Antikviteter och auktioner

Stockholms auktionsverk

Antikvitet är ju ett vitt begrepp. Jag fått lära mig att ett föremål skall vara minst 100 år för att kallas antikvitet, men numera är man inte så noga med att sätta gränsen just där.
Själv har jag ärvt en del antika föremål av mina föräldrar. En del har ett visst ekonomiskt värde, men framför allt har de ett högt affektionsvärde för mig. 
I min ålder har man inte så stort behov av att köpa nya saker, inte ens om de är antika. Det är väl snarare så att man överväger att sälja av en del sådant, som man vet att barnen inte är intresserade av att ta över.
Jag ägnade en del av hösten åt sätta mig in i hur auktionsmarknaden fungerar.
Internet har inneburit ett enormt uppsving för begagnatmarknaden. Tänk så bekvämt att kunna sitta hemma och se på alla dessa föremål, som erbjuds till försäljning! Auctionet.com/sv är en marknadsplats för onlineauktioner.
Men nog är det väl så, att om man nu är ute efter att köpa något, eller rättare sagt bjuda på något, då vill man väl ändå se föremålet i verkligheten, i alla fall om det är mycket pengar det är fråga om? 
Jag har besökt några auktionsfirmor här i Stockholm, som ordnar visningar. 
Mitt första besök blev på Metropol. Där hade man annonserat en temaauktion med föremål designade  Stig Lindberg. Det hade kommit in väldigt få föremål, men det fanns dock en hel del annat att titta på

Föremål designade Stig Lindberg

Auktionsföremål på Metropol

Nästa besök blev på Stockholms auktionsverk. Den auktionen hette Fine Art Auktion - Lilla Kvalitén. 
Stockholms auktionsverk är världens äldsta ännu fungerande auktionshus och fyllde i år 350 år. Det var överståthållare Clas Rålamb, som grundade auktionshuset, som då låg i Gamla stan. Numera ligger det på Nybrogatan med filialer i Sickla och Värtahamnen. 2010 sålde man Anders Zorns akvarell Sommarnöje för nästan 30 miljoner kronor. Det var då den dyraste målningen någonsin i Sverige.

Miniatyrskåpet gick för 22000 kronor

Den tredje visningen blev på Kaplans på Biblioteksgatan. Det var en visning som mest innehöll smycken

Nu är det så, att jag är mest intresserad av hur jag skall göra om jag vill sälja något. Det finns massor av tips att få både i litteratur och på nätet. På många ställen kan man få hjälp med värdering, även online.

Det första jag tog itu med var en bunt gamla brev med frimärken på. Flera av dem är över hundra år gamla. Jag tog med mig bunten till en auktionsfirma, som har specialiserat sig på frimärken och fick dem värderade. De hade inget värde!
Jag hade nog inte väntat mig så mycket. Trodde nog att denna marknad nästan hade upphört. Den finns  fortfarande, men den är mycket liten.
Äntligen kom jag mig för att läsa igenom alla breven...

                                                                     

GOD JUL

                                     Jag ber att få tillönska alla mina läsare en riktigt
                                           GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Julstämning på Lidingö museum

På Lidingö museum  förbereder man som vanligt julens högtid med olika aktiviteter.

Inne i museets hantverksbod  finns många varor, som kan bli uppskattade julklappar. Passa också på att titta på museets stora utbud av lidingölitteratur. 

Julkort med illustrationer av Einar Nerman. Säljs endast på Lidingö museum

Museets vinterutställning kallas för Ögonblick. Den innehåller  konstverk som berättar om Lidingös utveckling under 200 år. Det är tavlor från museets egna samlingar, från stadens konstsamling samt utlånade av privata ägare. Utställningen pågår ända fram till februari månad. 

Utställningskatalog. Omslaget visar ett collage av Magda Svanbom.

Den färgglade Matisse

Den franske konstnären Henri Matisse levde 1869 - 1954. Han hör till en av mina favoritkonstnärer.
Han var en ledande gestalt inom den konstriktning, som kom att kallas fauvismen. Det var en inriktning, som hade en frihetssträvan fylld av experimentlusta.
Måleri är enligt Matisse ett rytmiskt arrangemang av linjer och färg på en plan yta. Han var bunden av starka känslor och kan därmed sägas vara expressiv.
Matisse älskade att måla. Detta innebar för honom något så glädjefyllt att han önskade förmedla till betraktaren hela sin upplevelses friskhet och omedelbarhet. Meningen med hans tavlor var att förnöja. Han var en färgens mästare.

