gravvårdar. 
Vid ett senare tillfälle gick jag med  på en guidad visning, som församlingen ordnade. Den var upplagd så att vi  besökte ett urval  historiskt intressanta gravvårdar och fick litet information om de personer, som vilade där. 
Kyrkogården har en historia, som går långt tillbaka. På en höjd söder om kyrkogården står en bautasten daterad till yngre järnåldern, det vill säga för ca 1500 år sedan. Stenen är den enda synliga resten av ett gravfält, som en gång legat här. Kyrkan är från 1643.
Kyrkogårdens grönska betyder mycket för det positiva intrycket. Lindarna närmast kyrkan planterades 1817 och ger tillsammans med ekarna en mjuk inramning. Eken vid minneslunden är 700 år gammal, alltså äldre än kyrkan själv. 

Den 700 år gamla eken vid Minneslunden

Här kommer ett urval bilder, som jag har tagit på bemärkta personers gravvårdar. De flesta är familjegravar.

Ryttmästare Carl Rensfelt 1695-1756. Kyrkogårdens äldsta gravsten.

J A Zetterberg 1810-1878. "Lidingökungen". Stor markägare.

Gustaf Dalén 1869 - 1937. Uppfinnare och industriman.

Albert Janse 1854-1937. Utvecklade Elfviks gård till ett modernt lantbruk.

Emma Lundberg1869-1953. Konstnär och föregångare inom svensk trädgårdsarkitektur.

Familjen Törner var i tre generationer tillverkare av fyrverkeripjäser.

Tage Danielsson 1928 -1985. Författare och regissör.

Thore Ehrling 1912 - 1994. Orkesterledare och kompositör.

Pär Lagerkvist 1891 - 1974. Författare.

Povel Ramel 1922 - 2007. Musikunderhållare.

Einar Nerman 1888 - 1983. Tecknare och målare.

Vill du veta mer, så rekommenderar jag boken En vandring på Lidingö kyrkogård av Peter Lindkvist och Eddie Granlund.