Villa Foresta och romanen om Wilhelmina Skogh

Villa Foresta på Lidingö uppfördes under åren 1908-1910 åt Wilhelmina Skogh då hon var VD för Grand Hôtel i Stockholm. Arkitekter var Ernst Stenhammar och Edvard Bernhard. Villan byggdes efter förebilder från medeltida riddarborgar, som Wilhelmina sett på sina många resor till Italien. Hon döpte huset efter sitt efternamn -  skog på italienska heter foresta (med betoning på andra stavelsen!). 1922 sålde hon fastigheten till ett bolag. Därefter följer en lång historia för huset med flera om- och tillbyggnader och som hotell och restaurang med många olika ägare.
2023 tillträdde en ny operatör, som har gjort en omfattande renovering med syfte att försöka återskapa många av de gamla interiörerna. Foresta fortsätter som hotell och restaurang.

Foresta är ett besöksmål även för oss som bor här på ön. Jag har vid några tillfällen besökt de olika restaurangerna.  Det vi nu väntar på är nästa steg: skall det bli ett spa med swimmingpool, som det ryktas om? Det återstår att se!

Lilla Verandan i oktoberljus

I väntan på detta tog jag en promenad upp till Villa Foresta och gick in och tog några interiörbilder på  receptionen, barerna och biljardrummet. Restaurang WS hade ännu inte öppnat då jag var där i oktober, men jag hittade några bilder på nätet. I skrivande stund får jag veta att den öppnar 9 november.

Receptionen i Villa Foresta

Baren

Biljardrummet

 

Restaurang WS. Är det Wilhelmina som skymtar där, månntro?

Restaurang WS

I höstas utkom en roman om Wilhelmina Skogh och hennes tid som VD på Grand Hôtel. Boken heter De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och är skriven av Ruth Kvarnström - Jones. Det är en välskriven bok som jag tror att författaren arbetat mycket med, för att få den tidstypiska miljön i Stockholm i början av 1900-talet att bli trovärdig.

Tyvärr blir boken litet tråkig att läsa eftersom den mest handlar om Wilhelmina Skoghs sätt att leda och fördela arbetet. De mest fängslande delarna i boken är de som handlar om den övriga personalen på hotellet. De karaktärerna  blir mer levande. Men jag tyckte ändå att det var intressant  att läsa boken. Det är så sällan det ges ut denna typ av historiska romaner och man får nog säga att timingen var perfekt!

Ångbåtar

Jag är ingen båtmänniska. Har aldrig haft vare sig segelbåt eller motorbåt. Däremot är jag väldigt förtjust i skärgårdsbåtar, speciellt ångbåtar och har naturligtvis åkt en hel del med dem genom åren.
Många av dessa väldigt gamla båtar tuffar ju runt i vår skärgård än i dag.
Riddarholmen är den första och under lång tid den dominerande ångbåtshamnen i Stockholm. Så var det till mitten av 1800-talet. Härifrån gick de första ångfartygen med destinationer som Drottningholm, Uppsala, Strängnäs - Västerås - Arboga, Nyköping och Norrköping. Ja, det var faktiskt från Riddarholmen som den allra första ångbåtsturen gjordes för över 200 år sedan, söndagen den 2 augusti 1818. Destination den gången var Drottningholm.

Riddarholmskajen

Stockholms ångbåtsflotta är världsunik och många av fartygen tillhör föreningar, stiftelser och rederier. De har bevarats tack vare den ideella ångbåtsrörelsen.
Som en liten kuriositet kan nämnas att ångan även haft en betydande roll i Stockholms kollektivtrafiks historia. Innan broarna började byggas, tog stockholmarna ångslupar genom staden. Behövde man ta sig över de branta backarna på Södermalm stod ångspårvagnen redo.

Allt detta kunde jag läsa i det häfte, som Sjöhistoriska museet delade ut, då de en dag i slutet av augusti anordnade en ångbåtsfestival på Riddarholmen. Jag var där och tog några bilder.

Ejdern, den äldsta av alla ångbåtar. Byggd 1880.

Djurgården 3 byggd 1897

Mariefred byggd 1903

Norrskär byggd 1910

Ångmaskin

Nordens ark

Den 4 oktober är det djurens dag. Det är en internationell temadag för att uppmärksamma djurrätt och djurskydd och har firats ända sedan 1931, även om jag inte tycker att den har uppmärksammats speciellt mycket här i Sverige.

Nordens ark är en djurpark i Bohuslän. Men inte vilken djurpark som helst, utan en djurpark som främst arbetar med att bevara hotade djurarter.
På hemsidan skriver de om det, som vi redan alltför väl känner till, att världens biologiska mångfald utarmas i allt snabbare takt. Vi riskerar att förlora tre fjärdedelar av jordens arter om inget görs. Det går att vända trenden. Bevarandeprojekten är ryggraden i Stiftelsen Nordens Arks viktiga arbete med att bevara hotade djur.
Det behövs också mer kunskap och därför arbetar man även med forskning, dels i samband med bevarandeprojekten, men också i rena forskningsstudier.

Det finns ett flertal bevarandeprojekt i Sverige, där Nordens ark medverkar. Några exempel är:

Grönfläckig padda

Fjällgås

Igelkott

På hemsidan berättar de också om tidigare lyckade bevarandeprojekt.
Pilgrimsfalken - en framgångssaga:
Sedan starten 1972 av projekt Pilgrimsfalk  har pilgrimsfalken gått från att vara akut utrotningshotad i Sverige med år utan en enda lyckad häckning i det vilda till att idag endast ses som nära hotad. Det är tack vare hårt arbete som arten nu är tillbaka i landet, ett bevis på att bevarandearbete gör skillnad.

Pilgrimsfalk

Nordens ark deltar även i projekt i andra länder. Efter flera års arbete kunde Nordens ark förra våren inviga det unika naturcentret Himalyan Habre Centre i Taplejung i Nepal. Centret är ett viktigt nav i arbetet med att rädda den hotade röda pandan och skapa förutsättningar för artens överlevnad.

Röd panda

Gå gärna in på den fina hemsidan. Där finns mycket att läsa. Det finns webbkameror installerade på en del ställen i parken, som gör att man kan följa djuren i realtid på hemsidan.

I Storbritannien finns ett liknade center som heter Aspinall foundation. De arbetar huvudsakligen med  vilda och mer exotiska djur, som de försöker återföra till deras ursprungsländer. Jag såg ett TV-program om denna djurpark. Ämnet är kontroversiellt eftersom det ses kunna hota "vanliga" djurparker. 

Jag är inte tillräckligt kunnig för att komma med några synpunkter. Jag får nöja mig med att klappa getter här på min ö. 
Get2gether är en ideell förening, vars namn syftar till gemenskap mellan djur och människor, särskilt alla som förstått att det är väldigt kul med getter. Som medlem i det här projektet får man vistas tillsammans med getterna i deras hage och också hjälpa till att sköta dem. Bilden nedan tog jag i samband med en aktivitetsdag för seniorer, där vi fick möjlighet att bekanta oss med de rara och klappvänliga djuren.