La joie de vivre

Målningen La joie de vivre var nog det mest betydande verket under hela hans konstnärsbana och sammanfattar bättre än något annat verk det som är karakteristiskt för fauvismens anda. Man ser att Matisse är inspirerad av Gaugin och Titzian. Det som gör målningen så radikal är de konsekvent genomförda förenklingarna, "de geniala uteslutningarna" - allt som möjligtvis kan utelämnas har utelämnats eller endast antytts och ändå äger scenen volym och rumsdjup.

Harmoni i rött

Den radikalt nya avvägning mellan två- och tredimensionellt, som Matisse upprättade kan på ett utmärkt sätt studeras i hans Harmoni i rött. Han målar upp samma blå mönster på röd grund såväl i bordduken, som på väggen, men håller likväl isär horisontala och vertikala plan. Lika djärv är utsikten genom fönstret över trädgården med dess blommande träd . Huset på avstånd är målat med samma rosa nyans som interiören och sätts därigenom i relation till bilden i övrigt. Genom att reducera färgernas antal till ett minimum gör han färgen som sådan till en självständig strukturell faktor.

Kärven

Matisse var sjuk under senare delen av sitt liv och var periodvis sängbunden. Det gjorde att han blev något begränsad i sitt skapande. Han kom då att arbeta med pappersklipp, som användes som illustrationer och som mönster till gobelänger och glasmålningar.

De flesta av faktauppgifterna har jag tagit ur H.W. Janson Konsten. 1988.

Glas och glasmåleri

 

Glasets historia är mycket omfattande och fascinerande. Det som är mest intressant är att läsa om tillverkningen av bruks- och prydnadsföremål.
De äldsta fynden av glas gjordes i Egypten och Mesopotanien (nuvarande Irak) och har daterats till 7000 f.Kr. Tillverkningen av glas var då helt knuten till keramiktillverkning. Kalkhaltig sand reagerade med alkalier och bildade vid bränningen en glasyr på det keramiska godset. Ca 2500 f. Kr tillverkades glas oberoende av ett keramiskt underlag. Glaset dekorerades med färger.
Det stora genombrottet kom ca 100 f.Kr. när glasblåsarpipan uppfanns. Då möjliggjordes en snabb och varierad produktion och man kunde då också tillverka tunnväggiga kärl. Från den tiden och ända fram till början av 1800-talet var huvuddelen av allt glas varit munblåst.  
Den största omvälvningen på glasområdet, efter uppfinnandet av glasblåsarpipan, inträffade 1825. Man började då i USA att massframställa servisglas med hjälp av pressmaskiner, en teknik som snart togs upp också i Europa.
I Sverige anses glas ha tillverkats redan i slutet av 1300-talet. Kungsholm(en)s glasbruk i Stockholm grundades 1646 och var under 1700-talet Sveriges ledande glasbruk.

Pehr Hilleström Interiör från Kungsholmens glasbruk 1760

Att sitta på åskådarbänken och följa glasblåsarnas arbete i Stockholms glasbruk på Skansen är ett starkt minne från barndomen. Bilden i början av inlägget visar den lilla vas, som jag fick i present av mina föräldrar vid ett av de tillfällen vi var där. Glasblåsarnas arbete pågår än idag!
En av mina favoriter är Bertil Vallien.

Glasblåsare i Stockholms glasbruk

Många fina föremål i butiken på Skansen

 Glasobelisken på Sergels torg av Edvin Öhrström
 

En alldeles egen historia inom konsten har glasmålningarna.
Medeltidens glasmåleri var ett måleri MED glas, vilket innebär att det tillverkades av genomfärgat glas sammanfogat med H-formade blyspröjsar. Sitt genombrott i kyrkobyggnadskonsten fick glasmåleriet i mitten av 1100-talet. Katedralen i Chartres äger en nästan komplett uppsättning glasfönstermålningar från 1100- och 1200-talen.
En höjdpunkt för medeltidens franska glasmåleri representerar fönstren från 1200-talets mitt i palatskyrkan Sainte - Chapelle i Paris. 

Sainte - Chapelle

Sainte - Chapelle

I Lye kyrka på Gotland finns en välbevarad uppsättning glasmålningar från 1300-talets mitt

Detalj från glasmålningen i Lye kyrka

Under renässansen förändrades glasmåleriet i tekniskt avseende och övergick till att bli ett måleri PÅ glas. Glasmåleriet levde sedan länge ett undanskymt liv för att helt dö ut under 1700-talet. Men det återkom under 1800-talets senare del, dock inte i kyrkorna.
Glasmålningarna blev ett viktigt inslag i jugendstilens arkitektur där William Morris var en av konstnärerna.
Under 1900-talet genomgick glasmåleriet på nytt en omfattande teknisk och konstnärlig förnyelse. I början av 1900-talet blev norrmannen Emanuel Vigeland banbrytare för återinförandet av glasmålningar i den kyrkliga konsten.
Arvet efter honom har förts vidare av bland annat Einar Forseth och Hugo Gehlin. Andra betydande insatser här i Sverige har också gjorts av Bo Beskow och Erik Olson.
De flesta av faktauppgifterna har jag tagit ur Nationalencyklopedin.

Fönster skapade av Ralph Bergholtz på1970-talet. Finns i Uppenbarelsekyrkan i Hägerstens församling.

Vandring på Lidingö kyrkogård

Lidingö kyrkogård  Alla helgons dag 2024

Lidingö kyrkogård är mycket vacker. Själva kyrkan ligger på en höjd vid Kyrkviken och kyrkogården sträcker sig ända ner mot vattnet. 

Sommaren 2024 gjorde jag några vandringar där. Naturligtvis har jag varit här tidigare eftersom en av mina familjegravar finns här.  Min mormor och morfar och några andra släktingar ligger begravda här. Mina föräldrar vilar i den andra familjegraven på Adolf Fredriks kyrkogård inne i stan.
Vid min första vandring tog jag mig tid att verkligen gå runt överallt och njuta av den vackra kyrkogården, den stillhet som finns där och också stanna till vid några vackra gravvårdar. 
Vid ett senare tillfälle gick jag med  på en guidad visning, som församlingen ordnade. Den var upplagd så att vi  besökte ett urval  historiskt intressanta gravvårdar och fick litet information om de personer, som vilade där. 
Kyrkogården har en historia, som går långt tillbaka. På en höjd söder om kyrkogården står en bautasten daterad till yngre järnåldern, det vill säga för ca 1500 år sedan. Stenen är den enda synliga resten av ett gravfält, som en gång legat här. Kyrkan är från 1643.
Kyrkogårdens grönska betyder mycket för det positiva intrycket. Lindarna närmast kyrkan planterades 1817 och ger tillsammans med ekarna en mjuk inramning. Eken vid minneslunden är 700 år gammal, alltså äldre än kyrkan själv. 

Den 700 år gamla eken vid Minneslunden

Här kommer ett urval bilder, som jag har tagit på bemärkta personers gravvårdar. De flesta är familjegravar.

Ryttmästare Carl Rensfelt 1695-1756. Kyrkogårdens äldsta gravsten.

J A Zetterberg 1810-1878. "Lidingökungen". Stor markägare.

Gustaf Dalén 1869 - 1937. Uppfinnare och industriman.

Albert Janse 1854-1937. Utvecklade Elfviks gård till ett modernt lantbruk.

Emma Lundberg1869-1953. Konstnär och föregångare inom svensk trädgårdsarkitektur.

Familjen Törner var i tre generationer tillverkare av fyrverkeripjäser.

Tage Danielsson 1928 -1985. Författare och regissör.

Thore Ehrling 1912 - 1994. Orkesterledare och kompositör.

Pär Lagerkvist 1891 - 1974. Författare.

Povel Ramel 1922 - 2007. Musikunderhållare.

Einar Nerman 1888 - 1983. Tecknare och målare.

Vill du veta mer, så rekommenderar jag boken En vandring på Lidingö kyrkogård av Peter Lindkvist och Eddie Granlund.

Villa Foresta och romanen om Wilhelmina Skogh

Villa Foresta på Lidingö uppfördes under åren 1908-1910 åt Wilhelmina Skogh då hon var VD för Grand Hôtel i Stockholm. Arkitekter var Ernst Stenhammar och Edvard Bernhard. Villan byggdes efter förebilder från medeltida riddarborgar, som Wilhelmina sett på sina många resor till Italien. Hon döpte huset efter sitt efternamn -  skog på italienska heter foresta (med betoning på andra stavelsen!). 1922 sålde hon fastigheten till ett bolag. Därefter följer en lång historia för huset med flera om- och tillbyggnader och som hotell och restaurang med många olika ägare.
2023 tillträdde en ny operatör, som har gjort en omfattande renovering med syfte att försöka återskapa många av de gamla interiörerna. Foresta fortsätter som hotell och restaurang.

Foresta är ett besöksmål även för oss som bor här på ön. Jag har vid några tillfällen besökt de olika restaurangerna.  Det vi nu väntar på är nästa steg: skall det bli ett spa med swimmingpool, som det ryktas om? Det återstår att se!

Lilla Verandan i oktoberljus

I väntan på detta tog jag en promenad upp till Villa Foresta och gick in och tog några interiörbilder på  receptionen, barerna och biljardrummet. Restaurang WS hade ännu inte öppnat då jag var där i oktober, men jag hittade några bilder på nätet. I skrivande stund får jag veta att den öppnar 9 november.

Receptionen i Villa Foresta

Baren

Biljardrummet

 

Restaurang WS. Är det Wilhelmina som skymtar där, månntro?

Restaurang WS

I höstas utkom en roman om Wilhelmina Skogh och hennes tid som VD på Grand Hôtel. Boken heter De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och är skriven av Ruth Kvarnström - Jones. Det är en välskriven bok som jag tror att författaren arbetat mycket med, för att få den tidstypiska miljön i Stockholm i början av 1900-talet att bli trovärdig.

Tyvärr blir boken litet tråkig att läsa eftersom den mest handlar om Wilhelmina Skoghs sätt att leda och fördela arbetet. De mest fängslande delarna i boken är de som handlar om den övriga personalen på hotellet. De karaktärerna  blir mer levande. Men jag tyckte ändå att det var intressant  att läsa boken. Det är så sällan det ges ut denna typ av historiska romaner och man får nog säga att timingen var perfekt!

Ångbåtar

Jag är ingen båtmänniska. Har aldrig haft vare sig segelbåt eller motorbåt. Däremot är jag väldigt förtjust i skärgårdsbåtar, speciellt ångbåtar och har naturligtvis åkt en hel del med dem genom åren.
Många av dessa väldigt gamla båtar tuffar ju runt i vår skärgård än i dag.
Riddarholmen är den första och under lång tid den dominerande ångbåtshamnen i Stockholm. Så var det till mitten av 1800-talet. Härifrån gick de första ångfartygen med destinationer som Drottningholm, Uppsala, Strängnäs - Västerås - Arboga, Nyköping och Norrköping. Ja, det var faktiskt från Riddarholmen som den allra första ångbåtsturen gjordes för över 200 år sedan, söndagen den 2 augusti 1818. Destination den gången var Drottningholm.

Riddarholmskajen

Stockholms ångbåtsflotta är världsunik och många av fartygen tillhör föreningar, stiftelser och rederier. De har bevarats tack vare den ideella ångbåtsrörelsen.
Som en liten kuriositet kan nämnas att ångan även haft en betydande roll i Stockholms kollektivtrafiks historia. Innan broarna började byggas, tog stockholmarna ångslupar genom staden. Behövde man ta sig över de branta backarna på Södermalm stod ångspårvagnen redo.

Allt detta kunde jag läsa i det häfte, som Sjöhistoriska museet delade ut, då de en dag i slutet av augusti anordnade en ångbåtsfestival på Riddarholmen. Jag var där och tog några bilder.

Ejdern, den äldsta av alla ångbåtar. Byggd 1880.

Djurgården 3 byggd 1897

Mariefred byggd 1903

Norrskär byggd 1910

Ångmaskin